Hjärnan är i konstant förändring och visst leder åldrandet till en rad negativa effekter. Men i denna artikel lägger professor Lars Nyberg fokus på möjliga positiva förändringar.

För några år sedan ställde jag i en artikel i denna tidskrift (nr 4/1998) följande fråga: Använder gamla och unga personer hjärnan på samma sätt då de minns? Innan jag talar om svaret så serveras lite bakgrund.

Sedan något tiotal år har det skett en lavinartad ökning av forskning kring hur hjärnan aktiveras då man utför olika mentala uppgifter (som att minnas, vara uppmärkam och lösa språkuppgifter).
  Att studera så kallad funktionell hjärnaktivitet kan göras i en magnetresonanskamera eller MRI-kamera som den vanligen kallas. Den har då specialutrustats för att inte bara som i traditionell använding av MRI-kameran visa hur hjärnan ser ut, utan även ge information om dess aktivitetsgrad (fMRI för funktionell MRI).

De delar av hjärnan som arbetar mer behöver mer näring och detta tillförs via blodflödet. Ta till exempel en jämförelse mellan att titta på en tavla och att vila med slutna ögon.

Olika delar av hjärnan aktiveras
Då man tittar så ökar aktiviteten i de delar av hjärnan som hjälper oss att se, och till dessa delar ökar blodflödet. Så mätningen eller ”scanningen” av hjärnans aktivitet bygger på registrering av blodflödesförändringar i hjärnan.

Studier med fMRI och relaterade tekniker har gett oss mycket ny och spännande information om hur hjärnan fungerar. I flera olika studier har ökad aktivitet i hjärnans pannlober kunnat visas då människor utför olika uppgifter.

Intressant nog så aktiveras olika regioner beroende på vad man gör för uppgift. Att dra sig till minnes händelser som man själv varit med om – episodiskt minne – har visat sig aktivera regioner i höger pannlob. Detta har demonstrerats i studier av yngre personer (ofta i 20-40 års åldern).
  Då äldre personer har undersökts så har viktiga skillnader framkommit. En sådan är att äldre personer tenderar att aktivera både höger och vänster pannlob under utförandet av episodiska minnesuppgifter.

Så svaret på frågan som jag presenterade i min tidigare artikel (”Nej, det gör de inte”) är fortfarande giltigt. En aktuell följdfråga är: ”Vilken betydelse har förändrad funktionell hjärnaktivitet?”
  Denna fråga har ännu inget definitivt svar. En intressant möjlighet är att hjärnan ändrar sitt sätt att arbeta då vi blir äldre för att bemöta och kompensera för problem som drabbar många äldre personer (som minnessvårigheter).

Spännande resultat
Detta är förstås en mycket spännande tanke – och det finns resultat som ger stöd åt tanken. Några av dessa resultat diskuterade jag i en färsk artikel med fokus på stroke och de summeras härnäst.

En region i den nedre delen av vänster pannlob har i fMRI-studier visat sig vara aktiv då vi utför olika språkliga uppgifter. Det kan vara att finna motsatsord (kall – ?) eller att komplettera ordstammar med ett riktigt ord (STR... med tex STRUTS).
  Personer som har en skada i denna del av hjärnan har vanligtvis nedsatt prestation på denna typ av uppgifter. Det finns dock undantag. Ett sådant redovisades av en amerikansk forskargrupp 1996.

De studerade en person som trots skada i den aktuella delen av hjärnan kunde lösa ordstamsuppgiften väl. Då personen studerades med hjärnavbildningsteknik fann man att höger pannlob aktiverades. Denna region aktiveras vanligen inte för denna uppgift men här verkar den ha tillkommit för att kompensera för den vänstersidiga pannlobsskadan.

Aktiveras efter skada
Liknande resultat har visats för andra funktioner. Ett exempel är studier av fingerrörelser, som då man spelar piano eller skriver på datorns tangentbord. Vanligtvis så är motoriska områden i hjärnans vänstra halva mest aktiva då vi utför något med höger hand, och vice versa.
  Efter skada i motoriska delar i hjärnans högra sida – som alltså styr vänster hand – så har ökad aktivitet i vänstersidiga hjärnregioner påvisats då personen utför rörelser med vänster hand. Detta kan ses som ytterligare ett exempel på att regioner som vanligtvis inte aktiveras kan komma att bli aktiverade efter skada.

Ett sista, slående, exempel kommer från studier av personer som tidigt i livet har blivit blinda. De områden som hos seende personer aktiveras då vi tittar på något (synbarken) har hos de blinda personerna visats ha förhöjd aktivitet då de läser blindskrift, alltså då de ”läser med fingrarna”.
  I detta fall verkar alltså hjärnans synområde ha tillägnats andra uppgifter än vad det vanligtvis gör, sannolikt eftersom det inte längre används för synfunktioner.

Exemplen på studier av hur hjärnans aktivitet kan förändras efter skada visar att även om hjärnan har en viss funktionell organisation (regioner med vissa specialiserade funktioner) så är denna organisation inte ”satt i sten”.

Möta nya krav
Snarare verkar det hela tiden vara ett dynamiskt samspel mellan hjärnans funktion och olika förändringar som sker i vår kropp och i vår miljö. Mot denna bakgrund så förefaller det inte orimligt att en förändrad hjärnaktivitet hos äldre människor skulle kunna avspegla en omorganisation av hjärnans funktion för att möta nya krav och utmaningar (som att man finner det svårare att minnas saker och ting).

I en färsk bok presenterar vi ett antal kapitel som på olika sätt belyser problem och möjligheter inom ”åldrandets kognitiva neurovetenskap” (Cabeza, Nyberg, & Park, 2005).
  Av centralt intresse är om det finns möjlighet att med olika träningsprogram samt annan social och fysisk stimulans påverka äldre personers hjärnaktivitet. Vi har själva påbörjat försök med att studera förändringar i yngre och äldre personers hjärnor som kan kopplas till minnesträning.

Det pågår också studier av vilka eventuella gynnsamma effekter som motion och fysisk aktivitet kan ha. I en sådan studie fann man att motion hade gynnsam inverkan på äldre personers prestation på en uppmärksamhetsuppgift.
  Vidare fann man att träning medförde ökad hjärnaktivitet i områden som är viktiga för att utföra den aktuella uppgiften. Detta kan tolkas som att träning på ett gynnsamt sätt påverkar hjärnans funktion och därmed kognitiva funktioner som minne och uppmärksamhet.

Tankar inför framtiden
Hjärnan är i konstant förändring. Det är mycket som talar för att åldrandeprocessen medför ett flertal negativa hjärnförändringar. I den här texten har jag valt att lägga fokus på möjliga positiva förändringar.  
  De studier som jag har presenterat, och flera andra som inte beskrivs här, tyder på att olika mentala och fysiska aktiviteter kan ha gynnsamma effekter på hjärnan hos yngre såväl som äldre personer.

Att nå ut till människor med detta budskap och stimulera och uppmuntra till ökad (hjärn-)aktivitet är en uppgift av stort värde för samhälle och individ.  

Referenser:
Buckner, R. L. et al. (1996). Preserved speech abilities and compensation following prefrontal damage. PNAS, 93, 1249-1253.

Nyberg, L. (2004). Den anpassningsbara hjärnan. I Stroke — ett slag mot hjärnan, sid 37-45. Medicinska fakulteten, Umeå univ.

Cabeza, L. Nyberg & D. Park (Red), Cognitive Neuroscience of Aging. New York: Oxford University Press.