Efter 50-55 års ålder försämras det så kallade episodiska minnet påtagligt. Men inte lika för alla. Högutbildade och friska visar bättre resultat i minnestest. Även syskonskarans storlek tycks spela en roll.

Idag är forskarna i stort sett överens om att minnet består av ett korttidsminne och fyra långtidsminnen. Korttidsminnet gäller det vi har i medvetandets fokus just nu. De fyra långtidsminnena är procedurminne, perceptuellt minne, semantiskt minne och episodiskt minne.
  Procedurminnet är ”automatiskt”, till exempel att gå, simma och cykla. Perceptuellt minne hjälper oss att röra oss i omvärlden utan att vi behöver fundera på vad man gör med till exempel en dörr eller en stol. Det semantiska minnet lagrar vår kunskap, som att Paris är huvudstad i Frankrike och att författaren Torgny Lindgren har skrivit boken ”Pölsan”. Det episodiska minnet hjälper oss att komma ihåg episoder vi varit med om, till exempel festen när pappa fyllde 90 år, senaste teaterbesöket eller vad vi såg på TV igår. Här ska det främst handla om det episodiska minnet.

Försämring efter femtiofem
  – Det episodiska minnet är ganska stabilt ända upp till 50-55 års ålder. Sedan börjar en kraftig åldersförsämring. Det visar longitudinella undersökningar där man följer en grupp människor genom åren. Det säger Lars-Göran Nilsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet och internationellt känd minnesforskare.
  Och han vet förstås vad han talar om. Lars-Göran Nilsson leder det longitudinella projektet Betula som bedrivs i Umeå sedan 1988. (Namnet Betula är det latinska ordet för björk; Umeå kallas ju björkarnas stad.)

Drygt 4000 personer i åldrarna 35 till 90 år har hittills deltagit i projektet och testerna har gjorts vart femte år. Genom en sinnrik undersökningsdesign kan forskarna studera hur minnet hos samma individ förändras med åren samtidigt som de kan jämföra minnesförmågan hos olika åldersgrupper.

Peka ut ansikten
Det episodiska minnet mäts i Betula-projektet med flera olika test, till exempel ansiktsigenkänning där försökspersonen får se foton av olika ansikten och vid ett senare tillfälle ska peka ut de ansikten man sett bland en mängd foton.
  I ett annat test får man göra olika handlingar, som att rulla en boll och vika ett papper, och ska senare berätta vad man gjorde.

Vad har då detta projekt och annan forskning givit för kunskap om det episodiska minnet? Drabbas till exempel alla lika av åldersförsämringen? Nej, det finns stora individuella skillnader, menar Lars-Göran Nilsson:
  – I alla åldrar har kvinnor bättre episodiskt minne än jämnåriga män. En annan viktig faktor är utbildning. Är det stora skillnader i utbildning finns det också stora skillnader i minnesförmåga.
  Individer med högre utbildning kan kompensera åldersförsämringen på något vis. De kan använda sin kunskap och semantiskt minne att rekonstruera minnesbilder, alltså episodminnen.

Ju aktivare desto bättre
Det finns många exempel på sjukdomar som försämrar det episodiska minnet: hjärnblödning, blodpropp i hjärnan, vitaminbrist (särskilt B12 och folsyra), infektioner och inflammationer, diabetes, depression och ångest. Även belastningsskador har samband med sämre minne.

Att vara tvåspråkig har däremot samband med bättre minnesförmåga. Fritidsaktiviteter har också en positiv effekt på minnet. 
  – Ju mer aktiv man är, desto bättre bevaras minnet. Men frågan är åt vilket håll orsakspilen går.
  – Kanske får den som är aktiv verkligen ett bättre minne. Men förklaringen kan också vara att den som har ett bra minne känner sig säker och därför vågar ta mer sociala kontakter, vara med i föreningar och gå på föredrag , säger Lars-Göran Nilsson.

Korsord är ju en populär fritidsaktivitet och många hävdar att det är nyttig ”hjärngymnastik”. Om det stämmer kan vi få veta framöver eftersom forskarna i Betula-projektet håller på att analysera sambandet mellan korsordslösande och minnesförmåga.

Och så en överraskning. Nya resultat från Betula-projektet visar att syskonskarans storlek och individens födelseordning tycks spela stor roll. 
  – De som kommer från en liten syskonskara har bättre episodiskt minne än de som kommer från en större. Och de som är tidigare födda i syskonskaran har bättre minne än de som är senare födda.

Mindre omsorg i stor skara
  – Det gäller även i hög ålder fast man kanske lämnade hemmet och syskonsamvaron för mer än 50 år sedan. Sambandet beror inte på att de som har få syskon har bättre utbildning eller är friskare, det har vi kontrollerat statistiskt, framhåller Lars-Göran Nilsson.

Varför detta samband? En teori är att föräldrarna är kapabla att ge en viss mängd omsorg och stimulans till sina barn. I en stor barnaskara blir det inte lika mycket omsorg till var och en i de viktiga uppväxtåren som i en liten barnaskara.

Det episodiska minnet försämras alltså rejält efter 50-55 års ålder. Men är det förmågan att lagra minnen som försämras eller förmågan att plocka fram minnen? Båda, svarar Lars-Göran Nilsson.
  – För den äldre tar det både längre tid att lägga fast ett minne och längre tid att plocka fram minnen än det gjorde förr. Mest försämras förmågan att lägga fast nya minnen; med åren blir man lättare distraherad och uppmärksamheten och koncentrationen försämras, säger han.

Men många märker nog av sitt försämrade minne främst när det gäller att plocka fram något ur minnet, till exempel ett namn på någon man träffat eller på en författare. Så är det i alla fall för undertecknad och jag frågar Lars-Göran Nilsson om det är det episodiska minnet som fallerar eller det semantiska?

Kan vara en illusion
  – Om det är ett författarnamn som är integrerat i din kunskapsmassa är det ett semantiskt minne. Det börjar försämras vid 55-60 års ålder men inte lika kraftigt som episodiska minnet.
  – Men om du träffar en person, skakar hand och får höra personens namn får det nog betraktas som episodiskt minne. Den personen är inte integrerad i din bekantskapskrets utan det är trots allt bara en enda episod. Och det är faktiskt rätt vanligt att även unga människor glömmer namn.

En intressant fråga är varför vissa barndomsminnen verkar vara så väl förankrade vid hög ålder trots åldersförsämringen av det episodiska minnet. Men Lars-Göran Nilsson menar att det till dels kan vara en illusion.
  När man tror att man minns något från mycket tidiga barnaår kan det ofta bero på att man hört föräldrar eller andra berätta om händelsen många gånger.  
  – Däremot tycks vi ha förmåga att minnas händelser från början av tonåren och fram till 20-årsåldern speciellt bra. Det har en amerikansk forskare visat, berättar han.

Kan vi ärva dåligt minne? Vilken roll spelar egentligen arvsanlagen för minnet? I dessa frågor befinner sig forskningen alldeles i början av ett spännande nytt område.

Fler än fyra arvsanlag
Människan har cirka 30 000 gener (arvsanlag). Av dem anses 10 000 ha betydelse för aktiviteten i hjärnan. Hur många som spelar roll för det episodiska minnet vet man inte men Lars-Göran Nilssons forskargrupp har, i samarbete med genetiker, funnit fyra gener som påverkar just det episodiska minnet. Sannolikt finns det betydligt fler.
  – Visst finns det en ärftlig komponent i minnesförmågan. Men det mest intressanta tror jag ändå är att försöka kartlägga samspelet mellan arv och miljö.
  Om man exempelvis kan visa att en gen som påverkar minnet positivt är mer aktiv under vissa miljöbetingelser vore det mycket värdefull kunskap, säger han.