Med konkreta och enkla förändringar kan samarbetet i vårdkedjan förbättras. Det konstaterar forskaren Kajsa Lindberg som i sin doktorsavhandling följt arbetet i Högsboprojektet i Göteborg.

Högsboprojektet visar att det går att göra konkreta förbättringar i vårdkedjan. Det var just det enkla och konreta som gjorde att arbetet blev framgångsrikt, säger Kajsa Lindberg vid Gothenburg Research Institute vid Handelshögskolan i Göteborg.
  – Det fanns flera saker som de gjorde rätt från början. Deltagarna var personligen intresserade av samverkan över gränserna, de var i huvudsak med för sakfrågans skull och inte i första hand för att representera sin organisation.

Arbetet var handlingsinriktat och byggde på sunt förnuft. Deltagarna använde inte mycket tid till att planera, läsa in litteratur eller sätta upp visioner. Istället började de med att kartlägga patientens flöde genom vårdapparaten.
  De följde alla över 75 år som sökte akut på Sahlgrenska sjukhuset under en period och undersökte deras väg genom vården tills de var hemma igen. Då blev det tydligt var de kritiska punkterna fanns, där det lätt uppstår fel eller problem i vårdkedjan.

Olika lagar gäller
Svårigheterna uppstår framför allt när patienten byter huvudman. Förutom att personalen arbetar i olika organisationer gäller olika lagar, annan budget och annat betalningsansvar.
 
Projektet valde att arbeta med vårdplanering, informationsöverföring och avgörandet om när patienten är medicinskt färdigbehandlad. Gruppen bildade därefter ett nätverk med personer från varje enhet i vårdkedjan; sjukhuset, primärvården och hemtjänsten inom de tre stadsdelar som ingick.
  Dessa träffades en eftermiddag varje månad. På varje träff fanns ett tema. De arbetade i smågrupper som tog fram lösningar som presenterades för alla. Mellan träffarna fick de praktiska uppgifter att utföra.

Ett av problemen de arbetade med var hur en avvikelse ska identifieras, alltså när det inte går som planerat i vårdkedjan. De behövde ett sätt att kortfattat beskriva problemet och se var det uppstått. För det ändamålet konstruerades en enkelt utformad blankett, en avvikelserapport. Under projektets gång kom avvikelserapporterna att användas allt mer och finns fortfarande kvar som ett arbetsredskap.

Jagar information
Ett problem kan exempelvis vara att patienter skrivs ut från sjukhuset och kommer tillbaka till äldreboendet utan medicinlista. Personalen får då lägga tid på att försöka ringa sjukhuset och få tag på den nödvändiga informationen.
  Eller att en patient skickas hem från sjukhuset till helgen med recept på ny medicin. Men hemtjänstpersonalen kan inte skaffa medicin under helgen, de har inte tid för att åka till ett jourapotek. Genom att bara skicka med de tabletter som behövs blir problemet enkelt löst.

Insikten om hur viktigt det är att skicka dokumentation med de gamla när de blir akut sjuka, bland annat om namn och adress, gav en annan konkret och enkel förbättring. När förvirrade eller dementa patienter kommer till akuten har de inte alltid anhöriga eller personal med sig. Om de kommit i taxi eller ambulans visste de kanske inte varför de kommit eller varifrån de kom.

Avvikelserapporterna användes också som underlag på nätverksträffarna. Att ha en blankett löser naturligtvis inga problem i sig men den kan tjäna som underlag för diskussioner och ställningstaganden av både praktisk och etisk natur.

God stämning på möten
God stämning på möten, skratt och förtroende, gjorde att de kunde berätta om vardagliga situationer och svårigheter och fick då också större känsla för varandras arbete.

För att få mer kunskap och förståelse för varandras funktioner och vardagsverklighet gjorde de också hospiteringar, gick bredvid någon en dag. Att ha träffats personligen och veta att det finns någon som känner till alla delar i vårdkedjan gör också att det blir lättare att lösa konkreta problem mellan organisationerna.

Arbetet med förändringarna utgick från allas vardagliga verksamhet. Med små modifieringar och förbättringar fick man konkreta resultat som var tydliga och påtagliga.
  Patienten uppfattar inte alltid kvalitetsförbättringarna. Problem i vårdkedjan går till stor del ut över personalen som är fokuserad på patientens bästa och medicinsk säkerhet. Tiden som går åt för att skaffa exempelvis viktig information som saknas, tas från personalens tid för annat. De får en mycket pressad arbetssituation men det går sällan direkt ut över patienten. 
  – Ibland måste man vända på perspektivet och inte bara ha patienten i centrum. Personalen måste också våga sätta sig själv och sin arbetssituation i centrum, säger Kajsa Lindberg.

Bejakade olikheter
Eftersom projektet inte syftade till genomgripande organisationsförändringar var ändringarna lättare att genomföra. Man strävade inte främst efter konsensus utan bejakade olikheter. Kajsa Lindberg:
  – Här skapades mycket engagemang utan att deltagarna hade stora visioner för förändringar. Folk är kloka och insiktsfulla och projektet tog tillvara deras erfarenhet och kunskap. Det hände mycket på ett år, detta var ett framgångsrikt och effektivt sätt att bedriva projektarbete.

Det var inte de storartade planerna och stora reformerna som skulle ge resultat. Känslan av att det blev vettiga och konkreta förändringar motiverade personalen att fortsätta trots att det tog tid från annat. 
  – Annars blir det lätt så att projektarbete blir frustrerande med känslan av att tiden går till möten med planerande och prat men inget händer.

Eftersom det inte gällde stora ändringar i verksamheten behövdes heller inte några extra möten och förankring hos chefer och i andra delar av organisationen, något som annars kan kräva mycket tid och kraft. Nyheterna är inte heller hotande och därför är handlingsutrymmet större.

Struktur mindre viktig
  – Jag tror inte att organisationernas struktur spelar så stor roll, säger Kajsa Lindberg. Organisationen kan förvisso hindra, men den är av underordnad betydelse i vardagen. Det är engagemanget och viljan att lösa problemen som är avgörande för att samverkan ska fungera.