Solnas äldrevårdscentral fungerar som ett hemsjukvårdsteam. Tillgänglighet är honnörsordet. Ingen ska behöva åka till akuten i onödan, säger sjuksköterskan Ingabritt Hagman.

Äldrevårdscentralen (ÄVC) i Solna är till för äldre människor, 75+, med många olika diagnoser, i starkt behov av hjälp och som bor hemma.

  – Självklart är den som orkar och vill välkommen till mottagningen. Men de är ofta i alltför dåligt skick för att ta sig någonstans, därför är det vi som kommer till dem, säger Ingabritt Hagman som är sjuksköterska och ser sig som en av spindlarna i nätet.

 
Det är hon och de övriga sjuksköterskorna som har de mesta kontakterna med de övriga som behöver involveras, till exempel läkaren, som är allmänläkare eller geriatriker, biståndsbedömaren, sjukgymnasten.

  – Vi är koordinator mellan den äldre personen, personens anhöriga och vårdkedjan, säger hon.

  – Vi ska ägna oss åt de multisjuka och dementa, de som är allra sjukast. De personer som vi träffar ligger på gränsen till att behöva bo på ett särskilt boende. Men med hjälp från oss kan de som önskar bo kvar hemma ett tag till och vi kan också förhindra onödiga akutintag till sjukhuset.

ÄVC är ett samarbete mellan Solna stad och Stockholms läns landsting, och syftet är att ta ett helhetsgrepp för vården och omsorgen som den individuella personen behöver. Den består av tre ben: vårdcentralen, sju omvårdnadsboenden och fyra servicehus. Läkarna (geriatriker) delar sin tid mellan särskilda boendena och ÄVC.

  ÄVC ligger också i anslutning till ett av servicehusen mitt i gamla Solna. Servicehusen är enligt ”gammal” modell och på väg att läggas ned. Inga nyinflyttningar sker.  

  
För tillfället är omkring 200 personer listade här vid ÄVC. Totalt beräknas cirka 600 personer med multisjuklighet bo i Solna. Det krävs remiss för att få plats här, vilken antingen distriktsläkaren eller distriktssköterskan på den ordinarie vårdcentralen skriver, eller biståndsbedömaren från Solna stad.

  – Det är inga okända patienter och många gånger är det distriktssköterskan som föreslår en överflyttning hit.

När ÄVC startade 1 januari 2006 gick de ut med ett erbjudande till de personer som var aktuella. Urvalet hade de fått via de ordinarie vårdcentralerna och via biståndshandläggarna. Det blev många som var intresserade och från början var väntelistan lång.

  – Men nu börjar vi komma i fas, säger undersköterskan Hillevi Jansson som är receptionsansvarig och ansvarar för att den som ringer hit hamnar rätt. Det är hon som ser till att själva logistiken fungerar. Hon är den administrativa spindeln.

  – Vi har i dag ingen egentlig väntetid, säger hon och påpekar att de inte säger nej till någon.

 
Sjuksköterskor och läkare gör hembesök tillsammans, både akut och efter bokad tid. De gör regelbundna uppföljningar av mediciner och testresultat.

  – Vi scannar av allt, både medicinskt och socialt, säger Ingabritt Hagman. Varje besök genererar nästan alltid ytterligare insatser och många olika kontakter.

 
ÄVC har två vårdplatser som de kallar för ”sviktplatser”, som är korttidsboende. Hit kan den äldre personen komma när det sviktar hemma, antingen när närstående är sjuka eller när den äldre personen själv har blivit sämre.

  – Vi tar in personen hit, utan biståndsbedömning, och här möter de också läkare de redan känner.

Ingabritt Hagman beskriver den täta kontakten med biståndshandläggaren.

  – Det finns en gräns för hur länge det går att bo kvar hemma, för både den äldre personen och för anhöriga. Till slut tar sjukdomen över och personen måste flytta till ett särskilt boende. Det är viktigt att inte driva ett kvarboende in absurdum!

  – Vi har en viktig roll att tillsammans med personalen inom äldreomsorgen stödja till exempel anhöriga när det till slut är det bästa att personen flyttar.

 
Ytterligare en del i ÄVC:s uppdrag är anhörigstöd.

  – Det är på gång och det skulle vi vilja formalisera i form av anhöriggrupper där anhöriga kan träffas men även kan få information om olika sjukdomar, säger hon.

  ÄVC är öppet vardagar mellan 8-17, men är tillgängliga dygnet runt alla dagar. De äldre personer som hör hit får alltid prata med någon. I första hand med den egna kontaktpersonen annars med någon annan inom ÄVC.

  – Telefonsystemet känner av att det är Ingabritts patient som ringer, säger Hillevi Jansson. Svarar inte hon eller en kollega kommer samtalet hit till receptionen under kontorstid och övrig tid till Solna trygghetslarm. Kan de inte hjälpa till, finns tillgång till både jourläkare och sjuksköterska.

  – Det är viktigt med 100 procent tillgänglighet, ingen ska behöva i onödan åka in till akuten, säger Ingabritt Hagman.

  – Vi har bra samarbete med Solna trygghetslarm och de ser på dataskärmar vem av våra patienter som ringer. Det är mycket tryggt med detta samarbete, alla på Solna trygghetslarm har lång erfarenhet och de behövs verkligen, vill Ingabritt Hagman framhäva.

De äldre personerna som hör till ÄVC har fått en enkät med sju frågor. Den kom snabbt tillbaka besvarad. Frågorna handlade om hur de tycker ÄVC fungerar; hur bemötandet är, känner de sig delaktiga i vårdbeslutet, hur fungerar tillgängligheten. Nästan 100 procent av de tillfrågade var nöjda eller mycket nöjda.

  – Det är en vägledning för oss. Vi vill få en uppfattning om hur vi ska jobba vidare, förändra eller bygga på.

 
Solna stad har ett projekt med ”mobi pen”. Ingabritt Hagman har en om halsen. Den ser ut som en av de vanliga lite kraftigare bläckpennorna. Men den här har en dator inbyggd i sig. Mobi pen är en del av den gemensamma dokumentation som hemtjänsten och ÄVC gör.

  – När jag kommer till Kalle Andersson loggar jag in mig, skriver ner vilka åtgärder jag har gjort, så loggar jag ut när jag går därifrån. När jag sedan kommer hit till ÄVC dockar jag in mig vid datorn som registrerar in informationen som pennan har. Pennan läser nämligen av det som jag samtidigt skriver.

  – Utvecklingen går fort – på gott och ont, säger Ingabritt Hagman. Nackdelen är att tid går åt till att fylla i pappren och att logga in och ut hos personen. Det kan vara svårt att fokusera på det man faktiskt är där för att göra i form av vård och omsorg.

  – Men vi vänjer oss nog. Fördelen är att vi snabbt vet vad den andra har gjort.

  
Ingabritt Hagman är också vårdlärare. En del av sin tid ägnar hon åt att utbilda, det ingår i uppdraget.

  – Vi ska ha en utbildningsserie som vänder sig till exempel till hemtjänst och anhöriga. Vi kan redan nu erbjuda utbildning till biståndsbedömare.

  Hennes telefon ringer. Det är en av ”hennes” patienter som behöver få sitt sår omsett.

  – Jag kommer över till dig nu på eftermiddagen och lägger om det, säger hon.