Intresset för vaskulär demens har ökat det senaste åren. En viktig orsak är att sjukdomen numera anses möjlig att förebygga. Forskarna Erika Jonsson Laukka och Sari Jones berättar hur.

En demenssjukdom är något som utvecklas under en längre period. Det går till exempel att observera minnesförändringar flera år innan en demensdiagnos kan fastställas. Vaskulära problem är några av många faktorer som påverkar minnet men dessa kan man själv hjälpa till att förebygga.

De senaste åren har allt mer uppmärksamhet och forskning riktats mot vaskulär demens‚ den vanligaste demenssjukdomen näst efter Alzheimers sjukdom. En viktig orsak till det ökade intresset är att vaskulär demens till stora delar anses möjlig att förebygga.

 
Riskfaktorer är till exempel högt blodtryck, diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Problem av detta slag har ökat snarare än minskat i Sverige och västvärlden de senaste åren. En stor del av förklaringen finns att hämta hos förändringar i levnadsvanor, bland annat ökat stillasittande och förändrade kostvanor.

 
Till skillnad från Alzheimers sjukdom som utvecklas gradvis enligt ett bestämt mönster så kan skador i olika delar av hjärnan leda till vaskulär demens. Det kan alltså skilja sig från person till person vilken del av hjärnan som är drabbad. Hjärnförändringarna kommer sig av sjukliga förändringar i blodkärlen som hindrar blodtillförseln till en viss region så att en permanent skada uppstår. Blodtillförseln kan till exempel ha hindrats på grund av en propp i ett av hjärnans blodkärl.

Det finns också mycket forskning som tyder på att även mindre omfattande påverkan på hjärnans blodtillförsel, som inte är tillräcklig för att orsaka en infarkt, har en negativ effekt på minnet.

  Till exempel kan långvarigt högt blodtryck skada blodkärlen så att syretillförseln till olika regioner i hjärnan fungerar sämre. Lokal syrebrist kan också leda till skador på hjärnans vita substans som vid tillräcklig omfattning kan leda till försämrat minne. Även typ 2-diabetes har visat sig kunna påverka minnet negativt.

 
Vaskulära riskfaktorer kan alltså, förutom att öka risken för vaskulär demens, leda till att de minnesförsämringar som följer med ett normalt åldrande blir större än de annars skulle ha blivit.

 
Det finns ett stort antal studier som visar att Alzheimers sjukdom föregås av en period på ett flertal år då ett antal kognitiva funktioner, bland annat minnet, är nedsatta fastän personen ännu inte uppfyller kraven på en demensdiagnos. Det faktum att kognitiva nedsättningar går att upptäcka redan flera år före en diagnos av Alzheimers sjukdom tyder på att sjukdomen utvecklas över en lång period, hur lång är fortfarande inte känt.

 
En viktig uppgift för forskningen är att kartlägga och identifiera tidiga tecken på demens för att möjliggöra upptäckt av personer som är på väg mot en demensdiagnos. Möjligheterna till en verksam behandling är nämligen alltid störst ju tidigare i sjukdomsprocessen en intervention påbörjas. Man letar även efter påverkbara riskfaktorer för demens för att på så sätt kunna förhindra uppkomsten alternativt fördröja debuten av olika demenssjukdomar.

 
Först på senare tid har man uppmärksammat att även vaskulär demens föregås av en period med kognitiva nedsättningar. Detta har bland annat vår forskningsgrupp visat i flera studier som bygger på data från Kungsholmsprojektet. Deltagarna i detta projekt var alla 75 år eller äldre och boende på Kungsholmen i Stockholm vid studiens början 1987. De har sedan undersökts vid upprepade tillfällen fram till studiens avslutande år 2000.

Vad vi funnit i våra studier är att en grupp personer som kommer att utveckla vaskulär demens inom en treårsperiod presterar sämre på ett flertal kognitiva test jämfört med en grupp personer som förblir ickedementa under hela treårsperioden. Det gäller såväl för ett relativt enkelt test som mäter global kognitiv förmåga – Mini Mental Test – som för mer specifika kognitiva test.

 
När vi jämförde olika testresultat för en grupp personer med begynnande vaskulär demens med resultatet för en grupp med begynnande Alzheimers sjukdom fann vi att de kognitiva profilerna liknar varandra. Tydligast var att det episodiska minnet är den funktion som är mest nedsatt i båda demenstyperna.

 
Det episodiska minnet är minnet för självupplevda händelser. Det kan till exempel handla om att vi kommer ihåg vad vi åt till frukost i morse, eller vem av våra bekanta vi mötte i affären förra veckan. I en testsituation undersöks detta minne ofta genom att personen får lyssna på en lista med ord och efter uppläsningen ombeds upprepa så många som möjligt av orden.

 
Alla minnestyper är inte påverkade i begynnande demens. Exempel på ett test som inte är påverkat är ett korttidsminnestest där personen få höra en serie siffror och sedan ombeds återupprepa siffrorna omedelbart efter uppläsningen.

Detta test kräver inte att ett minne lagras för att sedan plockas fram igen. Vad gäller det globala Mini Mental-Testet är det även här framför allt frågor som rör den episodiska minnesfunktionen som personer med begynnande demens har problem med, till exempel att svara på vilket årtal det är.

 
Att just det episodiska minnet påverkas vid båda demenstyperna kan bero på att det är extra känsligt. Flera regioner i hjärnan är nämligen involverade när vi lagrar och plockar fram minnen. Därmed kan olika typer av skador som drabbar någon av dessa regioner leda till liknande minnesnedsättningar.

  Det skulle kunna förklara varför samma funktion drabbas i både Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, trots att de påverkar olika delar av hjärnan.

 
En annan orsak till att de kognitiva profilerna liknar varandra i begynnande Alzheimers och begynnande vaskulär demens kan vara att det hos äldre dementa är vanligt att hjärnskador typiska för båda demenstyper finns representerade samtidigt.

 
Att flera studier visar på att kognitiva nedsättningar föregår även en diagnos av vaskulär demens är ytterligare ett tecken på att vaskulär demens, precis som Alzheimers sjukdom, utvecklas över en lång tidsperiod. Ju tidigare åtgärder kan sättas in, desto större effekt kan de få.

  Genom att ändra på livsstilsfaktorer som till exempel fettintag och motion kan man hjälpa till att förhindra uppkomsten av högt blodtryck och diabetes. Båda är riskfaktorer för stroke som ofta är den utlösande faktorn i vaskulär demens.

 
När vaskulära problem ändå uppstår är det viktigt att sätta in befintlig behandling för att hålla dem i schack, till exempel blodtryckssänkande medicin eller åtgärder för att reglera blodsockernivån.

  Om personen ifråga ändå får en hjärtattack eller stroke gäller det att sätta in alla åtgärder för att förhindra ytterligare attacker. Alla dessa åtgärdsled kan leda till en minskad risk för att personen drabbas av de negativa effekter vaskulära problem kan ha på kognitionen. Åtgärder av dessa slag kan även ha en positiv effekt på förekomsten av Alzheimers sjukdom. Flera av riskfaktorerna för vaskulär demens är också riskfaktorer för Alzheimers sjukdom.

 
Det finns ett antal studier som visar att vaskulära problem i medelåldern innebär en ökad risk för demens. Man kan alltså få en positiv effekt på minnet genom att förebygga vaskulära problem redan tidigt i livet.