Konst är en helande kraft – det ansåg både Aristoteles och Bertrand Russel. Den tesen får även stöd av ny forskning från Institutionen för psykosocial medicin, Karolinska institutet.

Konst främjar hälsan – det som både en grekisk filosof som Aristoteles och en modern dito som Bertrand Russel haft på känn. Aristoteles menade att estetisk upplevelse motverkar kroppslig spänning. Russel har sagt att flykten från tristessen är en av de starkaste drivkrafterna hos människan och att konst kan vara till hjälp.

 
För äldre utgör konst inte bara förströelse. Forskning visar att det råder samstämmighet i de framsteg som gjorts, vilka ger belägg för att äldres hälsa och välbefinnande påverkas positivt då de ägnar sig åt samtal kring konstbilder.

  I en kontrollerad studie bestod interventionen av samtal kring konstbilder. Deltagarna, som var i åldrarna 70-97 år, testades före och efter bildsamtalen. Resultatet visade positiva hälsoeffekter av såväl psykologisk som fysiologisk karaktär.

För en medveten, kritisk och aktiv inlevelse i bilden kan man på goda grunder anta att vi måste lära oss att möta och förstå bilden utifrån de resurser och den verklighetserfarenhet som står till varje enskild individs förfogande.

 
Reproduktioner av konstbilder har använts utifrån en konstpsykologisk och konstpedagogisk modell. I denna är bildens berättelse, dess färg och formspråk avgörande för en positiv bildupplevelse.
  En alltför entydig bild blir redan efter en relativt kort stunds betraktande ointressant. Om en bild däremot är alltför komplex i sin struktur och betraktarens erfarenhet inte räcker till för att ge innebörd och samband i det sedda, uppstår en känsla av osäkerhet.

 
Ett konstverk måste således gå att tolka och uppfatta utan alltför stora hinder. Det får inte överstiga möjligheten eller förmågan att uppfatta informationen. Men det får inte heller understiga betraktarens tolkningsmöjligheter eftersom det då kan uppfattas som tråkigt.

Konstverket bör således skapa en väl avpassad ansträngning. En viss avvikelse från det väntade är emellertid tillfredsställande och håller intresset för bilden vid liv.

 
Konstbildsserierna består av olika teman: blomstilleben, kvinnor i kontemplation, kvinnor i gemenskap med män, kvinnor i gemenskap med barn, barn i olika leksituationer, landskap samt händelsemotiv. Trygghetsfaktorn utgör grundstommen kring vilken varje konstbildsserie är uppbyggd. Det innebär att en eller flera bilder inom varje serie kommer att skapa förutsättningar för ett samtal.

 
Den konstpedagogiska strukturen består av tre uppmaningar som riktas till betraktaren. Varje uppmaning är formulerad med intentionen att lösgöra betraktarens fantasi och kreativitet och stimulera till en dialog mellan betraktaren och konstbildsvisaren: 

• Beskriv konstverket, dess färger och former och vad det föreställer!
• Fantisera kring konstverket! Vilka associationer får du?
• Låtsas att det är du som är konstnären, det är du som bestämmer bildens innehåll!

Huvudsyfte med uppmaning tre är att förmedla en tro på den egna fantasin och erfarenhetens värde och locka fram varje enskild individs kreativa resurs. Samtalens inriktning bestäms av den enskilde individen. Genom de olika bildserierna får deltagarna hjälp att hitta i sitt erfarenhetsregister.

  Vanligtvis söker sig en bildbetraktare inte till den del som väcker negativa känslor. Man väljer att läsa in bekanta ting i bilden, sådant man känner till eller tycker om. Ett spektrum av tankar och idéer visar sig.

Poängteras bör att en kvalificerad konstupplevelse, i detta samanhang, inte nödvändigtvis behöver vara att betraktaren uppfattar exakt alla de nyanser som konstnären lagt in i konstverket. Det är mottagaren som ska frigöra konstverkets innehåll.

  Det kan dessutom vara svårt att ge en objektiv beskrivning av den betydelse som ligger gömd i konstverket. Under den tidsperiod bildstimuleringen fortskrider använder deltagarna i allt större utsträckning sin kreativa förmåga och fantasi.

 
De resultat som kommer att beskrivas inleds med den underbyggda grundtesen att stimulering med konstbilder väcker känslor, positiva och negativa, och att dess effekter är mångfacetterade och går att mäta.

  Bildsamtalen ger stimulans och puls i en individuell utveckling som kan avläsas i ett flertal resultat. Det gäller social interaktion, blodtryck, kreativitet och sinnesstämning, samt deltagarnas syn på sin livssituation. I bildgruppen möter man uttryck för en känsla av vitalitet som inte finns i kontrollgruppen.

Efter fyra månader kunde flera medicinska förbättringar läsas av hos ”konstgruppen”. Blodtrycket sjönk. Konsumtionen av laxermedel minskade. Också förbrukningen av lugnande och smärtstillande medel minskade, men här är förändringarna inte statistiskt säkra.

  I gruppen som samtalade utan konstbilder skedde i stort sett inga medicinska förändringar alls. Förutom fysiskt välbefinnande bidrog även bildsamtalen till att det psykiska välbefinnandet ökade.

 
Social interaktion som innefattar besök hos vänner, promenader med och utan sällskap, telefonsamtal, samt hur lång tid som ägnas åt att se på TV, ökar i bildgruppen jämfört med kontrollgruppen. Det gäller också engagemang i underhållning.

  Psykisk hälsa som självbedömning av stämningsläge visar att sinnesstämning bland bildgruppens deltagare skiljer sig från kontrollgruppens deltagare. De upplever sig vara mer rofyllda och glada.

 
Vi vet i dag att de olika konstarterna har en läkande och hälsobefrämjande verkan. De mekanismer som styr dessa samband har diskuterats inom flera områden men är ännu ofullständigt utforskade.

Upplevelsen av konst, vare sig vi talar om musik, litteratur, bild eller film och drama kan väcka oväntade associationer. Överraskningsmomentet blir då det centrala. Inom psykoanalytisk forskning betonas symboliseringsförmågan som central för individens hälsoutveckling. Ytterligare en förklaring kan vara att konstarterna bidrar till spänningsreduktion.

 
Viktiga känslomässiga funktioner som finns inbyggda i bildbetraktande och bokläsning kan leda till olika känslostämningar för den enskilde individen. Att uppleva och bejaka känslor är inte bara nyttigt utan också nödvändigt. Känslor tjänar som en livsnödvändig energikälla, en möjlighet att utvecklas som individ.

 
Hälsa på lika villkor betonas i de nationella målen för folkhälsan. Vi människor behöver konsten i alla skeden i livet, eftersom detta är väsentligt för vår identitet och personlighet. Konstkultur behövs både i den levande verkligheten i vardagen och vid sjukdom och sjukhusvård.

 
Omfattande forskningsresultat visar att de olika konstarterna har en läkande och hälsobefrämjande verkan. Människor mår bättre i möte med konsten och sambanden mellan hälsa och konst blir allt tydligare. Däremot finns det ännu inget entydigt svar på frågan varför hälsan påverkas positivt av konst och konstbildssamtal.