KRÖNIKA: Alla goda krafter behövs

Lars Wettergren, ordförande i PRO
Nyckelord: Organisation och lagstiftning


Kan äldre påverka samhällsutvecklingen? Det är ingen lätt fråga att besvara. Den representativa delen av det svenska politiska systemet har av hävd i praktiken varit stängd för äldre medborgare. Antalet äldre personer i de politiska församlingarna placeras sällan så högt upp på partiernas valsedlar att det leder till platser i riksdagen, landsting eller kommunfullmäktige. Man kan inte märka någon större skillnad mellan de olika partierna i det avseendet.

  Det finns undantag, men generellt har partierna missat att tillföra politiken den erfarenhet och kompetens som så många 65+are besitter.

 
Ett mått på underrepresentationen av äldre är att efter det senaste riksdagsvalet 2002 endast fem personer över 65 år kom in i riksdagen trots att gruppen motsvarar 24 procent av den röstberättigade befolkningen. Betyget bör bli icke godkänt. Det är i grunden en viktig demokratifråga att rätta till nuvarande oacceptabla mönster. Men det finns även andra vägar för äldre att göra sin röst hörd.

 

Jag tänker på pensionärsorganisationernas roll. Närmare 50 procent av Sveriges 1,6 miljoner pensionärer är medlemmar i en pensionärsorganisation. Deras verksamhet spänner över vida fält som friskvård, studiecirklar, kulturevenemang och föreläsningar och utgör viktiga nätverk för sociala kontakter för hundratusentals pensionärer. En annan och minst lika viktig uppgift för pensionärsorganisationerna är att påverka samhällsfrågorna lokalt och på riksnivå.

 
Frågan om pensionärsorganisationerna har något att säga till om i svensk politik har analyserats i en doktorsavhandling ”En pluralistisk maktordning?”, som nyligen lagts fram vid Umeå universitet i ämnet statsvetenskap. Författare är David Feltenius.
  Feltenius har studerat landets två största pensionärsorganisationer, Pensionärernas Riksorganisation (PRO) och Sveriges Pensionärsförbund (SPF) och deras agerande i syfte att påverka politiken. Undersökningen omfattar perioden 1990 och framåt och visar att organisationerna utgör en maktfaktor i svensk politik både lokalt och på riksnivå.

 

Enligt Feltenius har inflytandet från pensionärsorganisationerna på riksnivå varit särskilt starkt från och med mitten av 1990-talet och framåt. Även om man inte lyckats genomdriva alla krav har pensionärsorganisationerna enligt Feltenius helt eller delvis fått igenom maxtaxan inom äldreomsorgen, bostadstilläggen, tandvårdsförsäkringen för äldre och pensionernas beräkningsgrund.

 
Organisationernas inflytande förklaras i avhandlingen med att de har tillgång till anställd expertis för beredning av sina krav och att de representerar en stor och viktig väljargrupp som de politiska partierna inte kan bortse ifrån samt att de får uppmärksamhet för sina krav i massmedia.

 
På lokal nivå, det vill säga landsting/regioner och i kommuner, har inflytandet enligt Feltenius inte varit lika starkt. Det är med stort intresse jag läst avhandlingen, som är en sorts kvitto på att PRO – där jag är ordförande – arbetar med viktiga och angelägna frågor, ofta med gott resultat. Jag är övertygad om att SPF har en liknande uppfattning.

 

Påverkan på de politiska partierna är och kommer att förbli en huvuduppgift för PRO även i fortsättningen. Det finns ingen motsatsställning till att driva frågan att fler äldre behövs i de politiskt valda församlingarna å ena sidan och pensionärsorganisationernas viktiga påtryckarroll i de äldrepolitiska frågorna å den andra. 
 
Alla goda krafter behövs för att ge äldres uppfattningar större utrymme i samhällsdebatten. Det är en viktig demokratisk uppgift.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 januari 2010 - 21:07 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår