Att medellivslängden länge ökat är ett faktum. Frågan är om det skett till priset av ökad sjuklighet eller om äldres hjälpberoende förskjutits längre upp i åren. Studier visar att den första hypotesen inte utesluter den andra.

Det är vanskligt att sia om framtiden. Fråga demograferna på Statistiska centralbyrån (SCB). I 1978-års befolkningsprognos antogs antalet personer 80 år och äldre bli 316 000 år 2015. I SCB:s senaste prognos har motsvarande siffra skrivits upp till 480 000. Det är inte enda gången som ”80-plusarnas” framtida numerär underskattats.

 
Det som gäckat demograferna är främst den kraftiga nedgången i dödlighet hos äldre personer, en utveckling som började ta fart efter andra världskriget. På drygt 50 år ökade antalet förväntade levnadsår för kvinnor fyllda 65 år med 40 procent – detta är mer än under 200 år tidigare.

  Att allt fler blir allt äldre är odiskutabelt. Mer omtvistat är vad detta beror på och hur de år som lagts till livet ter sig. Präglas de av hälsa eller ohälsa? Klarar sig dagens pensionärer bättre än vad 1970-talets pensionärer gjorde? Hur ser framtidsutsikterna ut?

För drygt 30 år sedan samlades en ansenlig mängd hälsodata in på 1003 70-åringar i Göteborg. Forskarna inom H70-studien har sedan följt deltagarna genom åren. Dessutom har ytterligare fyra grupper av 70-åringar undersökts, den senaste år 2000. Vilken bild av äldres hälsoutveckling framträder i H70?

 
Det finns inte särskilt mycket som pekar på att äldre generellt sett skulle ha blivit avsevärt friskare, anser professor Sten Landahl, som leder H70-studien.

  – Tandhälsan har definitivt forsbättrats och dagens 70 åringar är mentalt sett friskare, det vill säga presterar bättre i olika psykologiska tester. Tittar man däremot på skelettäthet, blodtryck och andra medicinska parametrar är det inga nämnvärda skillnader idag jämfört med för 30 år sedan.

 
Sten Landahl betonar att hälsoutvecklingen är svårfångad. Det finns få objektiva mått på hälsa och val av definition påverkar resultaten. Tolkningen av de variabler som används är heller inte given: är den ökade läkemedelskonsumtionen hos äldre en följd av ökad sjuklighet eller förekomsten av fler verksamma läkemedel?

  – Ett annat sätt att fånga hälsoutvecklingen är att studera hur vi upplever vår hälsa. Detta försvåras av att förväntningar på hälsan kan variera mellan olika generationer. Man kan också tänka sig att förbättringar inom ett område, till exempel tandhälsa, har lett till att äldre generellt sett fått en bättre hälsouppfattning, säger Sten Landahl.

Hur äldre människor upplevelser sin hälsa, så kallad självskattad hälsa, har SCB undersökt sedan mitten av 1970-talet. En jämförelse mellan ULF-undersökningarna 1988/89 och 2002/03 – som båda saknar övre åldersgräns – pekar på att 1980-talets positiva trend fortsätter, åtminstone för männen.

  Andelen män, 65 år och äldre, som bedömer sitt hälsotillstånd som dåligt eller mycket dåligt har minskat med 1,3 procent. För kvinnor i samma åldrar har däremot motsvarande andel ökat med knappt en halv procent men utvecklingen är inte entydig. I åldersgruppen 70-79 år har andelen kvinnor som uppger sitt hälsotillstånd vara dåligt eller mycket dåligt minskat med cirkaa 3 procent. Bland kvinnor 80-89 år kan istället noteras en ökning med cirka 4 procent.

 
Docent Mårten Lagergren, forskare på ARC/Stiftelsen Äldrecentrum, menar att ULF-undersökningarna i stort följer mönstret från liknande studier gjorda utomlands.

  – Man kan nog säga att det råder konsensus i forskarvärlden om att äldres hälsa utvecklades positivt under 1980-talet. 1990-talet är mer osäkert, siffrorna spretar lite åt olika håll. Att tala om ett trendbrott i den positiva hälsoutvecklingen för äldre är dock för tidigt.

 
Det som fått en del att tala om trendbrott är bland annat resultaten från SWEOLD, en riksrepresentativ undersökning av hälsa och funktionsförmåga i åldrarna 77-98 år. Jämförelseåren är 1992 och 2002 och förutom självskattad hälsa innehåller undersökningen bland annat tester av styrka, balans och rörelseomfång.

  Oavsett vilket mått som används pekar resultaten i SWEOLD på en ökning av ohälsan bland äldre totalt sett. Kvinnorna har 2002, liksom tio år tidigare, sämre hälsa än männen som dock uppvisar en större försämring mellan undersökningsåren.

 
SWEOLD har klart lägre bortfall än jämförbara studier. Å andra sidan är antalet deltagare relativt få: 537 och 561 personer jämfört med drygt 3800 i ULF-undersökningarna. Därför ska man inte dra för stora växlar på resultaten, menar Mårten Lagergren.

  – Vi behöver definitivt mer studier innan vi kan säga något mer säkert om ohälsans utveckling. Vad som däremot verkar klart, och som får av stöd av internationell forskning, är att äldres funktionsförmåga, mätt som ADL och IADL, har fortsatt att utvecklas positivt.

Förbättrad funktionsförmåga behöver inte gå hand i hand med förbättrad hälsa. Mårten Lagergren pekar främst på samhällsförändringar som gör det lättare att leva med funktionshinder. Det kan handla om alltifrån bättre handikappanpassade bostäder till nya hushållsapparater – ”att tvätta sina kläder i Klara sjö krävde ju mer av funktionsförmågan än att sätta på sin tvättmaskin”.

  – Sedan har vi den medicintekniska utvecklingen som ju drar åt olika håll. Å ena sidan kan man säga att den bidrar till ökad ohälsa eftersom folk i högre grad överlever med sina sjukdomar.

  – Å andra sidan tenderar den att minska sjukdomars verkningar på funktionshinder och funktionsförmåga, bland annat genom effektivare behandlingar och läkemedel, säger Mårten Lagergren.

Även Mats Thorslund, professor i socialt arbete, tycker att det finns mycket som tyder på att sjuka människor klarar sin vardag allt bättre i den industrialiserade världen. I själva verket är det just detta – utvecklingen av funktionsförmågan – som de flesta internationella studier i ämnet belyst. 

Ändå har de ofta okritiskt använts som belägg för hälsoförbättringar hos den äldre befolkningen, konstaterar Mats Thorslund.

  – De amerikanska studier som man ofta refererar till, mäter ADL eller IADL. De är hyggliga mått på funktionsförmågan även om de en gång utvecklades för kliniskt bruk, inte för att användas i befolkningsstudier vilket kan vara förknippat med en rad metodproblem. Men, framför allt, säger utvecklingen av ADL och IADL inte så mycket om hälsoutvecklingen. Det är som att jämföra äpplen och päron.

Mats Thorslund påpekar att det också finns flera stora internationella studier som verkligen försöker studera hälsa över tiden. Vissa resultat visar på genomsnittliga förändringar i den äldre befolkningen, medan andra visar på försämringar. 

  – Genomsnittsredovisningar döljer att det sannolikt finns olika tendenser samtidigt. Vi har den framgångsrika sjukvården som ”hindrar” sjuka personer från att dö. För många blir priset för överlevnad ökad ohälsa, de botas inte från sin sjukdom. Samtidigt gör förbättrade levnadsvillkor att allt fler får uppleva allt fler friska år. Frågan är vilka grupper som är vinnare och förlorare.

 
En central fråga är även varför inte de äldre kvinnorna dör.

  – Kvinnornas medellivslängd är ju fortfarande betydligt högre än männens trots att de, nästan oavsett vilka mått man använder, är i sämre skick både psykiskt och fysiskt under pensionsåren, säger Mats Thorslund.

1980-talets positiva hälsoutveckling hos äldre har många, inte minst tongivande politiker, tagit som intäkt för att de framtida vård- och omsorgsbehoven inte blir så stora. Eller rättare sagt, att de kommer att öka avsevärt långsammare än antalet äldre eftersom hälsan förbättras i varje åldersgrupp. Mats Thorslund anser inte att bilden är så enkel.

  – Om de äldre fortsätter att klara sina dagliga sysslor bättre och bättre så kommer rimligen behoven av hemhjälp att växa långsammare. Med sjukvården tror jag att det förhåller sig annorlunda.

 
Mats Thorslund refererar till en norsk studie som visar att ytterst få dör ”knall och fall”. För en växande skara kommer sannolikt de sista levnadsåren att präglas av medicinska insatser i olika former. 1940-talisternas högre anspråk kommer att ytterligare spä på efterfrågan på sjukvård, tror Mats Thorslund.

  – Den som vill luta sig mot forskningen för att få stöd för uppfattningen att framtida behovsfrågor inom vård och omsorg inte är ett problem – den gör det alldeles för enkelt för sig.

Referenser:

Utvecklingen av de äldres hälsa och levnadslängd.

Mårten Lagergren. Äldrecentrumrapport 2004:9.

De allra äldstas hälsa har blivit sämre.

Mats Thorslund m.fl. Läkartidningen, nr 17, 2004, volym 101 (SWEOLD-undersökningen).