Depression är svårare att upptäcka hos äldre eftersom den ofta yttrar sig på andra sätt än hos yngre. Psykiatrikern Margda Wærn har därför utarbetat en enkel men användbar skattningsskala.

Människor som är psykiskt friska vill leva, oavsett ålder. Margda Wærn, docent i psykiatri vid Sahlgrenska akademin, säger bestämt ifrån:

  – Tankar på självmord är inte något normalt, bara av det skälet att en person blivit gammal.

  Hon misstänker att en sådan föreställning är ett utslag av den allmänna synen på åldrande, som något hemskt. Däremot är det så att andelen personer med depression ökar med åldern, samtidigt som depression blir allt vanligare som bakgrundsfaktor för självmord högre upp i åren.

 
Det finns också vissa andra skillnader mellan äldre och yngre personer i de här sammanhangen. Depressionen kan till exempel vara svårare att uppdaga hos gamla, just för att den yttrar sig på andra sätt; äldre förefaller kanske mest sakna energi och engagemang. En enkel metod, en skattningsskala, har emellertid utarbetats just för äldre.

  – Jag tror att den skulle kunna användas i större utsträckning för att upptäcka depressioner hos äldre som söker vård för rent kroppsliga problem, säger Margda Wærn.

  – De berättar inte att de känner sig nedstämda eller har tappat livslusten, utan säger att de kommit för att de har sådan värk i knät, eller något annat väldigt konkret.

Margda Wærn menar att formuläret enkelt skulle kunna lämnas över i väntrummet av sköterskan och sedan läsas igenom av läkaren – det behöver inte kräva så mycket tid.

  – Metoden skulle inte användas för att ställa en diagnos, utan för att visa om det kan finnas anledning att misstänka en depression.

  Margda Wærn menar också att man mer systematiskt borde undersöka hur patienten har det. Att en del av behandlingen inriktas direkt på det som gör livet så svårt. Till exempel om det skulle behövas avlastning för att ta hand om en anhörig eller att ensamheten bryts.

Även om man rent krasst bortser från berörda människors välbefinnande och livskvalitet är det också så att deprimerade medborgare kostar samhället mer än psykiskt friska. Bland annat för att de kräver mer vård av fysiska sjukdomar och för att deras rehabiliteringstid blir längre. Och när det gäller personer som både är psykiskt och fysiskt sjuka måste de i högre utsträckning bo på en institution, med de kostnader det medför.

  Enligt Margda Wærn betyder självmordsförsök bland yngre ofta att de inte står ut med livet. Äldre personer säger däremot genom suicidförsöket att de vill dö.

I hela befolkningen begås 10-20, och bland de äldre 4, suicidförsök för varje fullbordat självmord. Det innebär alltså att det finns större risk för att de äldre som överlever ett försök senare kommer att begå självmord. Det finns också könsskillnader i de här sammanhangen, även om de minskar i högre ålder. För männen finns till exempel en tydlig koppling mellan självmord och fysisk sjukdom.

  – Det förefaller som om äldre män vill ha kontroll över sitt liv och har svårare att acceptera om de behöver hjälp av andra.

 
Även tillvägagångssättet skiljer sig mellan kvinnor och män. Det är vanligare att kvinnor, oavsett ålder, väljer att använda tabletter, med den chans – eller risk – att överleva som det innebär. De kanske inte tar tillräckligt stor dos, kräks upp tabletterna eller blir funna i tid. Självmordsförsöket är ett rop på förändring av livet. Eller ett sätt att testa ödet – om det är meningen att de ska leva eller inte.

  Bland männen är däremot den vanligaste metoden att hänga sig. Som Margda Wærn säger: ett mer aggressivt sätt, utan återvändo.

Ohälsa är alltså ett vanligt skäl för att försöka ta sitt liv. Ett annat är konflikter som rör nära anhöriga. Som ovänskap med partnern, ofta på grund av att man missbrukar alkohol, eller för att barnen genomgår skilsmässor. De äldres sinnestillstånd kan emellertid lättare vända om den aktuella situationen förändras. Exempelvis kan de bli piggare och må betydligt bättre bara av att befinna sig i sällskap och få uppmärksamhet. Som hos doktorn.

 
Och förbättringen är alltså en realitet och inget försök att lura läkaren, även om funderingar på självmord förmodligen är mer tabu i den åldersgruppen. Margda Wærn:

  – Att bryta ensamhet och tristess är därför en viktig komponent i behandlingen av äldres depressioner.

  – I mitt arbete som konsultläkare kan jag se hur äldre patienter faktiskt lever upp när de tas in på en vårdavdelning och har människor omkring sig. De vardagliga rutinerna ger dem också livslusten och aptiten tillbaka.

  – Detta inger hopp eftersom det visar att det finns insatser att sätta in.

Annars är en del av problemet att de behandlingsmöjligheter som ändå finns inte utnyttjas till fullo just när det gäller äldre patienter. Trots att de, enligt Margda Wærn, svarar bra på såväl kognitiv terapi som antidepressiva mediciner. I hennes studie hade endast en av de personer som begått självmord fått terapi, och hon menar att den fördelningen speglar den faktiska tillgången på den formen av behandling.

  – De äldre patienterna får ofta också en för ”snäll” dos av antidepressiva medel, för att de äter många mediciner och man vill vara försiktig.

  – Ett skäl är att läkarna är oroliga för interaktionen med andra preparat och hur den påverkar leverfunktionen. Med dagens utbud är det dock inget hinder, det finns mediciner som äldre tål mycket bra.

 
Trots att den äldre åldersgruppen står för den största förbrukningen av antidepressiva mediciner, driver läkarna sällan behandlingen tillräckligt långt. De sätter inte alltid upp lika höga mål som för personer i arbetsför ålder och frågar sig inte om patienten hunnit bli riktigt bra.

  – Man ska inte nöja sig med halvdana resultat och acceptera att människor fortfarande är ointresserade, har sömnsvårigheter eller nedsatt aptit. Äldre kan visserligen behöva längre vårdtider, men då blir de också lika friska som de yngre patienterna.

  – Unga har vassare armbågar när det gäller att skaffa sig vård. De ser också till att få tid för återbesök och hör av sig om de är missnöjda med medicinen, medan de gamla inte har lika starka röster. De saknar tillräcklig ork för att kunna ta hand om sig själva och än mindre ställa krav på andra.