Vi måste ha och vi måste ge medicin. Men aldrig utan att ha tanken – varför? Det säger sjuksköterskan Pia Götell som bara ser  fördelar med vårdkonferenserna med distriktsläkaren.

  – Det blir en kontinuitet och ett teamwork i personalgruppen där vi är samma personer som gör uppföljningar av de förändringar vi gör.

  Pia Götell, hälso- och sjukvårdsansvarig sjuksköterska på Väverskans äldreboende, berättar om den äldsta kvinnan som är 100 år. En sömntablett är det enda läkemedlet hon använder.

  – Hon gjorde klart för oss redan från början när hon flyttade hit, att den skulle vi inte bry oss om, den sköter hon själv.

 
Den kvinnan är nog ett unikt undantag. Pia Götell anser att många av de äldre fortfarande har alldeles för många läkemedel som kanske kan ersättas av annat. Hon tar ett exempel. På tisdagskvällar spelade Anna bingo. Efteråt var hon orolig och sov inte.

  – I stället för att ge henne en sömntablett eller något lugnande frågade vi oss varför hon var orolig just på tisdagskvällarna? Vi kom på att Anna är rädd för att åka hiss och det var precis det hon var tvungen att göra för att komma till bingoaftonen. Så om Anna ska spela bingo får hon göra det på hemmaplan.

 
Pia Götell vill gärna ha den äldre personen med på noterna vid läkemedelshanteringen.

  – De som bor här är inte dementa, även om de ibland är lite glömska. Får de information som de förstår har de också lättare att acceptera vissa negativa effekter.

 
Ett sådant exempel är smärta och smärtlindring.

  – All smärtstillande behandling är förknippad med förstoppning, muskelsvaghet, illamående, du tappar aptiten och kognitionen påverkas. Visst du är smärtfri men med flera av dessa biverkningar.

  – Frågan är då om man kan hitta en accepterad nivå för smärtan, det vill säga smärta ställs mot ett bra liv för övrigt. En förutsättning är att utvärdering av dosen görs kontinuerligt.

 
En annan kvinna som bor på Väverskans äldreboende hade ett bensår som inte ville läka. Hon fick en solvezinktablett och lite smärtstillande till natten. Hon klagade över att hon mådde illa av tabletten, men såret läkte fint. När personalen förklarade hur fint såret läkte tack vare tabletten var det lättare för kvinnan att acceptera illamåendet, samtidigt som personalen såg till att hon fick medicinen tillsammans med maten.

  – Vi måste hela tiden väga det goda mot det onda. Och det viktigaste av allt – att göra kontinuerliga uppföljningar.