I dagens äldrevård behandlas oftas symtomen istället för orsaken till besvären. Professor Yngve Gustafson har alltför många exempel på allvarliga följder av detta.

Felaktig eller onödig läkemedelsbehandling är det största hotet mot en god ålderdom i Sverige! Det är mycket värre än högt blodtryck och höga blodfetter, anser professor Yngve Gustafson i Umeå.

  Eftersom nästan inga läkemedel är testade på personer över 75 år måste varje läkemedelsbehandling av äldre betraktas som ett experiment, fortsätter han. Det innebär att man måste göra en noggrann utredning och sedan följa upp effekter och biverkningar ordentligt. I den uppföljningen är teamet en förutsättning för god läkemedelsbehandling, framhåller han. 

  – Doktorn är chanslös i utvärderingen av effekter och biverkningar hos multisjuka äldre utan information från sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och anhöriga.

Han anser också att kunskaperna om åldrandet och åldrandets sjukdomar är för dåliga. Detta gäller alla yrkesgrupper i vården, inte minst läkarna. Den fragmenterade sjukhusvården försvårar ytterligare. Olika specialister kan ge maximal behandling inom sitt lilla område, men den behandlingen går kanske inte ihop med den gamlas andra sjukdomar och läkemedel.

 
Åldrandet gör att man blir ömtåligare, har mindre marginaler och därför lättare får biverkningar. Utsöndringen av de flesta läkemedel tar längre tid. Doserna måste reduceras och justeras.

Han tar Lanacrist, läkemedel mot hjärtflimmer, som exempel. Standarddosen måste halveras på grund av njurarnas sänkta kapacitet. Därefter halveras den ännu en gång därför att hjärtat är mer känsligt. Och till sist reduceras med ytterligare 20 procent därför att den gamla har mindre vatten i kroppen.

 
Idag är det oftast symtomen som behandlas, inte orsaken till besvären. Han har ingen brist på exempel om hur galet det kan bli. En deprimerad gammal människa söker för smärta som är ett vanligt symtom. Depression hos äldre sänker ofta smärttröskeln. Men doktorn förstår inte att det är depression utan skriver ut en värktablett. Den deprimerade blir också ofta förstoppad och får då laxermedel.

  Dålig sömn är ett annat vanligt problem vid depression. Sömntabletter skrivs ut. I själva verket kanske depressionen berodde på biverkningar av läkemedel, till exempel av en vanlig ögondroppe mot grön starr, eller på vitaminbrist!

 
Förutom sitt arbete på geriatriska kliniken vid Norrlands Universitetssjukhus är Yngve Gustafson också ansvarig läkare på Sofieborgs äldreboende i Umeå. Från sin erfarenhet av gamla och multisjuka säger han:

  – Ungefär varannan patient från äldreboendet som varit på ögonkliniken och fått ögondroppar för grön starr får mycket besvärliga biverkningar som fall, förvirring, mardrömmar eller hallucinationer. Då måste dropparna bytas ut.

 
Enligt Fass är sådana biverkningar väldigt sällsynta, men bland gamla, multisjuka, får 20-30 procent psykiska problem och 10-20 procent drabbas av blodtrycksfall och fallolyckor.

  Dålig sömn kan alltså bero på depression, men ofta är orsaken sömnapnésyndrom, andningsuppehåll under sömnen. Att då ge sömnmedel är direkt förbjudet enligt Yngve Gustafson.

  Andningsuppehållen förlängs med sömnmedel och kan ge svåra hjärnskador. Morfin och starka, morfinliknande värktabletter får inte heller skrivas ut.

 
Bland patienter med demenssjukdom har 40-70 procent sömnapné och Yngve Gustafson utesluter inte att många blir dementa på grund av syrebrist till hjärnan under andningsuppehållen.

  – Sömnapné är ett exempel på att man måste utreda varför gamla människor sover dåligt och inte bara skriva ut sömnmedel på rutin. Andra orsaker till dålig sömn kan vara smärtor på natten eller för mycket sömn på dagen. Det kan finnas många anledningar.

En annan mycket vanlig läkemedelsbiverkan är förstoppning. De flesta gamla på äldreboenden äter minst ett läkemedel som gör dem förstoppade. Då får de laxermedel, men istället kan man ofta byta ut läkemedlet som ger förstoppning.

 
Det kan också finnas psykiska orsaker. Det kan vara svårt att få gå på toaletten på ett värdigt sätt. Man får inte låsa dörren eller måste ligga på ett bäcken i en stor sal.

  – Visst är det bra med pajalagröt och andra alternativ, men man måste först fundera på orsaken till förstoppningen och åtgärda den.

 
Hallucinationer är ett ytterligare exempel på en vanlig läkemedelsbiverkan hos äldre människor. Var fjärde på ett äldreboende har under en vecka episoder med hallucinationer. Den absolut vanligaste orsaken till det är läkemedel, till exempel ögondroppar eller värktabletter.

  Vad gör den doktor som bara behandlar symtom? Jo, skriver ut medicin mot schizofreni istället för att utreda orsaken till hallucinationerna.

 
Med. dr. Maria Lundström i Umeå visade i sin avhandling från 2004 att förvirrade patienter efter höftoperation kunde ha urinstopp, läkemedelsbiverkningar, svår blodbrist eller njurbäckeninfektion.

  Rutinbehandlingen på ortopeden var tidigare att ge smärtstillande och lugnande mediciner utan att ta reda på varför patienten var förvirrad. När man utredde och behandlade orsakerna till förvirringstillstånden och hallucinationerna gick de över utan behandling med psykofarmaka och vårdtiden blev i genomsnitt 10 dagar kortare. Patienterna slapp onödigt lidande och sjukhuset sparade mycket pengar (se artikel »).

 
Att orsaken till hallucinationer och förvirringstillstånd inte utreds leder till massor av onödig läkemedelsbehandling sammanfattar Yngve Gustafson. Allra först måste man tänka på etiken när man utreder och behandlar gamla människor anser han. Vad ska utredningen och behandlingen leda till?

  – Bara för att man kan ställa 20 diagnoser och hitta flera läkemedel till varje ska man inte behandla svårt sjuka gamla människor med 20-30 läkemedel. På Sofieborg fick jag nyligen in en kvinna med 32 olika mediciner! 60-70 tabletter om dagen!

Vi ska behandla svårt sjuka gamla för det som är viktigt för deras välbefinnande och avstå från behandlingar som är oväsentliga i deras situation. En svårt sjuk människa med demens eller cancer behöver inte fem olika blodtrycksmediciner eller blodfettsänkande läkemedel. Gamla multisjuka ska ha optimal behandling och det är väldigt sällan detsamma som maximal behandling.

 
Yngve Gustafson anser också att alla former av medicinsk behandling måste utredas vetenskapligt även hos gamla människor. 180 000 personer lider av demens och 110 000 lever med resttillstånd efter stroke.

  – De har mycket ömtåliga hjärnor och får ofta massor av läkemedel. Nästan inga är testade på dessa patientgrupper. Inga får så mycket biverkningar i form av depression, mardrömmar, hallucinationer och paranoida reaktioner som människor med olika hjärnsjukdomar.

  – Dessa biverkningar står inte beskrivna någonstans. Läkemedlen borde testas och utvärderas även på dem.

 
Trots att han själv försöker sätta in mediciner med försiktighet ger ändå hälften av läkemedlen så stora biverkningar att han måste minska doserna eller ta bort dem. Utan snabb uppföljning av läkemedelsbehandlingen riskerar patienterna att skadas.

Vätskedrivande medel, som är den vanligaste medicinen hos äldre, har biverkningar i form av muntorrhet, svårigheter att hålla urinen och hinna till toaletten, förstoppning, yrsel och fallolyckor.

  – Dessa biverkningar, trots att de är mycket vanliga, står inte ens nämnda i Fass. Då kan man lika gärna slå upp en sagobok!

 
Allt det här handlar om samhällets och läkarkårens attityder till gamla, dementa, strokedrabbade, multisjuka, ”värdelösa” kvinnor anser han. Gamla män har samma problem, men de är ännu större för kvinnor. De får som regel sämre utredningar, sämre behandling och läkemedlen är sämre testade på kvinnor.

  Det finns ingen genväg till en bra och säker behandling av äldre, konstaterar Yngve Gustafson. Det kräver att doktorn är noggrann och försiktig och ser till att effekter och biverkningar följs upp.