Ålderismen i skenet av en ny porrfilmstrend

Gerdt Sundström, professor vid Institutionen för gerontologi, Hälsohögskolan i Jönköping
Nyckelord: Åldrandet/Socialgerontologi, Socialt arbete


Enlig uppgifter i New York Times finns en växande efterfrågan på äldre “skådisar” till amerikanska porrfilmer. Hur går detta ihop med teorin om ålderism, frågar sig en förbryllad Gerdt Sundström.

 

I den här tidskriften har det förts en debatt om ålderism med inlägg av Lars Andersson och Birgitta Odén. Personligen tycker jag inte ålderismen verkar vara så allvarlig i Sverige, men visst finns det tecken på att ungdom och fräschör väljs före livserfarenhet och mognad charm.

 
Om det vetenskapligt sett är något bevänt med begreppet ålderism så borde det förklara hur vi i allmänhet väljer just det unga framför det gamla, när vi har en valmöjlighet. Och särskilt när det gäller områden som är viktiga för oss, såsom i politiken, på arbetsmarknaden och – ja, låt oss se sanningen i vitögat – köttmarknaden, det vill säga sexualiteten. Eller?

 
Om det är vad som förutsägs av teorin om ålderism har den plötsligt fått ett problem. På själva nyårsafton 2006 rapporterade New York Times om en ny och mycket expansiv trend i porrfilmsbranschen, ”The Graying of Naughty”.

  Vi möter en uttråkad fotograf och föremålen för hans närgångna kamera som visar sig bland annat vara en 50-årig flerbarnsmor med en fiktiv älskare, 53. De är båda mycket efterfrågade av branschen som nu upplever en enorm efterfrågan på mogna porrstjärnor. Han har varit med förr och öppnar med repliken ”Vad är intrigen? Är jag pizzabudet?”. De här filmerna har tydligen mindre intrig än till och med Åsa-Nissefilmer.

 
Undertecknad har aldrig sett någon ”porrulle” och medverkade visserligen som (välbetald) statist i en så kallad upplysningsfilm, Kärlekens språk, på det glada 60-talet. Längre sträcker sig inte mina kunskaper i ämnet. (Såg aldrig filmen jag var med i: ”Våld och sex och sånt har jag nog av hemma”, som någon sa).

 

I det ovannämnda reportaget säger en direktör i branschen att publiken är trött på beniga tonåringar, man vill ha ”kött på benen” och att efterfrågan på dessa äldre stjärnor bara ökar. Han förstår det inte: ”Isn’t youth what everyone wants?”.

 
Den äldsta manliga porrstjärnan är den flintskallige Dave Cummings, 66. Ibland anspelar man extra starkt på just åldern, som när han på ett DVD-omslag ses luta sig emot en rollator (!).

  Man påpekar att det handlar om ”normal” porrfilm, inte några fetischvarianter med ”grannysex” eller sådant, som tydligen är en specialgenre… Nu går väl luften ur den genren, med dessa yngre konkurrenter?

 

Vad handlar allt detta om? Har porrfilmspubliken smygåldrats och vill nu voyeuristiskt se sina egna åldersgelikar eller något yngre? Undersökningar visar ju att allt fler äldre är sexuellt aktiva. Eller handlar det om ungdomar som drömt om mogna, attraktiva lärarinnor eller mödrar till skolkamrater med mera och nu vill fantisera kring dessa – men, det har de väl alltid gjort?

 
Enligt branschföreträdare är konsumenterna faktiskt främst yngre män (Jag kommer att tänka på Fellinis Amarcord eller Mrs. Robinson, men det finns nog fler exempel i den seriösa filmbranschen). Eller, är ålderismteorin helt enkelt inte tillämplig eller i värsta fall inte ens korrekt, som teori betraktad?

  Så länge snuskfilm bara ägnade sig åt lammkött så tyckte man väl – om frågan hade ställts – att teorin förklarade både produktion och konsumtion av dessa kulturprodukter. Man kan ju inte använda en teori bara när det passar en?

  


Fotnot:
Reportaget i New York Times »


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:40 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår