Vårdpersonalen i Bengtsfors skattade sin kompetens och arbetstillfredsställelse högre efter en utbildningsintervention. Däremot visade vårdtagarnas och anhörigas skattningar av vårdkvaliteten ingen skillnad.

Företagsekonomen Henna Hasson disputerade i socialmedicin inom Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala Universitet i januari i år. Bakgrunden till avhandlingen är en förfrågan i slutet av 1990-talet från företagshälsovården i Bengtsfors kommun till socialmedicinska enheten. Kommunen hade fått ett föreläggande från Arbetsmiljöverket på grund av hög sjukskrivning och hög arbetsbelastning i äldreomsorgen. Vad skulle man göra?

 
Efter fokusgrupper och enkätstudier med personal, vårdtagare, anhöriga och kommunledning i Bengtsfors konstruerades en utbildningsintervention, en så kallad verktygslåda. Den delades ut till alla arbetsplatser inom hemvård och äldreboenden med totalt 300 anställda.

  Verktygen var bland annat en checklista för våld och hot, exempel på sociala och fysiska aktiviteter, ett dataprogram för genomgång av mediciner, fakta om trycksår och munhälsa samt studiecirkelmaterial för nutrition, smittskydd, demens, psykiska besvär och lagstiftning.

Avsikten var att personalen skulle använda dessa verktyg på egen hand för att öka sitt kunnande och förbättra arbetsmiljön. Arbetsledarna byttes ut ofta medan baspersonalen jobbade kvar.

  Interventionen med verktygslådan pågick i två år och utvärderades vid två tillfällen. Vid mätningen 2003 ansåg 42 procent av de anställda att deras arbetsplats använt verktygslådan. Motsvarande siffra 2004 var 53 procent.

  
Vid den här tiden, början av 2000-talet, fanns inget instrument för att mäta anhörigas uppfattning om vårdkvalitet. Därför skapades ett sådant genom en påbyggnad av ett mätinstrument – Pyramid – som tagits fram vid Örebro Universitetssjukhus tillsammans med forskare vid Uppsala Universitet.

All insamling av material har skett genom enkäter. Personalen ansåg alltså att deras kompetens, arbetsmiljö och arbetstillfredställelse förbättrats. De fick också skatta utvecklingen av vårdkvaliteten, men Henna Hasson har inte analyserat den delen ännu. Vid jämförelse med kontrollkommunen Uddevalla – utan verktygslåda – upplevde personalen där ingen förbättring.

 
De äldre själva och deras anhöriga såg ingen skillnad. Både före och efter verktygslådan ansåg de att personlig hygien, måltider och fysiska förflyttningar fungerade bra.

  Information från personalen, aktiviteter för de äldre samt anhörigas möjlighet att vara delaktiga i vården fungerade däremot sämre, både före och efter interventionen.

 
Av 490 vårdtagare bedömdes mindre än hälften kunna besvara enkäten och bara en fjärdedel av alla lämnade in den. Bland de anhöriga var svarsfrekvensen 40-60 procent.

Vad är orsaken till att vårdkvaliteten inte förbättrades? Henna Hasson pekar på att ökad kompetens och förbättrad arbetsmiljö inte nödvändigtsvis behöver leda till högre vårdkvalitet, i alla fall inte som det upplevs av de äldre och deras anhöriga.

 
En annan möjlig orsak är att en eventuell förbättring kanske hade gått att få fram med andra mått, som förekomst av trycksår. Även personalens arbetssätt kunde ha observerats. Nu vet man inte om de verkligen ändrade arbetssätt.

Referens: 

Hasson, H. (2007) Nursing Staff Competence, Psychosocial Work Environment  and Quality of Elderly Care: Impact of an Educational Intervention.
Institutionen för folkhälsooch vårdvetenskap, Uppsala universitet