Kunskapen om fallrisker, skador och olyckor är god. Och många projekt har pågått i landet genom åren. Ändå ökar fallskadorna!?

Lena Borell arbetar vid sektionen för arbetsterapi vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Hon pekar på att man måste arbeta inom tre områden samtidigt för att kunna förebygga fall.

• Individuell förmåga
• Miljö
• Situationer där man kan falla. 

Individens förmåga handlar bland annat om syn, hörsel och balans. Alla sjukdomar ger ytterligare påfrestningar. Stroke och demens kan orsaka förvirringstillstånd. Lugnande mediciner kan ge fallrisk.

 
Fall inträffar ofta när den gamla går upp på toaletten på natten. Hon kan ta tagit sömnmedel, ha lite skakiga ben och bli bländad av belysningen. Utomhus sker olyckorna när det är halt, inte skottat eller finns ojämnheter på gården eller trottoaren. Den som har dålig balans snavar lätt.

Genom att ta bort trösklar, mattor, lösa sladdar och se över golvbeläggningen förbättrar man miljön inomhus. Utemiljön blir säkrare av sandning, uppsopade löv, bättre belysning och räcken.

 
Arbetsterapeuter och hemtjänstpersonal måste vara observanta och göra förebyggande insatser. Träna balans, tänka på glasögonen (är styrkan rätt?) och ge råd om hjälpmedel. Distriktssköterskan och vårdcentralen ska se över medicineringen.

  – Använd fantasin! Tänk er in i situationen. Hur ser vägen från toaletten till sängen ut, säger Lena Borell.

 
Äldre ska inte kliva på stolar och sätta upp gardiner och glödlampor. Upptakten till Fixar-Malte i Höganäs var just de höga rehabiliteringskostnaderna för höftfrakturer och lårbensbrott som så ofta skett i hemmet.

 
Tyvärr är det också vanligt med fall på vårdinstitutioner och framför allt på demensboenden. Fallskyddsbyxor ger mycket god effekt framhåller hon. Ändå används inte byxorna så mycket. De anses för dyra och för krångliga att ta på och av. Lena Borell efterlyser smartare och billigare fallskyddsbyxor.

 
Om nu kunskapen är så stor varför fortsätter fallolyckorna år efter år?

  – Samhället har en allmän målsättning men inga tydliga krav på det här området. För trafiken finns det en nollvision, men dubbelt så många dör i fallolyckor varje år. Vi borde ha en nollvision för fall också.

Systematik saknas i det förebyggande arbetet. Både primärvården och kommunernas äldreomsorg behöver fallprogram. Fallprevention ska vara ett arbetssätt. Arbetsgivarna måste kräva att kunskapen används anser Lena borell.

  Nu håller hon på att bygga upp en modell i Södertälje under namnet Fallfritt. Det är ett samarbete mellan sektionen för arbetsterapi, KTH – Tekniska högskolan i Stockholm – och Södertälje kommun samt Tallhöjdens vårdcentral. Målet är att minska antalet fallolyckor med 25 procent. Metoden går ut på att engagera hela kommunen i det förebyggande arbetet. Vårdpersonal, organisationer, butiker, företag och privatpersoner.

 
Fallriskombud har utbildats. Fallrisklinjen, ett särskilt telefonnummer, uppmuntrar folk att anmäla fallrisker. Broschyren Bli vardagshjälte sprids till äldre för att värva fallriskombud. Pensionärer och studiecirkelledare i SPF och PRO har erbjudits utbildning liksom fastighetsskötare, fotvårdsterapeuter och optiker.

  – Det nya i Fallfritt är att vidga ansvaret till fler i samhället, utanför hälso- och sjukvården, hävdar Lena Borell.

Även kvinnor över 55 år har en förhöjd risk att falla, särskilt de som arbetar i vårdande yrken. Därför vill Huddinge kommun också delta i fallprojektet genom att ge dessa kvinnor utbildning och träning.

  Sektionen för arbetsterapi ger också undervisning inom KI-Education om fallförebyggande åtgärder och har avtal med Stockholms stad. Tillsammans med KTH granskar de äldreboenden för att ny- och ombyggnader ska bli rätt utformade.

  – Just nu har fallprevention vind i seglen. Eftersom fallolyckorna och kostnaderna för vård och rehabilitering ökar har många politiker börjat uppmärksamma ämnet.

  – Det är stor efterfrågan på våra kurser och vi får förfrågningar utifrån landet som vi inte kan ta hand om.

  – Vi vill bidra med strukturer och modeller och hoppas att ökad kunskap ska leda till en större medvetenhet och bättre ansvarstagande för att förhindra fallolyckor.

Referenser:

Gillespie LD et al. Interventions for falls in elderly people.
The Cochrane Database of Systematic Reviews. 2003: Issue 4 – Art No CD000340. DOI: 10.1002/14651858

Gustafson Y m.fl. Fall och höftfraktur hos äldre går att förebygga.
Läkartidningen nr 40 2006 volym 103 (temanummer om osteoporos).

Fallolyckor bland äldre – samhällets direkta kostnader.
Räddningsverket 2002, rapport 199 – 1074/03

Säkerhet i vardagen – tips och råd på äldre dagar.
Räddningsverket, broschyr (finns även på finska).