Samarbete med behoven i centrum

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Sjukvård, Organisation och lagstiftning


De olika vårdinstanserna kan göra rätt, var och en för sig. Ändå är vården och omsorgen till de mest behövande ofta bristfällig. Utredare Ulla Gurner pekar på en rad orsaker.

 

Ibland är det extra svårt att få till en förändring, trots att kunskap finns om vad som är fel och trots att alla egentligen är överens om vad som kan göras. Det handlar om samverkan mellan olika vård- och omsorgsformer. En samverkan som leder till en vård och omsorg som samlas runt den äldre personen i det egna hemmet.

 
Ulla Gurner, utredare vid Stiftelsen Äldrecentrum, har i snart tio års tid pekat på nödvändigheten att bryta upp invanda vårdsystem och strukturer för att det ska fungera för den mest behövande äldre personen. 
 
Hon och hennes kolleger har i flera projekt inom Stockholms län följt väl definierade grupper av personer som är 75 år eller äldre. De är personer som under ett år vårdats inom sluten sjukhusvård minst tre eller fler gånger för minst tre eller fler olika sjukdomar.

  – Genom att ha denna stränga definition är det möjligt att få fatt på personer med komplexa behov, säger Ulla Gurner. Det är personer som sätter press på vård- och omsorgssystemet utanför sjukhuset.

 

Ulla Gurners studier är baserade på personliga intervjuer med multisjuka personer och deras anhöriga. Hon och hennes kolleger har studerat dessa personers vård och omsorg i register- och journaldata för att förstå hur man ska kunna göra vården så bra som möjligt för dem.

  – Det vi ser är bara toppen på isberget, säger hon. Denna grupp äldre har blivit både sedda och vårdplanerade många gånger. Men förutom dessa finns en mycket större men mer osynlig grupp.

 
I en rad rapporter konstaterar hon att nuvarande vård- och omsorgssystem inte fungerar för den grupp äldre personer som har de största behoven. Detta trots att vårdinstanser och omsorg kan vara välfungerande och göra rätt, var och en för sig. Men det fungerar inte för den som behöver vård och omsorg utifrån en sammantagen och livslång helhetssyn.

  – Denna sköra grupp måste tas om hand i ett system där man samarbetar runt den äldre. På sjukhuset när det behövs och på hemmaplan där husläkarmottagning och hemtjänst samarbetar tillsammans med anhöriga och den sjuka personen.

 
Det kan låta enkelt. Alla bitarna finns ju där men det finns hinder.

  – Ett hinder är att det ofta är budgetmålen som styr, säger Ulla Gurner. Det man pratar om är verksamhetens mål – som är högt ställda och pekar mot den äldres bästa. Men i praktiken är det ofta lokala kortsiktiga budgetmål som styr med effekter som pekar i en helt annan riktning.

 

I flera studier har hon visat att det samhällsekonomiskt är rent förödande att låta budgeten för varje vård- och omsorgsinstans styra. Då blir det inte bara förvirrande utan direkt fel för den äldre personen. Fall efter fall visar till exempel att när inte vården och omsorgen fungerar i den äldre personens hem blir resultatet många, onödiga och dyrbara besök på akutsjukhuset.

  Samtidigt ser Ulla Gurner att det börjar bli vanligare med verksamheter som arbetar utifrån ett helhetsperspektiv och som arbetar med samordnade insatser för svårt sjuka äldre personer.

 
Hökarängens Närvårdscentral och Solna Äldrevårdscentral är exempel inom Stockholmsområdet där bland annat primärvården och omsorgen samverkar. Verksamheterna har pågått under ett respektive två år och kommer att kontinuerligt utvärderas.

  – Det är viktigt att följa upp och utvärdera ur ett helhetsperspektiv och fråga sig om verksamheten har resulterat i att det blev bättre för den äldre.

 

I en framtid ser hon att tankekonstruktionen ”vårdkedjan” skrotas och att de olika vård- och omsorgsinstanserna arbetar med två nivåer.

  – Den ena nivån är akut-/somatiska sjukhusvården och den andra är primärvård, äldreomsorg och geriatrik i gemensam verksamhet på hemmaplan.

  – Verksamheterna har då knutit ihop resurserna och ekonomin har ett samhällsekonomiskt perspektiv utifrån individens samtliga behov.

 
Ulla Gurner skulle också vilja ha oberoende konsumentvägledare.

  – Vi börjar kalla äldre konsumenter av vård och omsorg för kunder men vi saknar en oberoende konsumentupplysning och någon som företräder konsumenternas intressen.

  – Vad är till exempel skälig levnadsnivå enligt socialtjänstlagens formulering och vem bedömer vad som är skäligt? För fem år sedan var det att få städat var 14:e dag. I dag är det på flera håll skäligt med några timmars städning i månaden.

  – En diskussion kring frågor som denna behöver lyftas!

 


Referenser:

Dirigent saknas i vård och omsorg för äldre. Om nödvändigheten av samordning,
U Gurner och M Thorslund (Natur & Kultur 2003).


Styckevis och delt – hur fungerar informationsöverföring och läkemedelshantering för utskrivningsklara multisjuka i Enskede-Årsta, Norrtälje och Huddinge
.
U Gurner, J Fastbom, L Hagman. Z Shah-Shahid. Äldrecentrum 2006:7.


Tänk om någon såg helheten
,
rapport från Stockholms stads revisionskontor och Landstingsrevisorerna (DNR420/90-99


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:40 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår