Tack alla forskare som hjälper mig som geriatriker i mitt arbete

Wilhelmina Hoffman, geriatriker och överläkare, Silviahemmet och Stockholms sjukhem
Nyckelord: Demens, Sjukvård, Anhörig


Vetenskapen kan förklara och stödja det vi praktiskt bör göra. Den kan också användas som motivation och tröst i mötet med patienter och anhöriga, skriver geriatriker Wilhelmina Hoffman.

 

Som läkare måste jag ständigt vara uppdaterad inom mitt specialområde. Min yrkesroll innebär ju att vara budbärare av den senaste forskningen så att den kommer min patient tillgodo. I mitt fall handlar det om demenssjukdomar.

 
Därför vill jag tacka alla forskare som genom sitt arbete tar fram data som underlättar för mig i mitt arbete med mina patienter och deras närstående. Nya data och kunskaper som jag också kan förmedla i de utbildningar för personal i hemtjänst, vård och omsorgsboenden som också ingår i mitt arbete.

  Forskningen de senaste decennierna har varit omfattande. Forskning som bidragit till att vi nu har en allt större kunskapsbank inom demensområdet.

 

Det blir så oändligt mycket lätttare att arbeta när det finns vetenskap, som uppdaterar befintlig kunskap och tillför ny. Vetenskap som förklarar och stödjer det vi praktiskt bör göra eller inte ska göra i vården. Forskningsresultat som vi också kan använda som motivation och tröst i mötet med patienter och anhöriga.

 
I mitt arbete med personer med demenssjukdom är det viktigt att känna till och kunna motivera åtgärder som verkligen kan, eller åtminstone ter sig kunna, förbättra eller stabilisera symtom vid just demenssjukdom, om så endast under en begränsad tid.

 
Tänk så bra det kändes när jag första gången kunde motivera en av mina patienter med mild Alzheimer och uttröttad hustru genom att peka på ny forskning som visar att sociala aktiviteter stimulerar hjärnan (den kognitiva förmågan) och att jag, som hans läkare, därför på vetenskapliga grunder kunde rekommendera dagverksamhet. Dagverksamhet som min patient tidigare tackat nej till när plats erbjöds.

 
Mannen tyckte doktorns argumentering lät trovärdig och hustrun slapp känna att dagverksamheten bara var till för att hon själv skulle få vila. Mannen accepterade dagverksamhet och en positiv effekt både kognitivt och socialt märktes efter ett par veckor och hustrun, hon hade avlastats i dubbel bemärkelse.

 
Eller när ny forskning kring fysisk aktivitet hjälpte mig att kunna rekommendera dagliga promenader till kvinnan som blivit inaktiv på grund av demenssjukdom. Hennes make kunde nu säga att ”doktorn har sagt att du ska gå en promenad med mig varje dag för det är bra för ditt minne”.

  För maken var det bra att kunna hänvisa till doktorns råd vilket minskade svårigheterna för honom att få med hustrun. Dessutom blev promenaden något som han upplevde att han positivt kunde bidra med i hustruns sjukdomstillstånd.

 

Ovanstående exempel handlar om hur information om vetenskaplig forskning kan föras ut till råd i ganska vardagliga, men för de inblandade inte helt lätta situationer.

  När det gäller anhöriga till personer som drabbats av demenssjukdom är de inte sällan oroliga för att själva insjukna. Vi kan ju inte påverka våra gener men ny forskning ger nu faktiskt en öppning. Det handlar då om vad vi själva kan göra för att minska risken för att senare i livet drabbas av demenssjukdom. Det känns bra att kunna förmedla vikten av att ha kontroll över blodtryck och blodfetter, vara fysiskt och socialt aktiv och att äta rätt.

  Det är ju råd som jag som läkare alltid har kunnat ge då en god livsstil minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom, men nu med nya vetenskapliga rön kan jag säga att det också har betydelse för risken att drabbas av demenssjukdom.

 
Visst är det mycket kunskap som vi redan har och som vi vet är av godo. Kanske vissa till och med tycker att det är självklarheter. Som exempel det här med musik och dans som säkert de flesta av oss upplever som något positivt. Men tyvärr är det ännu så att också självklarheter
ofta måste bevisas för att få en plats i vården.

 

Så helt rätt när forskning om musikens betydelse och dansens betydelse i vården av demenssjuka genomfördes. Tänk att som läkare i demensboendet kunna motivera personalen att använda musik som redskap för att underlätta och skapa närvaro i vårdsituationen enligt vetenskap – så härligt professionellt.

 
Nu har jag haft förmånen att själv delta i forskning under en tid och lärt mig vad olika vetenskapliga termer betyder. Men de flesta som arbetar i demensvården, som sjuksköterskor och undersköterskor, har inte den kunskapen. 
Det behövs därför översättning av det vetenskapliga språket för att data ska kunna genomgå metamorfosen och bli praktisk gyllene kunskap i vårdvardagen.

  Det behövs också ett öppnare och starkare flöde av kunskap så att fler kan nås av ny kunskap. Det behövs som jag ser det både mer översatt akademi i kliniken men också lite mer klinik i akademin.

 
Till sist från mig till er forskare önskar jag fortsatt gott arbete med tålamod, noggrannhet och nya infallsvinklar – jag väntar på mer kunskap precis som mina patienter och deras närstående.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:40 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår