Kvaliteten finns i atmosfären

Annika Granstedt, frilansjournalist
Nyckelord: Äldreboende, Omvårdnad, Demens


En rönnbärskvist på bordet, personal med lugna rörelser. Atmosfären är avgörande för hur man uppfattar vården visar David Edvardsson i en ny avhandling.

David Edvardsson har observerat och intervjuat patienter, anhöriga och personal på olika vårdavdelningar och särskilda boenden för att få reda på vad vårdatmosfär (fysisk och psykosocial miljö) innebär och hur betydelsefull den är. Resultaten presenterades i doktorsavhandlingen Atmosphere in Care Settings – Towards a Broader Understanding of the Phenomenom med svensk titel Vårdatmosfär – mot en bredare förståelse av fenomenet.

 

God vårdatmosfär skapas både av den fysiska miljön och av innehållet i omvårdnaden, vad personalen gör och hur de är. Vad som upplevs som god miljö beror på förväntningar och behov. Den fysiska miljön är inte bara en plats, den har ett budskap om vården. Hur budskapet ska se ut beror på typen av vård. Vid långtidsvård upplevs medicinsk apparatur kanske som hotande men vid akutvård kan den ge en känsla av trygghet.

 

Vilka kläder personalen ska bära för att skapa rätt känsla är beroende av vårdens syfte. I akutvård behövs kanske uniformer för att personalen ska vara lätt att identifiera. I särskilda boenden kan det vara viktigare att skapa hemkänsla och då passar det att personalen använder egna kläder. 

  – Tänk igenom hur miljön är, om den förmedlar att detta är en plats där patienten och anhöriga kan känna sig trygga, säger David Edvardsson. Personalen kan gemensamt reflektera över vad de vill att folk ska känna när de kommer hit och vad de vill ska hända här, det vill säga miljön påverkar både känsla och beteende.

 

Vårdatmosfären bestäms också av vårdfilosofin och den måste vara tydlig. Personalen behöver ha en genomtänkt och gemensam värdegrund, kort sagt veta varför de är här och vad målet för vården är. Den får konsekvenser för de dagliga vårdbesluten, exempelvis om en gammal människa ska få sova på morgonen eller väckas, detta avgörs av om omvårdnaden eller rehabiliteringen är viktigast.

 

Stressad personal gör patienterna oroliga. Känsla av lugn eller oro skapas av hur vårdpersonalen rör sig.

  – Att de rör sig lugnt signalerar att de har tid för mig, säger David Edvardsson. Om de rusar förbi betyder det att de är upptagna med annat och då är det svårt att störa dem med mina problem.
 
Demenssjuka är särskilt känsliga för humör och stämning hos personalen och blir extra otrygga av stress. Också ljuden påverkar, mycket ringsignaler, larm och störande ljud kan skapa en stressfylld atmosfär.

 

Känslan av lugn ökar förtroendet för hela verksamheten, det förmedlar att här har personalen läget under kontroll och tid för att ta hand om sina patienter.

  
Den vardagliga omsorgen om miljön är väsentlig. Om det finns dammråttor eller vissna blommor ger det en känsla av försummelse och att inte heller vården kan vara omsorgsfull.
Hur lokalerna är inredda säger också något om vilket värde som sätts på patienten och personalen som arbetar där. Därför är sådant som blommor och tavlor på väggarna betydelsefullt. När någonting i miljön fångar intresset skapas en förutsättning att glömma sjukdomen och tänka på annat än den svåra situationen.

  – Det viktiga är inte om konstverk är ”vackra” eller ”fula” utan att de framkallar tankar, säger David Edvardsson.

  Utsikten från fönstret betyder mycket. Den skapar något slags kontakt med världen utanför, att kunna se himmel och allra helst vatten.

 

Hur ett rum tolkas beror på de symboler som finns där. Institutionsmiljöerna kan berikas med hjälp av symboler för det vardagliga, som blommor, tavlor och hemlika möbler. Att känna igen sig i en vardaglig omgivning ger mindre sjukdomskänsla.

 
En demenssjuk har nedsatt förmåga att förstå ett rum och det kan underlätta med tydlig symbolik. Eftersom vi beter oss olika beroende på rummets funktion är det viktigt att kunna förstå i vilken sorts rum man befinner sig för att beteendet ska vara adekvat.

  – På en institution kan det ibland vara svårt att se skillnad på dagrum och sovrum. Den demenssjuke behöver hjälp att förstå: har jag någon egen plats här, var är mitt rum och hur ska jag hitta det.

 
Symbolerna kan komma i konflikt, exempelvis om rummen är hemlika och vårdarna bär uniform. Hemtanken krockar med sjuktanken och det skapar förvirring. Jag är hemma – men jag måste vara sjuk.

 

Att ta emot en patient som kommer första gången på ett bra sätt är viktigt. Att bjuda på en kopp kaffe betyder omtanke och välkomnande, men framförallt ska någon möta och bjuda in.

  – Detta är särskilt angeläget i vården av demenssjuka, eftersom varje daglig situation kan upplevas som ny och hända för första gången. Därför gäller det att hela tiden skapa känslan av att här är jag välkommen.

 

Om det finns gemenskap och glädje och om personalen trivs finns förutsättningar att patienterna också gör det. David Edvardsson framhåller också personalens egen inställning till sitt arbete. Det är skillnad mellan att kliniskt tvätta en patient eller att göra det på ett sätt så att mervärde skapas, det blir ett möte.

  – Att det finns en villighet att tjäna, alltså att göra något för en annan och göra det lilla extra. Om vårdaren lägger ner mer engagemang än man förväntar sig så betyder det mycket. Exempelvis i form av omtänksamhet, som att servera maten fint eller att erbjuda ett glas vatten.

 
Men hur platsen är utformad är också betydelsefullt, den skapar förutsättningar.

  – Den vanligaste försummelsen är att själva platsen är förbisedd och oreflekterad. Vården har inte insett hur viktig den fysiska miljön är.

 

En avdelning som består av en lång korridor har inga mötesplatser. Om det finns olika utrymmen med sittplatser kan man välja att mötas eller vara enskild. Och stolarna kan placeras så att de ger möjligheter till möten eller de kan hindra dem.

 

En del av de undersköterskor och sjuksköterskor som David Edvardsson intervjuat har fått utbildning i att ge taktil massage. De hade därigenom en bättre handlingsberedskap i kontakt med demenssjuka, de hade något konkret att erbjuda i en svår vårdvardag.

  – Det var ett äkta möte, sköterskan kom personen nära på ett jämlikt sätt och kände sig värdefull för hon kunde ge något värdefullt.

På dessa avdelningar fanns ett beslut att prioritera tid för massage, att det gick före annat var en del av vårdfilosofin.


 
– Det finns motsättning mellan prioriteringar. Men det tar inte så lång tid att vara lite omtänksam, det kan vara att avsätta en halvtimme för taktil massage. Eller att plocka med en rönnbärskvist och lägga på bordet.
 


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 januari 2010 - 21:08 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår