Med rätt musik infinner sig lugnet

Ditte Pettersson, frilansjournalist
Nyckelord: Äldreboende, Demens, Omvårdnad, Hemtjänst och social verksamhet


Forskning visar att musik och sång kan dämpa oro och aggressivitet hos demenssjuka. På Munkberga demensboende vet man att det fungerar även i praktiken.
 

Blott en dag, Flickan i Havanna, Majas visa, Sånt är livet eller Jailhouse rock. Musik väcker minnen till liv. Igenkännandet skapar lugn mitt i den ofta obegripliga verkligheten och takten gör det lättare att röra på kroppen.
  – Det är lite av ett undermedel, hävdar undersköterskan Ewa Karlsson på Munkberga demensboende i Piteå.
  I snart tio års tid har hon använt sång och musik i sitt dagliga arbete samt i ett antal forskningsprojekt inom FoU i Norrbotten.
  – Aggressiviteten och oron försvinner nästan helt och istället kommer glädjen. Dessutom får vi bättre kontakt med varandra.

Hittar personalen bara rätt musik så infinner sig lugnet. Och det betyder mycket inom demensvården där de boende ofta är oroliga och rastlösa.
  – På kvällarna till exempel är det många som vill gå hem, de längtar efter barnen eller maken. Om vi sjunger lite till kvällsfikat tappar de tanken på detta och kommer till ro.

Även rörelseförmågan ökar av musikstunderna. Det går enklare att lyfta och träna armarna och att resa sig ur en stol vilket inte alltid fungerar då många äldre krampaktigt håller sig kvar i armstöden.
  – En sångstund på kvällen gör att den äldre somnar lättare. Då behövs kanske inte lika mycket sömntabletter vilka orsakar yrsel. Detta i sin tur leder till färre fallolyckor och benbrott.

Forskaren Eva Götell har kommit fram till ungefär samma slutsats. Förra året disputerade hon på avhandlingen Singing, background music and music events in the communications between persons with dementia and their caregivers.
  – Jag använde mig av videoinspelningar i ett antal vårdsituationer och upptäckte att musik är ett mycket lämpligt sätt att kommunicera på. Aggressiva reaktioner som är vanliga hos dementa är vid den här formen av kommunikation ett minne blott.

Eva Götell studerade morgonbestyren vid tre tillfällen hos nio dementa. Patienterna var förvirrade och aggressiva och skrek. Först använde vårdaren verbal kommunikation. Då skedde ingen förändring. Vid det andra tillfället spelades gamla schlagers som bakgrundsmusik. Här iakttog Eva Götell att vårdaren inte behövde förklara så mycket som vanligt och vårdtagaren visade ingen aggressivitet.
 
Vid det tredje tillfället sjöng vårdaren det han eller hon kunde, till exempel en barnsång eller en folkvisa.
  – Till min stora häpnad visade sig patienten klarare, blev mer uppmärksam på sig själv och omgivningen. Hon förstod vad som skulle göras och vårdaren behövde inte prata alls, förklarar Eva Götell.
 
Även rörelsemönstret förändrades från asymetriskt till symetriskt: Till exempel kunde de använda båda händerna samtidigt istället för bara ena handen.

Ewa Karlsson började med projektet Musik i vården 1995. Femtio undersköterskor gick en kurs hos en musikterapeut som arbetat med metoden inom psykiatrin. Där fick de lära sig hur det går att jobba med musik i grupp på äldreboenden eller inom hemtjänsten.
 
Ewa Karlsson ville därefter fördjupa sig i ämnet och läste en 20 poängs musikterapiutbildning på musikhögskolan. Sedan började hon tillämpa detta i sitt eget arbete, speciellt på människor med mycket oro i kroppen.

Hon berättar om en kvinna som steg upp ur sängen femton till tjugo gånger varje kväll. Först fick hon sömnmedel men gick då upp och ramlade istället. Till slut hittade vi ett sätt som fungerade. Vi höll ett grönfärgat lakan mellan varandra ovanför sängen som vi höjde och sänkte och som kunde associera till naturen och en mild sommarbris. På samma gång spelades avslappningsmusik i bakgrunden. Vid 75 procent av gångerna somnade hon.

Ewa Karlsson har vid sidan om sitt arbete varit på FoU i Norrbotten i fyra år där hon hunnit med ett antal projekt. Bland annat ett om ett demensboende för tio vårdtagare.
  – Där bodde två kvinnor som kände en väldig oro på kvällarna och vandrade av och an i korridoren. Deras rastlöshet började smitta av sig på de andra och för att stoppa detta inledde vi ett försök med musikstund vid kvällsfikat. Det som hände var att hälften somnade i soffan efter en kvart. De oroliga kvinnorna kunde ledsagas in till sina rum och somnade utan problem.

Ett annat projekt rörde en demenssjuk och mycket deprimerad kvinna. Hennes stora intresse i livet hade varit musik och sång men nu hade hon tappat språket och kunde inte sjunga med längre. Detta var en stor besvikelse.
  – Då började vi träna ihop en gång i veckan. Efter ett halvår kunde hon sjunga enstaka ord och hela fraser i sångerna och samtidigt kom självförtroendet och livsgnistan tillbaks.

Fast arbetet med musik och sång behöver inte vara så metodiskt, menar Ewa Karlsson. Det är egentligen bara sångrösten som behövs – och en smula mod!
  – Många tycker förstås att det är pinsamt att sjunga. Men ett sammansvetsat arbetslag är vad som krävs för att man ska våga.
 
På Munkberga demensboende har personalen infört det som arbetssätt, till exempel vid matstunderna som kan skapa oro. Börjar de sjunga dyker ofta minnena upp hos de äldre och då kommer även samtalen igång.
 
För en tid sedan startade Ewa Karlsson tillsammans med en kollega en kör med åtta förhållandevis friska vårdtagare på boendet. 
  – Nu är jag inne på underhållning, säger hon med ett skratt. När vi har musikstunder sitter de längst fram som försångare. Jag är förbluffad över hur bra de sjunger och ingen missar någonsin en körövning.

För andra som är intresserade av att jobba med musik som metod kan en musikterapeut vara stor hjälp i början.
 
– Men vi måste komma ihåg att det är vi undersköterskor och vårdbiträden som har kunskaperna om våra vårdtagare. Där har vi ett stort försprång.
 
Ewa Karlsson åker runt en del i Norrbotten men även i övriga landet och föreläser för personal, arbetsledare och politiker. Hon hoppas och tror att vi ska bli bättre på att använda musik inom vården.

Forskaren Eva Götell tycker att ämnet ska ingå i vårdutbildningen.
  – Och jag försöker förstås sprida mina kunskaper genom föreläsningar, dels vid personalutbildningar på sjukhem men även inom demensföreningar som bjuder in mig.


Fotnot:
Eva Götell arbetar numera som lektor vid Institutionen för vård och folkhälsovetenskap, Mälardalens högskola.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 januari 2010 - 21:08 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår