Teknik som minskar handikapp

Ethel Lanesjö, journalist
Nyckelord: Demens, Hjälpmedel och tillgänglighet


Tidiga demensdiagnoser ställer större krav på hjälpmedel. I Stockholm och Gävle prövas ny teknik som kan underlätta vardagen.

Ulla Haraldson, arbetsterapeut, leder projektet Teknik och demens på Stockholms sjukhem. Hon arbetar halvtid i projektet och resten av tiden på minnesmottagningen tillsammans med en geriatriker, en sjuksköterska och en neuropsykolog. Alla som får en demensdiagnos där får nu också hjälp att avgöra om de har behov och nytta av ett kognitivt hjälpmedel.
 
Demenssjuka får redan hjälpmedel för fysiska behov som rullstolar och hygienartiklar samt hjälp med larm. Kognitiva hjälpmedel för minne och kommunikation har hittills givits vid andra diagnoser.

I en rapport från 2002 (se referens) tog Hjälpmedelsinstitutet upp kunskapsläget och förslag på åtgärder. Den säkerställda kunskapen på området visade sig vara både liten och svårtillgänglig. Det är denna situation som projektet ska råda bot på.

Den som drabbats av demens kan få nedsatt initiativförmåga och insikt, tåla stress sämre, ha svårt med tider och planering. Många vill dessutom dölja sina besvär. Tidigare vanor och motivation för att ta emot stöd spelar stor roll vid utprovningen av ett hjälpmedel.
  – Det är svårare att prova ut ett kognitivt hjälpmedel eftersom den demenssjuka inte alltid kan klargöra sina behov själv. Nära samarbete med närstående är av stor vikt vid behovsbedömningen.
  – Man måste ha kunskap om sjukdomen och dess konsekvenser i vardagen och ta fasta på att behovet är individuellt. Se hur personen fungerar i sin egen miljö och vilka problem som finns. Behovet förändras också över tid allt eftersom sjukdomen fortskrider, framhåller Ulla Haraldson.

Grundtanken med hjälpmedlen är att de ska vara ett stöd som gör att man kan bo kvar hemma så länge som möjligt. De kan ge ökad trygghet och säkerhet och göra det lättare att bibehålla självständighet och självkänsla.
  Stockholms Sjukhem har en vårdkedja för demenssjukdomens olika stadier. De följer patienterna och deras närstående från tidigt skede i utredningen tills personen flyttar till särskilt boende.

Olika typer av larm har funnits en tid, till exempel en larmmatta som läggs vid sängen och signalerar att personen är på väg upp. Det finns också röststyrda dörrvakter som talar om att det är natt och att man ska gå och lägga sig igen. Sensorer för vissa områden kan sända signaler till en närståendes armband när gränserna överskrids. En del system är bärbara och kan tas med till sommarstugan.

Att hålla reda på tiden är ett av den demenssjukas problem. Numera finns en elektronisk almanacka som talar om vilket datum och vilken veckodag det är. En annan elektronisk kalender visar om det är morgon, dag, kväll eller natt. Ulla Haraldson påpekar att de inte ser ut som hjälpmedel, vilket är viktigt eftersom de flesta inte vill visa att de har problem.
 
Påminnelseknappar med röstmeddelanden kan sättas på kylskåpsdörren. Telefonen kan förses med hjälpmedel i form av direktnummer och foton. Men det kan också göra att personen ringer hela tiden och man får avgöra från fall till fall. Liknande hjälpmedel finns för fjärrkontroll av teven, där kanaler och program kan ställas in.

I projektet prövar man alltså sådant som redan finns, men kommer också att ha idéer om vad som behövs. Många hjälpmedel är nu för avancerade för den som har en demenssjukdom. Tekniken kan behöva anpassas och förenklas för att tillgodose de dementas behov. Ulla Haraldson:
  – Det känns spännande att få ta tag i det här och kunna ge bättre hjälp. Eftersom demens diagnostiseras allt tidigare är det viktigt att också kunna ge ett tidigt stöd.
  – Det är unikt att få kombinera forskning och praktik på det här sättet. Vi kan prova fram en metod och förändra under tiden och också vidareutveckla hjälpmedlet, i dialog med patienter och närstående.

En rapport från 2004 (se referens) visade att hjälpmedelscentralerna runt om i landet hade mycket olika hantering. Det var stora skillnader både i vad som är tillåtet att förskriva och i vad den demenssjuka verkligen får. De saknade också kompetens på området. Därför ska projektet också se över regler och praxis. Även nyttan av teknikhjälpmedlen i förhållande till kostnaden kommer att analyseras. 
 

Referenser:

Demens och teknik

(Starkhammar & Dahlenborg 2002)

 

Förskrivning av kognitiva hjälpmedel till personer med demens

(Hjälpmedelsinstitutet 2004)


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 januari 2010 - 21:08 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2005 • Demensvård i praktiken »

 

 

FAKTA | Teknik och demens
Teknik och demens är ett treårigt projekt kring kognitiva hjälpmedel för demenssjuka.
Läs mer »

 

Loading   Sökning pågår