Välviljans retorik flödar i äldrevården

Bo Edvardsson, ordförande i Malmö anhörigförening
Nyckelord: Anhörig, Demens, Organisation och lagstiftning, Äldreboende


Centralt hänvisas till utredningar, planer och projekt. I verksamheten är det samma stress och åtstramningar som tidigare. Ordförande i Malmö Anhörigförening ser oroande tecken inom demensvården.

Är vi på väg mot en god demensvård för att nu anknyta till den kartläggning av insatserna för demenssjuka och deras anhöriga som Socialdepartementet genomförde 2002-2003, efter påtryckningar från Demensförbundet? I en del kommuner pågår nysatsningar och utvecklingsarbete medan det står stilla i andra, eller rent av sker försämringar. I det här sammanhanget är det bra att SBU nu gör en omfattande utvärdering av demenssjukvården.

I Malmö finns få glädjande men desto fler oroande tecken. Här finns cirka 4300 demenssjuka, varav närmare 250 personer är under 65 år. Nu finns blott 620 platser i gruppboenden för dementa. Personalbemanningen i de särskilda boendena, inte minst i gruppboenden, ligger med några smärre undantag klart under riksgenomsnittet.
 
Trots att demensvården nu är prioriterad i kommunens nya äldrevårdsplan pågår nedskärningar av personaltätheten. Positivt är att åtminstone två stadsdelar av tio har särskilda demensteam för hemtjänsten. I hälften av stadsdelarna finns en demenssjuksköterska med övergripande ansvar.

Malmö Anhörigförening (MAF) har länge via uppvaktningar av politiker, konferenser, egna genomförda kartläggningar, i skrivelser och genom diverse medieaktiviteter arbetat för en väsentligt bättre demensvård. Verbalt möts vi oftast av klart positiva reaktioner från ansvariga men det blir väldigt lite handling.

Vi har en årlig konferens med politiker, vårdpersonal, forskare och anhöriga. Inför denna konferens gör vi en egen inventering av kommunens demensvård som då presenteras. Vi formulerar krav på utbyggnad och förbättringar i utbildning. Ansvariga ställer ut löften. Vid nästa konferens upprepas proceduren och då diskuteras huruvida politikerna har uppfyllt vissa tidigare utställda löften, i vilka avseenden vården har förbättrats eller försämrats.

Några exempel. Inför fjolårets konferens hade vi fått klara signaler från både vårdpersonal och anhöriga om att på vissa gruppboenden lämnades de demenssjuka helt ensamma under flera nattimmar. En del politiker blev lätt chockerade inför dessa uppgifter. Det skulle undersökas och åtgärdas.

Under tiden anmälde MAF ärendet till Länsstyrelsen, som i oktober 2004 vid 29 oanmälda besök på främst gruppboenden granskade nattbemanningen. Undersökningen visade överlag, att man inte hade en sådan nattbemanning att man kunde hävda att man hade full överblickbarhet och kontroll av samtliga demensenheter. Exempelvis finns två-tre personal men fyra avdelningar fördelade på fyra våningsplan. Vid en del boenden kunde inte personalen snabbt ringa in förstärkning om något akut inträffade.

Det har till exempel hänt att en demenssjuk man har överfallit och misshandlat en annan vårdtagare nattetid. Vad händer om brand utbryter på en demensavdelning som saknar nattpersonal just då? Vid årets överläggningar påpekade vi igen dessa allvarliga brister, som ännu trots löften inte åtgärdats.

I vår granskning Ord, ord, ord. Men handling? inför valet 2002 uppgav ansvariga i de tio stadsdelarna att det fanns sju så kallade stadsdelsövergripande demenssjuksköterskor. När vi senare ingående kontrollerade dessa uppgifter visade det sig att det blott fanns 4,5 tjänster. I dag uppges det finnas fem tjänster. Av detta har vi lärt oss att man ständigt måste kontrollera om de lämnade uppgifterna från kommunen är korrekta.

Vid fjolårets konferens kungjorde det ansvariga kommunalrådet att det nu fanns förutsättningar för att kommunen skulle kunna genomföra en försöksverksamhet med dagverksamhet för yngre dementa. Gunilla Nilsson, välrenommerad och kreativ f.d. vårdchef, hade tagit initiativet.
 
Hon lade ned ett omfattande förarbete och var utlovad stöd från såväl ledande politiker som Neuropsykiatriska kliniken. I år kunde hon rapportera att projektet måste läggas på is då kommunen och Neuropsykiatriska kliniken inte förmådde gå från ord till handling. Åter igen prat!

Det finns få politiska områden där välviljans retorik flödar så ymnigt som inom äldrevården. Det är hänvisningar till kvalitetssäkringsprogram, planer, projekt och utredningar. Centralt utlovar flera partier speciella satsningar på äldrevården, det ska bli kampanjer etc. Men ute på vårdboenden och i hemtjänstdistrikt är det åtstramningar, stress, långa sjukskrivningar och låga löner. Samt en hård exploatering av främst kvinnorna i såväl den formella som den informella vården.

Det är viktigt att landets anhörig- och demensföreningar sprider information om de demenssjukas vardag och om de anhörigas situation. Minst lika viktigt är att dessa ideella organisationer också bevakar kommunernas handläggning av demensvården, slår larm om brister och orättvisor och fungerar som en blåslampa i baken på de ansvariga.


Fotnot:
MAF med drygt 900 medlemmar har sedan 1997 byggt upp en omfattande stöd- och rådgivningsverksamhet. Den biträds av ideellt arbetande experter, till exempel geriatriker, demenssjuksköterskor, hemtjänstexperter och socialjurister.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 januari 2010 - 21:08 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår