Ursäkta att jag låter så arg!

Ethel Lanesjö, journalist
Nyckelord: Anhörig


Äldreombudmannen i Stockholms stad tar årligen emot ett par tusen samtal. En del är upprörda, ofta över att inte någon vill lyssna.

 

”Ursäkta att jag låter så arg...men ska det vara så här i vården?!” Tre av fem samtal och mail till Stockholms äldreombudsman Lotta Burénius kommer från oroliga eller upprörda människor. Oftast handlar det om bemötandet. De som ringer upplever att personalen – oavsett yrkesgrupp – inte lyssnar. Man får inte prata färdigt. De talar över huvudet på en. De ringer inte upp. Man blir inte sedd.

  – En äldre dam beskrev det som ”att bli behandlad som möbeltyget i stolen, inte som en människa”, berättar Lotta Burénius.

 
Närstående kan berätta att en del anställda undviker dem. De känner att de inte räknas fastän de vill vara samarbetspartners. Hemtjänsten och hemsjukvården tar inte med närstående i sitt arbete och bryr sig inte alltid om deras kunskaper och åsikter.

 

Om personalen verkar stressad vågar man inte klaga. Det finns också rädsla för att klagomålen ska gå ut över den gamla.

  Bakom upprördheten ligger frågan: ”Är det möjligt att få känna det man känner?”. Den bekräftelsen vill Lotta Burénius ge genom att lyssna, försöka förstå vad personen vill berätta och ingjuta hopp. Hon förmedlar att det lönar sig att framföra synpunkter och klagomål. Man har rätt att ha åsikter och bli tagen på allvar.

  Sedan kan hon ge råd om hur de ska gå vidare och ta tag i frågan på nytt. Ofta får hon mail efteråt om att det var ett missförstånd, att en ny utredning gjorts och att saken ordnades upp.

 
Hon får förstås också konkreta frågor om seniorbostäder, äldreomsorg och vårdplanering: Vad har jag rätt att begära? Vad gör jag när jag fått avslag? Om jag fått annan hjälp än den jag behöver? Har jag inte rätt att välja?

 

Påfallande lite handlar om rent fysiska behov säger hon.

  – Man är hel och ren och mätt i magen, men det brister i kontakt och bemötande.

  Det är särskilt olyckligt eftersom den som behöver hjälp ofta redan befinner sig i en sårbar situation. Många känner förtvivlan, ilska och frustration över att tvingas gå från oberoende till beroende. I en utsatt situation orkar inte heller normalt handlingskraftiga personer stå på sig.

  – Den pedagogiska uppgiften i all vård och äldreomsorg är att få den gamla människan att känna ett oberoende även om hon är nästan totalt beroende av hjälp. Det kan handla om små subtila saker.

 
Halva hennes tid går åt till dessa kontakter på telefon och mail med enskilda människor. Hon har fast telefontid varje dag. De senaste åren
har äldreombudsmannen haft cirka 1000 samtal som blir registrerade som en ”synpunkt”. Totala antalet samtal är det dubbla. (Kan jämföras med att 25 600 personer får insatser från stadens äldreomsorg.)

 

Den andra halvan av arbetet använder hon till att informera och bygga nätverk med pensionärs- och anhörigföreningar. Hon hann med 114 sådana träffar under 2005.

  – I ett större perspektiv handlar det om att få vara dirigenten i sitt eget liv. Ju mer kunskap den äldre personen har desto lättare är det att klara sig i systemet, säger Lotta Burénius.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:38 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2006 • Anhörig & nära »

 



FAKTA | Äldreombudsman

Stockholms stad har en äldreombudsman (ÄO) sedan 1999. Det är en fristående tjänst för att förstärka den enskildes inflytande. Hit kan äldre, deras anhöriga och andra vända sig med frågor, önskemål och synpunkter som rör äldreomsorgen.

 
ÄO har inget myndighetsansvar eller disciplinära befogenheter.
Även Borås, Huddinge, Härnösand, Kristianstad, Sollentuna, Solna och Uppsala har äldreombudsman.

Loading   Sökning pågår