Politiker, tjänstemän och verksamhetsföreträdare – alla talar om öppna prioriteringar och ett tydligt åtagande från samhället. I praktiken är frågorna politiskt känsliga.

Skriften ”Ett gemensamt ansvar. Strategier för utveckling av framtidens äldrevård” bygger på ett antal seminarier som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ordnat med olika grupper. Både politiker och ledande tjänstemän, brukarorganisationer och verksamhetsföreträdare anser att samhällets åtagande måste bli tydligt och att prioriteringar ska vara öppna och synliga.

 
Det tycker Ellen Hyttsten också. Hon är direktör för vård och omsorg på SKL och har ett gediget förflutet i både kommuner och landsting, bland annat som primärvårdschef i Jämtland. I ett historiskt perspektiv anser hon att vård och omsorg för äldre nu fungerar bättre än någonsin. Aldrig tidigare har så mycket pengar satsats på sjukvård och social omsorg för äldre.

  – Men visst finns det brister som det är av högsta vikt att åtgärda. Det kan gälla både enskilda sjukhem och andra institutioner men också vården i eget boende. 
  Det är också skillnad mellan de större städerna och mindre orter, där vården oftast är bättre.

Det brister också i ansvarstagande mellan kommuner och landsting och mellan slutenvård och primärvård, anser hon:

  – Där det är otydligt beror det på svagheter i ledarskapet både bland politiker och tjänstemän. Man tar inte ett gemensamt ansvar utan låter enskilda människor falla mellan stolarna.

  – Rehabilitering är ett sådant exempel, men det finns också många ställen där den fungerar bra, till exempel i Östersund.

Fastän Ellen Hyttsten anser att öppna prioriteringar och tydlighet är viktigt är detta ingen prioriterad fråga inom SKL. I verksamhetsplanen för 2005 finns elva prioriterade områden för hela förbundet. Avdelningen för vård och omsorg har huvudansvar för förstärkt samverkan mellan kommuner och landsting samt ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården.

 
Hur kan det komma sig? Ja, utan tvekan är det en politiskt känslig fråga. Det framgick tydligt när landstinget i Östergötland presenterade sin prioriteringslista hösten 2003.

  – Otaktiskt, säger hon om den form presentationen fick. Listan visade vilka diagnoser som skulle prioriteras bort och inte vilka som skulle få vård i första hand. Det framkom inte heller tydligt att alla först skulle få en medicinsk bedömning.

 
SKL har istället valt att stödja Prioriteringscentrum i Linköping ekonomiskt. Utöver Östergötland har Västra Götaland tagit fram underlag för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Även inom den kommunala sektorn behöver prioriteringarna bli tydligare och redovisas öppet anser Ellen Hyttsten. Prioriteringscentrum har startat i liten skala med ett projekt bland sju Skåne-kommuner (se artikel »).

 
Hon framhåller att arbetet med den nationella vårdgarantin pågår inom SKL i ett projekt lett av professor Johan Calltorp. Där ingår att rensa köerna och att ta fram indikatorer för det tiotal diagnoser som har de längsta köerna.

  SKL vill också med olika projekt ta fram möjligheter att följa upp vården och omsorgen för individen. I Info-VU, där även Socialstyrelsen ingår, har man försökt samordna termer och begrepp, en förutsättning för att mäta kvalitet.

 
Ekonomen Birgitta Söderlund på SKL arbetar med en modell för uppföljning för att se att den enskilda får sina behov tillgodosedda. Ett problem är sekretessen som gör att information inte kan överföras mellan kommuner och landsting. Ellen Hyttsten anser att journalen ska följa patienten.