Etisk reflektion kan förhindra fel beslut

Ingrid Ågren Bolmsjö, präst och med. dr., Vårdalinstitutet, Lund
Nyckelord: Omvårdnad, Socialt arbete


Vardagsetiska problem är sällan dramatiska men alltid betydelsefulla för dem de berör. Prästen Ingrid Ågren Bolmsjö tar upp en modell till stöd för vårdpersonal.

 

I en forskningsstudie som nyligen publicerats i tidskriften Nursing Ethics undersöktes vardagsetiska problem på ett äldreboende. För att ett etiskt problem skall uppkomma måste vi befinna oss i en valsituation där vi kan välja mellan olika handlingsalternativ. Det måste också finnas en konflikt i den meningen att vi inte kan tillgodose allas intressen samtidigt; vi måste välja.

  Vardagsetiska problem skiljer sig från andra etiska problem till exempel genom att dessa är vanliga i människors dagliga liv, sällan så dramatiska men alltid betydelsefulla för dem de berör.

 
Observationer genomfördes under ett halvårs tid på ett särskilt boende i södra Sverige. En mångfald av etiskt problematiska situationer kunde identifieras. Några exempel valdes ut och diskuterades ingående.

 

Nästa steg i forskningen var att utveckla en etisk beslutsmodell som skulle kunna användas av vårdpersonalen i deras arbete. Tanken var att genom att använda en modell kan personalens förmåga att känna igen etiska problemsituationer stärkas. Vidare att problemen kan hanteras på ett konstruktivt sätt.

 
Modellen kommer nedan att beskrivas i stort genom att de olika stegen i modellen presenteras utifrån en konkret situation.

  Karin har en demenssjukdom och bor tillsammans med elva andra äldre på ett särskilt boende. På denna avdelning finns det både människor med demenssjukdomar och de som inte har någon demenssjukdom. Gemensamt för dem alla är dock att de inte klarar att bo själva utan är i behov av vård och omsorg.

 
När Karin sitter i dagrummet med de andra äldre ropar och kallar hon oupphörligt vilket stör och irriterar de andra. Vårdpersonalen tolkar Karins ropande som ett uttryck för ensamhet och övergivenhet. F
örsta steget i modellen är att identifiera och beskriva problemet. Det gäller alltså att ställa frågor som: Vad gäller problemet? Vems problem är det? Och vilka värden står på spel?

 

I den ovan beskrivna situationen gäller problemet Karin som stör andra med sitt ropande, vidare är berörda förutom Karin, de andra äldre. Relevanta värden är livskvalitet och välbefinnande i relation till ensamhet och övergivenhet. Även de andras välbefinnande och behov av uppmärksamhet är relevant. När Karin ropar påverkas de övriga äldres välbefinnande negativt.

 
Nästa steg är att identifiera olika handlingsalternativ. Följande rimliga handlingsalternativ är:
 

  • A. Karin förblir sittande i dagrummet.
  • B. Karin förblir sittande i dagrummet med tillsyn och uppmärksamhet då och då av vårdpersonalen.
  • C. Karin flyttas till sitt eget rum där hon sitter ensam.
  • D. Karin flyttas till sitt rum med tillsyn och uppmärksamhet då och då av vårdpersonalen samt.
  • E. Karin tillbringar mer tid tillsammans med personalen, till exempel när de gör praktiska saker i köket.

Tredje steget i den etiska analysen är att värdera de olika alternativen genom att fråga hur alternativen påverkar de berörda. 

  • A. Karin fortsätter att ropa och känna sig ensam vilket påverkar de andra äldre negativt (och även vårdpersonalen som hör ropen).
  • B. Här kan man tänka sig att Karins ensamhet är reducerad och därmed att hennes ropande blir mindre frekvent vilket betyder att de andra äldres välbefinnande ökar. Men vårdpersonalen får tillbringa mer tid med Karin vilket kanske kan gå ut över de andra äldre som då får mindre tid med personalen.
  • C. Förmodligen kommer Karin att känna sig mer ensam och ropandet tilltar. De andra boende hör emellertid inte Karin och störs inte, de har dessutom samma tillgång till personalen som tidigare.
  • D. Karin känner sig förmodligen mindre ensam med ökad kontakt med personalen, de andra boende har däremot mindre möjlighet till kontakt med personal.
  • E. I denna situation kommer Karin att tillbringa mycket tid med personalen vilket sannolikt kommer att minska hennes ropande och ensamhet. Välbefinnandet kommer att öka hos alla berörda. Om personalen kan klara sina sysslor samtidigt, kommer andra boende inte att bli lidande.

Mot bakgrund av detta resonemang kan man fråga sig: Hur ser då rangordningen av de olika handlingsalternativen ut? För Karins del blir det: E, B, D, A och C. För de andra äldre: E, D, eller C. Sammanvägningen skulle då bli att det bästa att göra för alla i denna situation är i första hand alternativ E och i andra hand D, sedan följer B eller C och sist A.

 
För att implementera ett beslut krävs att personalen diskuterar organisatoriska och strukturella konsekvenser. Ofta behövs avdelningsföreståndare och andra nyckelpersoner i en sådan diskussion.

  När man prövat alternativ E en tid kan det vara bra att utvärdera vilka effekter och konsekvenser beslutet att låta Karin vara mer med personalen fått. Har hennes ropande minskat? Verkar kontakten med personalen ha ökat hennes välbefinnande? Och hur har beslutet påverkat de andra boende?

 
Om försöket att implementera ett alternativ inte fallit väl ut, finns det anledning att diskutera huruvida en av de andra alternativa handlingsmöjligheterna istället skall prövas.

  En etisk modell av det här slaget är ett verktyg som förhoppningsvis kan användas i personalgrupper. Den etiska reflektionen är en färdighet som ständigt måste tränas och finslipas. Genom att träna sig i att tänka systematiskt kring ett etiskt problem tror jag att man kan minska risken för att olyckliga eller felaktiga beslut fattas.

 


Referens:

Ågren Bolmsjö, I, Edberg A-K, Sandman L. Everyday ethical problems in dementia care: A teleological model.
Nursing Ethics 2006: 13 (4).


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:39 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår