Filosofin som styr äldreomsorgen

Ingalill Rahm Hallberg, professor, Vårdalinstitutet, Lunds universitet
Nyckelord: Socialt arbete, Sjukvård


Biståndsbeslut tillkommer ofta i en livsfas av förluster, sorg och oro. Att lindra sådana behov ligger utanför det offentliga uppdraget som det tolkas idag. Professor Ingalill Rahm Hallberg tar upp vilka följder detta får.

 

Var är det för en filosofi som styr vår äldreomsorg? Är filosofin reducerad till att handla om dagligt liv ur ett praktiskt perspektiv och att ge redan ordinerad medicinsk behandling utan att ha ögonen på det som kan förhöja livets kvalitet och förhindra händelser som leder till akut sjukhusvård?

  Måhända behövs det en diskussion om vilka grundläggande värderingar och därav följande innehåll som skall styra svensk vård och omsorg till våra allra äldsta, inte minst för deras vård i livets slut.

 
Det verkar uppenbart att befolkningens förväntningar på vård och omsorg står i bjärt kontrast till det utbud och innehåll som kommunerna och landstingen erbjuder de allra äldsta. Det visar inte minst den rapport som kom från OPUS opinion tidigare i år. Där fick vi veta att svenska folket, ung som gammal, saknar förtroende för äldreomsorgen.

  Bara en fjärdedel av de tillfrågade, 4500 personer, uppgav att de kände stort förtroende för äldreomsorgen. Endast 17 procent uppgav att de trodde att de själva skulle få en god vård när de blev gamla medan 57 procent svarade nej på samma fråga.

 

Det låga förtroendet kan möjligen förklaras av att befolkningen har andra förväntningar än vad som återfinns i det offentliga utbudet. Budskapet om vad som är möjligt att få är otydligt vilket ökar utrymmet för felaktiga förväntningar.

 
Möjligen förväntar sig anhöriga och äldre att de skall få tillgång till vård och omsorg som tar hänsyn till och vilar på kunskap om deras totala livssituation, fysiskt, praktiskt, psykosocialt och existentiellt. Medan särskilt den kommunala vården och omsorgen tycks vara uppbyggd på att kompensera för det som rör livets nödtorft i en praktisk mening.

 
Palliativ vård som begrepp och fenomen är väl förankrat i svensk hälso- och sjukvård, särskilt i relation till personer med ej behandlingsbar cancer, men inte som modell för vård och omsorg till de äldsta som inte längre klarar sitt dagliga liv.

  Principerna för palliativ vård är inte begränsade till att gälla enbart personer med cancer och inte heller detsamma som vård i den allra sista fasen av livet. Snarare avser det vården till personer där bot inte längre är möjligt och där lindrat lidande och främjande av det som ger kvalitet åt livet, fysiskt, psykosocialt och existentiellt skall vara i centrum.

 
De äldre som har tillgång till kommunalt bistånd i det egna hemmet eller i särskilt boende befinner sig i livets slut och har funktionsinskränkningar, sjukdomar och besvär av olika slag som bidrar till att deras livsrum har krympt.

 

I studien, Gott åldrande i Skåne (GÅS) har vi bland annat undersökt hur länge man lever efter det att beslut om bistånd fattats. Vi fann att 31 procent var döda inom två år och dessa hade levt i genomsnitt 223 dagar efter det att biståndsbeslutet fattats. Inom tre år efter biståndsbeslutet var 44 procent döda.

  Det skulle tala för att vård enligt principerna för palliativ vård mycket väl skulle kunna tjäna som modell för vård och omsorg av äldre hemma och i särskilt boende.

 
Våra studier har visat att äldre som inte klarar sitt dagliga liv längre på egen hand också plågas av olika besvär som smärta, trötthet, nedstämdhet, ensamhet och gångsvårigheter, vilka alla har en negativ effekt på livskvalitet.

 
Särskilt problematiskt är det faktum att de plågas av flera hälsoproblem som rimligen också påverkar varandra negativt. Till exempel kan gångsvårigheterna leda till att man rör sig mindre vilket ökar smärta och stelhet i rörelseapparaten.

  Detta borde innebära att vården och omsorgen till de äldsta vilade i en omfattande bedömning av vilka hälsoproblem som begränsar dem och därmed bidrar till låg livskvalitet, oavsett om man bor kvar hemma eller i särskilt boende. Från studien GÅS har vi indikationer på att så inte är fallet.

 
Tvärtom verkade det som om de som gör bedömningen för beslut ofta vet lite eller inget om den äldres problem utöver det som rör den personliga omvårdnaden eller hemmets skötsel. Rimligen kan personalen inte hjälpa till med problem som de inte känner till fast problemen faktiskt är möjliga att påverka.

 

Den bristande kunskapen om de äldres situation var särskilt utbredd bland dem med bistånd i den egna bostaden och bättre för dem i särskilt boende. Detta kan vara en förklaring till den högre konsumtion av sjukhusvård bland dem som bodde kvar hemma som analyser från GÅS visat. Det blir svårt att förebygga och åtgärda problem innan de blir för stora om de är obekanta för dem som beslutat om och ger vård och omsorg.

 
Medvetenheten om den egna förestående döden är, enligt våra studier, hög bland äldre både bland dem som uppnått hög ålder och klarar sig själva och bland dem som har bistånd. F
ör dem som kom till den punkt i tillvaron där de var tvungna att anhålla om kommunalt bistånd var denna händelse en markering av att ”nedräkningen” nu hade börjat.

 
Själva biståndsbedömningen hade en djupare innebörd än att bara få hjälp med praktiska problem. De intervjuade hade starka upplevelser av de förluster som deras nuvarande liv innebar. Det var bland annat förluster som rörde funktioner, roller man hade haft och betydelsefulla personer som inte längre fanns.

  Man var inte orolig för döden men väl för vägen dit och vad som skulle hända ”nästa gång” något hände i deras förmåga att klara sig i det egna hemmet.

 

Resultaten pekar således mot att biståndsbeslutet fattas i en situation där den äldre befinner sig i en livskris eller en övergångsfas som präglas av förluster, sorg och oro för den del av livet som återstår. Att lindra denna sorg och oro ligger måhända inte alls i det offentliga uppdraget så som det tolkas idag. Den har emellertid effekter på den äldres autonomi och förutsättningar att utöva inflytande på den vård och omsorg som man fattar beslut om.

 
Den äldre befinner sig i ett kraftigt underläge i förhållande till den offentliga vårdapparaten. Obalansen i maktens fördelning blev också tydlig i intervjuerna med de äldre som genomgått en biståndsbedömning. 
De uppfattade inte att de kunde påverka omfattning och innehåll i den vård och omsorg de skulle få. Snarare kände de det som att de var tvungna att acceptera vad de kunde få och anpassa sig till det och till det sätt som hjälpen gavs på.

 
Även de anhöriga som var involverade direkt eller indirekt i biståndsbedömningen upplevde sig maktlösa i förhållande till de beslut som fattades. Det förekom att man kände sig bekräftad, delaktig och sedd i mötet med biståndsbedömningen men det motsatta dominerade.

 
Det vore att göra det lätt för sig att tolka resultat av detta slag som att det är fel på biståndsbedömarna som inte är tillräckligt känsliga och mottagliga för den äldres situation. Janlövs avhandling pekar snarare på att biståndsbedömarna inte har så många val. De sitter kanske i kläm mellan vad de ser att den äldre skulle ha behövt och vad som är möjligt utifrån det offentliga system de är satta att fullgöra. Ett svårt moraliskt dilemma.

 

Tanken om att äldre skall vårdas i sitt eget hem har dominerat under lång tid. Det är en god tanke och förutsätter att den kompetens som krävs för att vara kvar kommer till den äldre ända fram till livets slut.

 
En analys av sjukhusvård till äldre med kommunal vård och omsorg, hemma eller i särskilt boende visade att en betydande andel dog på sjukhus – 38,6 mot 17,3 procent – och i de fall de blev inlagda på sjukhus under sista levnadsåret var det särskilt under sista levnadsveckan som man blev inlagd på sjukhus.

  Måhända är detta inte i linje med vad som menas med god vård i livets slut och en indikation på att systemet ännu inte är anpassat till de allra äldstas behov och situation.

 
I en ännu opublicerad studie där äldre med kommunal vård och omsorg och som avlidit inom en period av 6,5 månader (i genomsnitt inom 8 veckor) fann Andersson med flera att respondenterna kände sig begränsade av sina hälsoproblem, vände sig inåt och reflekterade över det som varit, nuet och den stundande döden samtidigt som de uppfattade att de, på gott och ont, var i händerna på andra.

 

Samtidigt som de var i händerna på andra och försökte anpassa sig var det viktigt att bibehålla sin värdighet, man gladdes åt små ting, sådant som var inom räckhåll med den funktionsförmåga de hade. Känslan av att ”vara hemma” var viktig och var inte företrädesvis en fråga om var man bodde utan en fråga om att känna sig trygg, ha kontroll och kunna påverka sin egen livssituation.

  Det var också viktigt att man fortfarande levde i ett sammanhang och att man betydde något för andra. I denna fas av livet reflekterade man över och gjorde bokslut med sitt liv samtidigt som man medvetet närmade sig döden.

 
Resultaten ligger som hand i handske med de värderingar som förs fram som grundläggande för palliativ vård. 
Men är det den filosofin som styr vår äldreomsorg eller är den reducerad till att handla om dagligt liv ur ett praktiskt perspektiv och att ge redan ordinerad medicinsk behandling utan att ha ögonen på det som kan förhöja livets kvalitet och förhindra händelser som leder till akut sjukhusvård?

 


Referenser:

Andersson, M., Hallberg, IR., Edberg, Ah-K. Old people receiving municipal care, their experience of aspects that constitute a good life in the last phase of life. (manus).

 

Andersson, M., Hallberg, IR., Edberg, A-K. (2006) Health care consumption and place of death among old people with public home care or in special accommodation in their last year of life. Aging, clinical and experimental research (accept).

 

Borglin, G., Edberg. A-K., Hallberg, IR. (2005) The experience of quality of life among older people.
International Journal of Aging Studies, 42, 147-158.

 

Hellström, Y., Persson, G., Hallberg, IR. (2004) Quality of life and health complaints in elderly people living in their own homes, with or without daily help.
Journal of Advanced Nursing. 48(6), 584-593.

 

Jakobsson, U., Hallberg, IR. (2006) Mortality among elderly receiving long-term care; a longitudinal cohort study.
Aging, Clinical and Experimental Research. I tryck.

 

Janlöv, AC (2006). Participation in needs assessment of older people prior to public home help. Avhandling för doktorsexamen.
Bulletin no 25 from the unit for caring sciences, Medical faculty, Lund university. I tryck. 

 

Janlöv, AC., Hallberg, IR., Petersson, K. (2005). Older persons' experience of entering into the phase of asking for public home help.
International Journal of  Social Welfare. 14, 326-336.

 

Janlöv, AC., Hallberg, IR., Petersson, K. (2006a) Older persons' experiences of being assessed for and receiving public home help; do they have any influence over it?
Health and Social care in the Community, 14(1), 26-36.

 

Janlöv, AC., Hallberg, IR., Petersson, K. (2006b) Family members' experience of participation in the needs assessement when their older next of kin becomes in need of public home help: An interview study.
International Journal of Nursing Studies. I tryck.

 

Karlsson, S., Edberg, A-K., Westergren, A., Hallberg, IR. Older peoples' care consumption from municipalities, the county council and informal care.

 

OPUS opinion. (2006) Opinionsundersökning bland allmänheten 18+.

 

Stenzelius, K., Westergren, A., Thorneman, G., Hallberg, IR. (2005) Patterns of health complaints among elderly 75+ in relation to quality of life and need of help.
Archives of Gerontology and Geriatrics. 40, 85-102.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:39 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2006 • Etik i praktik »




FAKTA | Palliativ vård

Vårdform vanligen inriktad på patienter med obotligt dödliga sjukdomar. Döden ses som en naturlig process som varken ska påskyndas eller fördröjas.


Tillgodoser medicinska, psykosociala, existentiella och andliga behov. Smärtlindring, symptomkontroll och anhörigstöd är viktiga hörnstenar.


I Sverige drivs palliativ vård inom bland annat hospis och avancerad hemsjukvård.

Loading   Sökning pågår