Hemlagat mos tar arton minuter

Susanna Eklund, ståupp-komiker
Nyckelord: Hemtjänst och social verksamhet


Som timvikarie i hemtjänsten fick Susanna Eklund dagliga bevis för vad goda måltider betyder för äldre människor. Så varför efterfrågas aldrig kunskaper och intresse för mat vid anställningsintervjuerna?

 

Åh, vad det doftar härligt. Mmm, vad gott! Det är det godaste jag ätit på länge, sa damen när hon tagit den första tuggan på måltiden jag lagat. Var det månne laxpudding, oxrullader eller sjötunga Walewska hon smakade? Knappast. Tillhör jag en av aspiranterna till kocklandslaget? Icke.

  Jag var bara en av hemtjänstens ödmjuka tjänare. Den sedvanliga plastförpackade matlådan hade uteblivit varpå jag sagt att vi fick fixa till något annat. Hon tittade frågande på mig.

  – Har du verkligen tid med det?


Jag jobbade under många år som timvikarie i hemtjänsten. Aldrig någonsin på en intervju fick jag frågan om jag var intresserad av mat eller road av matlagning. Ändå tycker jag att maten är något av det mest väsentliga inom äldreomsorgen.

 

Vi läser om undernärda äldre, deprimerade äldre och ändå lyder kommunernas mantra allt som oftast matlådor, matlådor, matlådor. Själv är jag övertygad om att matlagning, och då talar jag om lättare matlagning, skulle förbättra livet för dom allra flesta. Det kan handla om något så enkelt som att lägga upp maten på ett trevligt sätt, att göra små portioner. Dela smörgåsen i flera delar för att få någon med dålig aptit att äta. Krydda med lite persilja.

 
Jag vet inte hur ofta jag berömdes för att ta egna initiativ under mina hemtjänstår när jag till exempel föreslagit avokado med kaviarröra till damen som hade svårt att tugga. Eller när jag gjorde en omelett på fetaost och rödlök. Eller när jag slängde ihop en råraka till en på livet uttråkad dam.

  Jag lovar, den dagen blev hon på bättre humör. För att inte tala om dagen då jag stekte lammkotletter.

  – Åh, vad det doftar gott, sa hon. Och då hade jag ändå varken kryddat med rosmarin eller vitlök.


Men när man söker jobb frågas det inte om matintresse utan om tidigare arbetslivserfarenheter och löneanspråk. 
Det behövs så lite men är man inte ett dugg intresserad av matlagning så bryr man sig ju inte. Man förstår inte vilken kul utmaning det kan vara att tillaga en lunch på vitt formbröd, fiskbullar och lök. (Jag stekte brödet, gjorde lite vitsås med brynt lök och värmde bullarna. Det blev som en stuvning på en smörgås.)

 
Tyvärr får inte personalen någon uppmuntran från arbetsgivarna. Alla ska ju helst äta matlådor. Det gäller att vara bestämd själv eller ha engagerade anhöriga för att få igenom sina önskemål. Och om det sedan gått så långt att någon inte äter alls ja, då beviljar biståndsbedömaren lite mer tid. Inte för att laga ihop något extra, något som han eller hon längtar efter. Nä, för att sitta med när vederbörande äter sin matlåda.

 
Och ligger det inget systembolag inom gångavstånd ja, då blir det ingen alkohol. I alla fall fungerar det så i Stockholm.

  – Men har du verkligen tid, sa hon ännu en gång märkbart förvånad och jag undrade hur många vårdbiträden som sprungit här och haft bråttom.

  Jag hade 20 minuter på mig och på det kan man hinna mycket. Jag kollade skafferiet och frysfacket. Potatis, frysta köttbullar och pulversås. Har man sedan jobbat i hemtjänsten under tiden då besparingskraven började komma tätare än tunnelbanetågen i rusningstid ja, då vet man att delar man potatisen i mindre bitar går det fortare att koka den. Alltså hinner jag.

 
Kokt potatis med pulversås och köttbullar, det var alltså rätten som spred dom härliga dofterna. Det var alltså rätten som var det godaste på länge. För en matintresserad låter det absurt. Pulversås?

 

I Italien finns den så kallade slow food-rörelsen som en motvikt till snabbmat och halvfabrikat. Jag skulle vilja starta en home food-rörelse där människor har rätt till mat gjord hemma. Nog finns det välsmakande mat i lådor men de borde vara ett komplement inte en ”sju dagar i veckan-företeelse”.

 
Visst, att värma en matlåda med prinskorvar i micron tar en minut, att steka dom själv fyra. Pulvermos tar två minuter, riktigt mos 18.

  – Alla har så bråttom nuförtiden, brukade en herre säga till mig och det är så sant, så sant. Jag tror dock att den lilla extra tid som lättare matlagning tar lönar sig i längden. Men mer tid i all ära, ingen tid i världen hjälper om man själv inte är road av matlagning.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:39 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår