KRÖNIKA: Om bus, skäggstrån och professionella skratt

Wilhelmina Hoffman, geriatriker, överläkare vid Stockholms sjukhem & verksamhetschef Silviahemmet
Nyckelord: Åldrandet/Socialgerontologi, Sjukvård


Hel och ren eller bus och kul – kan eller måste jag välja? Jag vill ha bus och kul, för sån är jag. Visst vill jag också vara hel och ren men blev jag tvungen att välja så skulle valet falla på det som får mig att skratta, eller åtminstone får mig att vara mest som den person jag är – och den personen vill jag vara livet ut.

 
Tänker på alla svåra sjukdomar som jag dagligen möter i yrket. Alla dessa allvarliga tillstånd som vållar lidande och död. Tänker och funderar på mitt eget framtida scenario. Vilken av de stora sjukdomarna ska drabba mig? 
Det är ju faktiskt bara 20 procent (enligt den statliga utredningen SOU 2001:6) som dör den snabba eller plötsliga döden.

  Troligen blir det demenssjukdom som jag arbetat med så länge som får mig på fall. Och faktiskt så känner jag mig inte skärrad över detta. Bara någon ser till att jag får ha lite roligt. Jag tvivlar inte alls på att mina medicinska behov inte ska säkras – men det där så viktiga andra...

  – Så snälla, lova att busa med mig då!

 

Min bästa väninna och jag har gjort upp en pakt sinsemellan. Det handlar om att ha koll på såna saker som skäggstrån i ansiktet som redan nu vid 40+ har blivit svåra att upptäcka. Vi har gjort upp om att den andre ska se efter så att dessa skäggstrån i ansiktet hålls under kontroll. Först skäggstrån, sen hjärtmedicinen tack! – är vårt privata motto. 
  Men kan man verkligen vara så fåfäng!? Ja tänk det kan man – och så härligt med något som faktiskt kan åtgärdas. För skäggstrån är väl ingen match för ett friskt öga och en bra pincett.

 
Min väninnas farmor som vid 92 års ålder på grund av svår cancersjukdom flyttade till ett sjukhem var fåfäng livet ut. 
Vid inskrivningen på sjukhemmet frågade farmor inte om vilken professionell vård hon kunde få för sin obotbara cancer utan hennes första fråga var när hon kunde få tid för ansiktsbehandling.

  – Nej kära nån! Det har vi inte här, sa den förvånade sjuksköterskan.

  – Men varför har ni inte ansiktsbehandling när det är så många äldre här, frågade farmor lika förvånad.

 

För oss i vården kan enkla önskemål eller personliga prioriteringar verka absurda med tanke på det ofta allvarliga tillståndet som föreligger. Men vad är det då som är viktigt – och för vem är det viktigt? Och inte behöver väl det ena utesluta det andra?

  Så låt mig få uppleva det högst professionella skrattet och buset när jag behöver det och glöm inte att just jag prioriterar skäggstrån före hjärtmedicinen, men bara när det gäller mig.

 
Så länge jag inte känner till dina önskemål ordinerar jag självfallet hjärtmedicinen du behöver allra först. Men jag hoppas få se dig le. För du är ju som jag, en människa, i allra första hand.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:39 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår