Leva livet och möta döden efter sextiofem

Gerdt Sundström, professor vid Institutionen för gerontologi, Hälsohögskolan i Jönköping
Nyckelord: Åldrandet/Socialgerontologi


Gerdt Sundström har läst två nya böcker för 65-plusare. Den ena handlar om att ta vara på möjligheterna. I den andra besvarar kända och okända svenskar omöjliga frågor om döden.

 

Äldre, det vill säga slentrianmässigt lika med folk som fyllt 65, är allt mer aktiva och tar till sig nyheter, något man ser på många områden. Andelen som arbetar efter 65 ökar, även om det kan bero på att man inser vad det nya pensionssystemet betyder snarare än på allmän aktivitetslusta, men det gäller även i stort sett allt annat som man mäter i olika undersökningar.

 
Äldre är således alltmer aktiva politiskt, i sina trädgårdar, ägnar sig åt sex, går i skog och mark, plockar bär, reser på semester, skaffar och använder mobil, dator och andra nyheter, bevistar konserter, går på bibliotek, bingo, muséer, promenader etc etc. Man blir nästan matt!

  Bara en sak tycks stadigt minska, gudstjänstbesök. Hur det är med själva religiositeten har vi sämre kläm på, men den har nog inte minskat lika tydligt som nedgången i dess yttre former kan få oss att tro.

 
En del av dessa aktiviteter är väl bara en fortsättning av intressen man hade redan före pensioneringen, som nu får ta större plats tack vare mer tid och förbättrad hälsa i förhållande till tidigare generationer av gamla. Annat är kanske resultat av att man växlar in på nya spår.

 

Hur man bör leva som pensionär är en etablerad litterär genre, av två nytillskott ägnar sig det ena tydligt åt att uppmuntra oss till att våga satsa på nya saker när man blir äldre. Arne Jernelöv, pensionerad kemiprofessor gör just detta i sin bok Frisk, välbärgad – och uttråkad?

  Han ger exempel på människor han känner ur skilda samhällsskikt som tagit vara på möjligheterna. Man kan bara hålla med, samtidigt som jag tror att några av exemplen ter sig litet flugiga för många läsare... Flytta till Hundested och öppna blomsterbutik? Eller till Hudson Bay och bli fixare åt tacksamma inuiter? Bryt upp, bryt upp!

 
Men uppfriskande är hans exempel, jag utgår från att de är sannfärdiga. Han glömmer dock att det också finns äldre som redan vid pensioneringen är drabbade av svår ohälsa och/eller som inte har resurser till större äventyr, men visst är det bra att hellre se möjligheterna än att stirra sig blind på begränsningarna.

 

Den antydda, mer andliga sidan av saken får sitt i en rolig men samtidigt ytterligt allvarlig liten bok av Ellen Hollender Bergman och Lina Ikse Bergman. De har skickat tre frågor till kända och okända svenskar om hur det är att bli ”gammal”, hur de vill dö (!) och vad de väntar sig efter döden. Anmärkningsvärt många är skådespelare eller i den övriga kultursvängen, men här finns också helt vanligt folk.

 
Är frågeställarna släkt med Ingmar Bergman, som ger ett gripande svar på enkäten? Det är intressant att läsa hur man besvarar dessa omöjliga frågor. Många säger att de vill dö snabbt och smärtfritt, något som rimmar med resultat i mer vetenskapliga studier. Man vill inte heller vara till besvär för anhöriga.

 
En fin och rörande bok, en sorts modern andaktsbok nästan, trots eller tack vare de hopplöst ”naiva” frågorna. Vackert linneband, klara foton och fin grafisk formgivning som hedrar förlaget förhöjer nöjet.

 

 

Referenser: 

Frisk, välbärgad – och uttråkad?

Arne Jernelöv (ICA Bokförlag)

 

Tre frågor

Ellen Hollender Bergman & Lina Ikse Bergman (Leopard förlag)


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:39 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår