Ögats vanligaste sjukdomar

Kristina Eriksson, ögonläkare vid Ögonkliniken, Capio Lundby sjukhus, Göteborg
Nyckelord: Medicin


Det är mycket vanligt att synen försämras upp i åren. I många fall beror det inte bara på naturliga åldersförändringar. Ögonläkaren Kristina Eriksson tar här upp de vanligaste ögonsjukdomarna.

 

Ögat är en del av hjärnan och ett av våra viktigaste organ för möjlighet till delaktighet i socialt liv. Ljuset passerar genom pupillen igenom ögats lins och vidare in till näthinnan – den hinna som fungerar som en film i en kamera och tar emot information från den ljusenergi som når den.

 
Störst antal mottagare och högst upplösning har vi i gula fläcken – ett område stort som ett knappnålshuvud och enda platsen i ögat vi kan se detaljer. 
Resten av syninformationen ger vidsyn och orienteringsförmåga. Impulserna från näthinnan leds i nervfiberbuntar in till hjärnan via synnerven.

 
Man kan likna näthinnans uppbyggnad vid en bikaka där varje ”cell” är förbunden via synnerven med synsinnet i hjärnan. Där läggs alla de små delarna av en bild samman så vi kan tolka hela bilden.

  Synnerven består av drygt en miljon trådar. Varje år försvinner 5000 nervtrådar som en naturlig åldersförändring. Det är därför inte underligt att bilden ögat ser med tiden behöver både bättre kontrast och större storlek för att vi skall kunna tolka vad vi ser.

  Vid cirka 60 års ålder är dessa förändringar helt naturligt påtagliga. Vi behöver sju gånger mera ljus än en 20-åring för att läsa och vi behöver läsglasögon för att kunna se detaljerna i texten.

 
Får man en sjuklig förändring i ögats olika delar kan synfunktionshindret bli påtagligt och medföra stora svårigheter att vara delaktig i ett alltmer synkrävande samhälle.

 


Grå starr – den vanligaste synstörande förändringen

 

Den vanligaste synstörande förändringen i ögonen är grå starr, en grumling av linsen i ögat. Cataract, som betyder vattenfall, kallas den på medicinskt språk. Pupillen blir gråvit och man trodde förr att hjärnan runnit ner bakom ögat.

 
Linsen sitter mitt i pupillen upphängd i trådar i en muskel som hela tiden försöker anpassa linsens tjocklek till betraktningsavståndet så bilden vi betraktar bryts till en klar bild på näthinnan. I 50-årsåldern blir linsen stelare och kan inte längre ändra form som förut och vi behöver läsglasögon för att se på kort avstånd. Linsen blir allt hårdare och det sker inlagringar i linsens olika lager som stör dess genomskinlighet. Man blir allt mer känslig för felriktat ljus och blir bländad. Fortsätter grumlingarna i linsen utgör de ett hinder för ljusstrålarna att nå näthinnan i ögat och synskärpan avtar.

 
När synfunktionen är så nedsatt till följd av dessa grumlingar att man hindras i sin dagliga livsföring, till exempel inte klarar att se att köra bil eller utföra sin hobby längre kan det vara dags att operera bort den grumlade linsen.

  Detta görs idag polikliniskt med lokalbedövning och den grumlade linsen tas bort och ersättes med en konstgjord lins av plast. Snittet man gör i ögat är så litet att man oftast inte ens behöver sy det vid operationen.

 
Ögat mäts innan operationen med ultraljud och man vet därför vilken styrka linsen man sätter i skall ha. Det är vanligt att man efter operationen klarar sig bra med bara läsglasögon.

 
Linsen ligger i en kapsel. Vid operationen sparas kapselns bakre skikt. I sällsynta fall kan denna lilla kapselrest grumlas en tid efter operationen. Man får då liknande symtom som innan, det vill säga grumlig syn. Man har fått efterstarr. Denna kan enkelt tas bort med så kallad Yaglaser.

 


Grön starr – en allvarlig kronisk ögonsjukdom

 

Grön starr, eller Glaukom, är en ögonsjukdom som obehandlad leder till grav synnedsättning. Sjukdomen finns i flera former och frekvensen ökar med stigande ålder. Man har få symtom – möjligen kan bilden man ser med det sjuka ögat te sig mörkare med sämre färgmättnad än bilden man ser med det bättre ögat. Värk och irritation förekommer sällan, möjligen en obehagskänsla som inte går över.

 
Vi vet att 50 procent av dem som har grön starr ännu inte är diagnostiserade. 
Sjukdomen kan sägas medföra en obalans i ögats cirkulation, både beträffande den vätska som bildas inne i ögongloben – kammarvätskan – och i blodcirkulationen i synnerven just där den lämnar ögat vid synnervsutträdet – papillen.

  Kammarvätskan bildas inne i ögongloben och dräneras tillbaka till blodet genom ett avlopp i kammarvinkeln. Blir det hinder i avloppet blir ögat hårt – får högt tryck.

 
Blodcirkulationen i papillen är påverkad vid grön starr. Detta kan ge uttryck i små blödningar precis i papillkanten. Störs cirkulationen där nervtrådarna löper över denna kant dör de trådar som löper över skadan och man får ett synbortfall som omfattar området trådarna kommer från. Man får ett bortfall av en del av synfältet.

 
Diagnosen ställs av ögonläkaren genom tryckmätning, ögats utseende och synfunktion vid prövning av synfältet – vidsynen.

  Den behandling vi känner är inriktad på att sänka trycket och ges vanligen i droppar, som skall tas varje dag. Räcker droppbehandling inte till görs en laserbehandling där man ökar möjlighet till dränage av kammarvätska i kammarvinkeln.
  Erhålls inte tillräcklig trycksänkning med dessa metoder opereras en fistel in i kammarvinkeln som ger ett direkt kammarvätskeutflöde ut från ögat under bindehinnan tillbaka till blodet. Operation för grön starr återställer inte förlorad synförmåga men kan hejda sjukdomsförloppet ytterligare.

 


Maculadegeneration – åldersförändringar i gula fläcken

 

Om man drabbas av funktionsnedsättning i ögats gula fläck får man stora svårigheter att se det man direkt betraktar. Det blir svårt att uppfatta detaljer, delar av den centrala bilden faller bort. Man behöver också mer mättnad i färgnyanser för att kunna uppfatta dem.

  Det finns många sjukdomar som kan påverka funktionen i gula fläcken, men man brukar tala om två huvudgrupper: den torra och den våta förändringen i gula fläcken.

 

Torr förändring i gula fläcken

Vid den torra förändringen har en förändring av balans mellan celltillväxt och celldöd startat. Fler celler dör än vad som nybildas. Försämringen går långsamt och i slutstadiet fungerar inte den centrala delen av gula fläcken men väl hela den övriga delen av näthinnan. Torr förändring ger inte lika djup synnedsättning som våt.

 
Behandling vid torr förändring saknas. Rökning påverkar förloppet negativt. Studier har visat att användandet av så kallade antioxidanter väsentligen kan fördröja synnedsättningen.

 

Våt förändring i gula fläcken

Gula fläcken är ett av de mest cirkulationskrävande områden vi har i kroppen. Den våta maculadegenerationen har sin grund i nedsatt blodcirkulation i området av olika orsaker.

 
Om en liten del i näthinnan här blir syrefattig bildas ämnen, som stimulerar blodkärlen runtomkring att bilda nya kärlgrenar ut mot det blodfattiga området. Dessa kärl kan ligga under eller i näthinnan och har ofta dåligt täta väggar som medför att de läcker. Det blir svullet och oreda bland näthinnecellerna och det kan också blöda.

 
Synnedsättningen kommer snabbare än vid torr förändring och är mer påtaglig. Ett tidigt symtom är så kallad metamorfopsi – bilden förvrängs så till exempel raka linjer blir sneda.

 
Den behandling som kan erbjudas kräver att man kommer tidigt i förloppet och att kärlförändringen har ett utseende och ett läge som möjliggör behandling.

  • Behandling med brännande laser kan göras om förändringen sitter nära men ej i gulafläckenområdet. Görs ofta vid maculanära diabetesförändringar.
  • Sitter de läckande blodkärlen under gulafläcken kan man spruta in ett ämne som koagulerar de nybildade blodkärlen när de belyses med en speciell våglängd av laser.
  • Nya ämnen har börjat användas som sprutas direkt in i ögongloben och som förhindrar processen där nya blodkärl växer ut mot blodtomma områden. Detta är en alldeles ny behandlingsform, som vi ännu inte har stor erfarenhet av men som visat lovande resultat.

Vid grav synnedsättning kan man med remiss från ögonläkare få hjälp från Syncentralen som finns på varje länssjukhusnivå. Det är en rehabiliteringsklinik för personer med synfunktionshinder i dagliga livet där vanliga glasögon inte ger tillräcklig funktion.

 


Att läsa vidare:
Hur ser du egentligen?

Hjälpmedelsinstitutet (www.hi.se)


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:41 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår