Insatsen mat väcker ingen aptit

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Hemtjänst och social verksamhet, Organisation och lagstiftning, Hälsa – ohälsa


Maten måste vara en del av omsorgen, inte en isolerad serviceinsats. Helhetssyn krävs med samarbete mellan vårdens olika professioner. Det menar författarna till rapporten Doften av stekt falukorv.

 

Maten är i dag inte någon central del i vården och omsorgen kring den äldre. Insatsen behandlas som en serviceinsats bland andra insatser, trots att den måste ses i ett större sammanhang. Studier visar att en stor andel av de äldre som bor i ordinärt boende och har hemtjänst lider av undernäring eller ligger i riskzonen.

  Det skrev Ulla Gurner och Jenny Österman för drygt ett år sedan i rapporten Doften av stekt falukorv (Äldrecentrum 2004:5). De båda utredarna hade intervjuat äldreomsorgsansvariga, biståndshandläggare och enhetschefer inom öppen hemtjänst i fyra kommuner i Stockholms län, samt tre stadsdelar i Stockholms stad.

 
De intervjuade var rörande överens om att det fanns brister i de system kommunen valt för att ”tillgodose” de äldres behov av mat. Eniga var man även om vad det bästa alternativet skulle vara: matlagning i hemmet med sällskap vid måltiden. 
”Då blir den äldre delaktig i matlagningen och maten blir en del i ett socialt sammanhang”, sa man.

 
I det sammanhanget nämndes dock att det finns klara brister i kompetensen hos omsorgspersonalen, både vad gäller basal matlagning, näringslära och livsmedelshygien. 
Konsekvenserna blir, tillsammans med den korta tid som är avsatt för insatsen, enahanda mat som frysta köttbullar, pulvermos, falukorv.

 

Sammantaget visar rapporten på vikten av att tänka i måltid inte bara i ”insatsen mat”. Att den äldre tillåts välja vad som ska tillagas, får vara med i matlagningen och får känna doften av mat. Bara det sistnämnda kan öka aptiten.

 
Men för att detta ska kunna bli verklighet krävs att de som bestämmer över resurserna, och över vård och omsorg, förstår vikten av mat, skriver utredarna. Här poängterar de också nödvändigheten av samarbete mellan vårdens och omsorgens professioner.

  Kombinationen av distriktssköterskans medicinska kunskaper och vårdbiträdets kunskaper om den enskildes behov behövs för att skapa goda förutsättningar för att fånga upp eventuella problem kring maten i tid innan det gått för långt.

 
Ulla Gurners och Jenny Östermans slutsats är glasklar och enkel: Det spelar ingen roll var och hur maten är tillagad om den äldre inte äter.

  – Vad man bör fokusera på är måltiden som en helhet, säger de. Maten är för många den viktigaste händelsen på dagen. Om den äldre personen ska känna lust till att äta så måste maten vara god och serveras i ett socialt sammanhang.

 

På Stiftelsen Äldrecentrum har man gått vidare med nästa steg för att se hur de äldre själva ser på situationen runt den egna måltiden. Utredarna Ulla Gurner och Inger Weurlander har intervjuat nästan 30 äldre personer, alla över 80 år och bosatta i Stockholms län och i ordinärt boende. Man har även intervjuat 19 anhöriga. De äldre är alla i den så kallade fjärde åldern och är helt beroende av hemtjänsten för att kunna klara vardagen i det egna hemmet.

 
De flesta är nöjda med den mat de får, visst finns önskemål om favoriträtter men när de någon gång får det smakar det inte som de minns dem.

  Av utredningen framgår att de äldre äter ett traditionellt morgonmål; kaffe, smörgås och filmjölk. Lunchen är dagens huvudmål och består av något värmt i mikron. Middagsmålet; ytterligare uppvärmd mat, smörgås eller rester. Mellanmålen består av kaffe och något till eller frukt.

 
Det framgår i rapporten att till exempel begrepp i biståndsbeslut som ”enklare matlagning” och ”uppvärmning av mat” trivialiserar och förenklar matlagningen. Den fullvärdiga måltiden tappas lätt bort och det blir snabbmakaroner eller pulvermos till de frysta köttbullarna.

 
Studien visar tydligt att aktiv uppsökande verksamhet av tandhälsovården behövs, det skulle bidra till att åtgärda problem med tuggsvårigheter och övrig munhälsa.

  Utredarna konstaterar att en helhetssyn behövs, där hjälp med mat ingår i omvårdnadsbegreppet och inte enbart specificeras som serviceinsats. Det skulle bidra till att matlagningen inte marginaliseras.

 
I andra studier har Ulla Gurner också sett effekterna av för många läkemedel hos dem som bor kvar hemma. I snitt hade dessa äldre skröpliga personer elva läkemedel per person, och ingen ansvarig läkare fanns till hands med övergripande ansvar. 
Många läkemedel kan vara både aptitnedsättande och ge muntorrhet. Biverkningar som enkelt kan leda till undernäring.

 


Referenser:

Doften av stekt falukorv. Äldrecentrum 2004:5

(gjordes på uppdrag av Pensionärernas Riksorganisation, PRO)

 

Den pågående Äldrecentrumrapporten genomförs med medel från Stockholms läns landstings folkhälsoanslag.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 januari 2010 - 21:09 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår