Måltiden mer än ett näringsintag

Ylva Mattsson-Sydner, fil. dr. och lektor vid Umeå universitet
Nyckelord: Socialt arbete, Äldreboende


Det finns en gemensam uppfattning om den ideala måltiden: ett dukat bord, välsmakande mat och gemenskap. Vilka möjligheter har den som är beroende av hjälp att uppleva detta, frågar Ylva Mattsson-Sydner.

 

I relation till mat har det under mänsklighetens utveckling formats en djupgående social och kulturell betydelse som är framträdande när mat konsumeras – det vill säga vid måltiderna. När vi äter är det med andra ord inte enbart en fråga om ett näringsintag, utan i högsta grad en mänsklig handling med ett symboliskt innehåll.

 
De allra flesta människor vill ha en estetiskt tilltalande mat och smaken har den allra största betydelsen. Vi föredrar mat vi känner igen, eller åtminstone förstår vad det är och också uppfattar som ätbar. Förutom att mat och dryck ska utgöras av något vi accepterar som föda, ska den vara tilltalande och situationen då den serveras ska vara önskvärd.

 
Vi äter lite om vi äter ensamma eller med främlingar och mer om vi äter i en grupp vi betraktar som trygg och välkänd. Betydelsefulla symboler vid måltider är materiella saker som dukning, belysning och rummets miljö.

 

Andra symboler av betydelse har en beteendemässig karaktär och utgörs av bordskick, serveringssätt och samtal runt bordet. För att en symbol ska utgöra en symbol krävs dock en gemensam tolkning och därför finns naturligtvis också stora olikheter mellan vad människor uppfattar som väsentligt och viktigt i en måltidssituation. 

Men trots olikheterna finns ändå i vår kultur en tydlig gemensam uppfattning om den ideala måltiden kring ett vackert dukat bord, med en välsmakande mat och trevlig gemenskap. Denna ideala måltidssituation är kanske inte genomförbar vid varje måltid eller ens varje dag. Men så länge vi själva kan bestämma över vilken mat vi vill äta och hur måltiderna ska genomföras har vi möjligheten att åtminstone ibland få till stånd det vi helst vill.

 
Den här möjligheten saknar de äldre som är beroende av hjälp för att ordna sina måltider inom vård och omsorg. 
Den matförsörjning som erbjuds äldre inom särskilt och ordinärt boende präglas i stor utsträckning av att på ett rationellt vis tillhandahålla mat. Hur denna mat verkligen ordnas och sammanställs till en måltid med ett socialt innehåll är i betydligt mindre utsträckning uppmärksammat. Vid de tillfällen detta faktiskt diskuteras är det vanligen känsloladdade diskussioner långt ifrån vetenskapliga resonemang.

 

Kanske är det här problematiken ligger. Mat berör oss alla och vi har alla våra egna normer och värderingar för ”hur det ska vara” och därför reagerar vi starkt när mat som inte uppfyller grundläggande sensoriska, näringsmässiga och hygieniska krav serveras vid rigida måltidssituationer inom äldreomsorgen.

 
Trots dessa emellanåt starka reaktioner är fortfarande måltiden som social situation en tämligen osedd händelse. 
Med andra ord kan vi känslomässigt tycka en hel del och det baserar vi på egna normer och värderingar. Alternativt kan vi avfärda mat och måltider inom vård och omsorg till ett område som helt och hållet befinner sig längst ner i organisationen.

 
Där är det en arbetsuppgift som tillhör köks- och vårdpersonal och den ska genomföras på ett lämpligt sätt, utan att för den skull uppta tid i andra sammanhang. Detta avfärdande av området som betydelsefullt kan kanske relateras till att allt som inte med tydlig bevisföring kan beläggas som viktigt kan åsidosättas.

 
Men att ge måltiden inom vård och omsorg ett socialt innehåll som är anpassat efter var och ens behov och önskningar kan med stor förmodan öka aptiten hos denna grupp, där just bristande aptit utgör ett slags grundproblem.

 

Hur ska man då göra och kan man verkligen ta hänsyn till var och en? Ett kommunalt åtagande om vård och omsorg till de äldre innebär ju också att en måltidsverksamhet måste finnas för denna försörjning. Att denna verksamhet till innehåll och utförande i stort måste bygga på en kollektiv lösning är uppenbart.

  Samtidigt är det också uppenbart att lösningar som innebär att möjligheterna är få, knappast kan passa en grupp där behoven är så olika som just hos gruppen äldre.

 
Åldrandet, skröplighet och sjukdom medför att olika problem i relation till mat och måltider uppkommer, samtidigt som var och en under livet skapat sina egna vanor.

  Svårigheterna är många och de första problemen utgörs ofta av tristessen kring ensamma måltider och bristande aptit.

 
Det finns en betydande gråzon mellan dem som klarar sin mathållning utan större problem och dem som får hjälp inom ordinärt och särskilt boende. De som befinner sig i denna gråzon har ofta problem med ensamma måltider, aptitlöshet samt ork och kunnande att handla och laga mat.

  I detta skede påbörjas ofta en viktnedgång som kan bli mycket problematisk och så småningom leda till omfattande behov av vård och omsorg. Att här kunna förebygga och åtminstone skjuta problemen framåt är betydelsefullt både för den enskilda individen och för att minska belastningen inom vård och omsorg.

 
Det behövs därför ett omfattande folkhälsoarbete inriktat mot just denna grupps problem och hur dessa kan förebyggas. I dag finns också olika dagverksamheter som vänder sig till dessa människor, ofta är måltiden i centrum och det är runt mat- och kaffebord aktiviteterna sker.

  Men aktiviteter som dessa finns inte i tillräcklig omfattning. En utbyggnad, både i antal platser och tillfällen, kan i högsta grad utgöra en del av ett förebyggande arbete.

 

I det ordinära boendet är behoven av hjälp med mat mycket varierande. En del klarar sig själva med hjälp av färdtjänst om denna också inkluderar att matkassarna kommer in i bostaden, andra måste ha omfattande hjälp vid varje måltid.

  I det ordinära boendet finns allt fler med mycket stora behov av vård och omsorg, vilket också innebär att de har betydligt mer omfattande behov kring sin matförsörjning än de som tidigare haft hemtjänst.

 
Hur maten och måltiderna ordnas till denna växande grupp är idag mycket oklart. Men det finns tydliga indikationer på att just dessa människor, som har problem med aptitlöshet och ensamma måltider, har sin matförsörjning uppbyggd på matlådor de ska äta i ensamhet.

  Matlådorna är av olika utformning, men oavsett leverantör är svårigheten att tillhandahålla en aptitlig och smaklig mat på detta sätt betydande.

 

Frånsett matlådans innehåll och hur de andra måltiderna under dagen tillgodoses är det den ensamma måltiden som blir ett problem för många. Ensamboende äldre med hemtjänst som omfattar hjälp med mat har i liten utsträckning möjlighet att erhålla måltider som också har ett socialt innehåll.

 
I det särskilda boendet finns gemensamma måltider i större utsträckning och hur måltiderna utformas är beroende av bland annat karaktär på boendet, den personal som arbetar där och den äldres egen förmåga.

  På en del boenden är måltiderna centrala och aktiviteterna sker ofta vid mat- och kaffebord. Här används maten, bland annat genom att den dukas fram i karotter som de äldre tar själva ur och skickar till varandra. Man samtalar gärna med maten som utgångspunkt och man tränar funktioner genom att till exempel baka en kaka.

  På detta vis skapas en mer aptitstimulerande miljö. Att faktiskt se maten, att ha tillgång till den, att tala om den och att kanske få känna doft av den är betydelsefulla symboler.

 
Inom andra boenden är måltiderna långt ifrån centrala. Istället utgör de ett arbetsmoment som ska utföras snabbast möjligt. Dessa måltider kännetecknas av symboler som visar att det är bråttom och att måltiden sker på en institution där man har annat att göra än att servera mat.

  Här serveras de gamla en portion mat, oftast likadan till var och en och utan presentation om vilken maträtt som serveras. Tillbehören är få, liksom erbjudanden om mer mat och dryck. Hela måltiden genomförs snabbt och inga samtal uppmuntras, då dessa innebär att måltiden skulle ta längre tid i anspråk än önskvärt.

 

Det måste vara en självklarhet att var och en som är beroende av vård och omsorg får en mat som är aptitretande och smaklig samt att den näringsmässigt och hygieniskt uppfyller gällande krav.

  Den ska också serveras under värdiga måltider där delaktighet i vad som äts och dricks utgår från individens önskemål så långt och så länge det är möjligt. Där bemötandet alltid är gott och utgår från att det är en måltid som serveras, inte ett arbetsmoment som genomförs.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 09 januari 2010 - 21:09 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår