Bygger vi som vi tänker eller bygger vi utan att tänka?

Jonas E Andersson, arkitekt & doktorand äldremiljöer, Arkitekturskolan, KTH, Stockholm
Nyckelord: Äldreboende, Hjälpmedel och tillgänglighet


Studier visar att arkitektur har betydelse för förståelsen av miljön. Igenkänningen blir ett stöd i vardagen för äldre personer med stora omsorgsbehov, skriver arkitekt Jonas E Andersson.

 

För några år sedan använde en plåtleverantör en bild från ett nytt äldreboende i sin reklam. Nederst syntes ett glasat burspråk, en grå träfasad, och asfalt på marken. Burspråkets trevnad ställdes mot den stora byggnadsvolymen som taket antydde. Avsikten var förstås att visa företagets produkter, men samtidigt ställdes en indirekt fråga om hur byggnader för äldre personer med demens eller somatisk sjukdom ser ut idag.

 
I ett läge med brist på platser i omsorgsboende för äldre, finns det anledning att fundera över Ädelreformens målsättningar – fungerar bostadslikhet och hemlikhet fortfarande som designkriterier (1) för dagens arkitektur.

 

Arkitektur är en miljöupplevelse. Fullskaleförsök från ett äldreboende och en sjukhusavdelning, utförda för cirka 25 år sedan, visar att arkitektur har betydelse för förståelsen av miljön. Igenkänningen blir ett stöd i vardagen för äldre personer med stora omsorgsbehov.

  Arkitektur kan ses som en designprodukt av sociala och kulturella föreställningar. Byggnadens utformning blir en artefakt (2), som gestaltar dessa åsikter. Produkten genomgår en designprocess som fastställer egenskaper för god arbets- och bostadsmiljö.

 
I samtalet mellan arkitekter och ansvariga för äldreomsorgens verksamhet blir förebilderna betydelsefulla och påverkar inriktningen på gestaltningsarbetet.

  Tidskriften Arkitekturs artikeldatabas visar att frågan om äldres boende engagerade arkitekter under 1950- och 1960-talen. Under 1990-talet har intresset mattats av, och än mer under det nya seklets första år.

 

Arkitekturideal har en lång livslängd och mönsterplaner för ålderdomshem, utarbetade i början av 1920-talet (3) tycks fortfarande ha en viss betydelse. Dagens sätt att lokalisera äldreboende, rumsbeteckningar och trivselelement inom byggnaden uppvisar likheter.

 
Den avskilda placeringen utmärker även äldreboenden uppförda inför eller efter Ädelreformen (4). Dagrum som beteckning för samvarorummet hänger kvar, och är då som nu försett med en öppen spis eller en modern gasolbrasa för hemtrevnad.

  Beteckningar som ålderdomshem eller serviceboende, etablerade i slutet av 1800-talet och under 1950-talet, används fortfarande (5). Namnet på äldreboendet är romantiserande såsom Solgården, Tallhemmet eller Örtagården.

 
För arkitekturforskningen innehåller ritningen kunskap om byggnadsideal och sociala vanor. Utformningen av äldreboendet har sedan Ädelreformen gått från bostadskvaliteter till en storrumsliknande form där alla bostadsfunktioner inryms (4).

 

I äldreboenden från tiden före eller strax efter 1992 är bostadskvaliteter utgångspunkten för små lägenheter på cirka 40-45 kvm. Under slutet av 1990-talet minimeras lägenheten till cirka 32-35 kvm och den gemensamma ytan slimmas. Ingången till badrummet vinklas för en god arbetsfunktion, men kanske inte alltid för den bästa boendemiljön. Bostaden blir aspekter inom en optimerad yta.

 
En flytt till ett äldreboende innebär en uppgörelse med en tidigare existens. Det kan finnas ett starkare behov av att få sätta ett personligt avtryck på bostaden för den egna harmonin men också för att påverka en utomstående persons uppfattning om lägenhetsinnehavaren (6).

  Flyttstudier från en ordinär lägenhet till en servicelägenhet, genomförda under 1980-talet, visar att placering och kombination av möbler upprepas i den nya bostaden (7). En sammanställning av stilar, prydnadsföremål och dekorationer bildar en hemliknande helhet (4).

 
Erfarenheterna kan användas för att iscensätta arkitekturen i äldreboendet och ge den en terapeutisk betydelse som stöd i vardagen för äldre med omsorgsbehov (8). Platser för samvaro eller avskildhet förtydligas av färger och rumsform (9), (10).

  Möbleringen av den lilla och den stora sociala mötesplatsen ger möjlighet till ett aktivt eller passivt deltagande i skeendet på äldreboendet och är en viktig gestaltningsuppgift (11).

 

På arkitektritningen blir möbleringen av dagrummet schematisk, där rumsform och passager försvårar en sammanhållen möblering. Förenklingen skapar frågetecken om hur det byggda rummet ska användas.

  Om praxis från 2000-talets rationella utformning får råda, hämmas utvecklingen av nya goda boendeformer för äldre. Äldreboendet återfår en institutionell karaktär med patientrum för långtidsvistelse. De positiva erfarenheterna av en igenkännbar boendemiljö riskerar att bli undanträngda som designkriterier.

 
Ädelreformens utgångspunkt i den äldre personens behov och perspektiv måste återtas och hävdas under designprocessen för att skapa ett individuellt boende med tillgång till omsorg.

 
En utvärdering av byggnader i drift ställer lika många frågor om äldreomsorg, som om det planeringsunderlag som legat till grund för arkitekturen. En vanlig frågeställning bland personalen är varför lägenhetsdörren är för smal för en säng. Orsaken visar på en avgörande skillnad mellan byggnadsprojektering och äldreverksamhet.

  Valet av standarddörren beror på att den avsedda målgruppen av äldre personer bedöms vara friskare än vad som blir fallet när huset väl är färdigställt. I mötet mellan det statiska planeringstänkandet och det progressiva åldrandet ligger äldreboendets särskilda problematik. Hur kan arkitekturen skapa rum för en försvårad sjukdomsbild och bli ett stöd i vardagen för äldre personer och personal?

 

Sett mot den aktuella forskningen om äldreomsorg och stödbehov vid en åldersrelaterad sjukdom, är det en liten del som handlar om arkitektur och byggnadsplanering (12). 1900-talets äldreboenden har varit designlösningar för ett samhälle med få äldre.

 
I ett samhälle där åldrandet är en naturlig del i samhällslivet behövs en ny kunskap om äldre personers rumsliga behov. Härnäst en plåtleverantör gör reklam för sina produkter är det den moderna samtidsarkitekturen som ska synas i äldreboendets design.
Gärna, som i ett nytt franskt äldreboende från 2005, där äldre med demenshandikapp skyddas av ett tak med samma eleganta vågrörelse som den till Palais de la Musique i Paris. Tankeutbyte skapar nya arkitekturideal för ett mognande Sverige.

 


Referenser:

1. Rönn M, 2003: Om kvalitetsföreställningar i gestaltande processer.

Nord. Kult.pol. Tidskr. 2003:1. Sid. 28-58.

 

2. Lundequist J, 1999: Design och produktutveckling.

Lund: Studentlitteratur. 

 

3. Civildepartementet, 1920: Normalritningar till ålderdomshem, barnhem, m.m.

Stockholm: V Petterssons Bokindustri AB.

 

4. Andersson J, 2005: Rum för äldre.

Arkitekturskolan. Stockholm: KTH.

 

5. Socialstyrelsen, 2001: Vad är särskilt isärskilt boende för äldre?

Stockholm: Socialstyrelsen.

 

6. Gilroy R; Kellett K, 2006: Points of View: display of an ordered life in homes of older people.
ENHR 2006, University of Newcastle.

 

7. Toyama T, 1988: Identity and Milieu.

Arkitekturskolan. Stockholm: KTH.

 

8. Day K., et al., 2000: The therapeutic design of environments for people with dementia.

The Gerontologist. Vol 40. Nr 2000:4.

 

9. Wijk H, 2001: Colour Perception in Old Age.

Sahlgrenska akademin. Göteborg: Göteborgs Universitet.

 

10. Bergström I, 1996: Rummet och människans rörelse.

Arkitekturskolan. Göteborg: Chalmers.

 

11. Regnier, V, 2002: Design for Assisted Living.

New York: John Wiley & Sons Inc.

 

12. Andersson, J; Rönn, M, 2006: Omsorgens boende.

Arkitekturskolan: KTH, www.micasa.se


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:40 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår