Kvarboendet har drivits för långt. I vissa fall har det blivit en påtvingad boendeform för äldre personer som vill men inte får flytta till särskilt boende. Det anser forskaren Kristina Larsson.

En viktig del av den svenska äldrepolitiken är att underlätta för äldre personer att leva ett självständigt liv. Därför har den så kallade kvarboendeprincipen, det vill säga att kunna bo kvar i den egna bostaden så länge man själv vill, varit den officiella policyn i flera decennier.

 
Det är lika aktuellt för dagens äldre personer. Framtidens äldreboende verkar bli där man bor som medelålders, det vill säga för de flesta i villa eller radhus. Stora insatser görs numera för att öka den enskildes möjligheter att bo kvar genom bostadsanpassning eller med individuellt anpassade hjälpmedel.

  
Varje år beviljas drygt 60 000 bostadsanpassningsbidrag. De flesta åtgärderna avser äldre personer som får hjälp med justering av trösklar och dörrar, anpassning av badrum, montering av ramper och stödhandtag och installation av spisvakt.

Tekniska hjälpmedel kan också förbättra möjligheten att bo kvar; en rollator kan göra att den som har yrsel eller har svårt att bära ändå klarar att ta sig till affären för att handla. Idag säljs cirka 55 000  rollatorer årligen i Sverige, en fördubbling på femton år.

 
Den generösa förskrivningen av rollatorer har dessutom beräknats vara samhällsekonomiskt lönsam. Det räcker med att en halv procent av rollatoranvändarna, 1200 personer, undgår att falla och ådra sig en höftfraktur för att årskostnaden för samtliga rollatorer ska vara betald.

 
De äldre som vill kunna bo kvar i sin egen bostad, eller de medelålders som planerar att flytta till sommarstugan efter pensioneringen, bör dock tänka efter hur bostaden är utformad.

  Närmare hälften av dem som är 80 år eller äldre bor idag i en bostad som kan vara svårtillgänglig om de blir rörelsehindrade. Det är i stor utsträckning upp till den enskilde att ordna en mer anpassad bostad – att köpa eller byta på den öppna marknaden.

En bostadstyp som blivit vanligare under senare år är de så kallade seniorbostäderna vilka reserveras för personer över en viss ålder, vanligtvis 55 år (ibland finns en övre åldersgräns för inflyttning). På fem år har seniorbostäderna ökat med 60 procent och beräknas nu vara närmare 20 000.

  En del av denna ökning beror på att kommunerna omvandlat gamla servicehus, som inte längre uppfyller kraven på boende för mycket omsorgsbehövande personer, till seniorbostäder.

 
Det saknas dock kunskap om utvecklingen under längre tid för personer som flyttar till seniorbostäder. Har de större möjlighet till ”kvarboende” eller måste de flytta till särskilt boende i lika stor utsträckning om de drabbas av stora funktionsnedsättningar eller demens?

 
Vissa kommuner erbjuder en förstärkt service i seniorboenden genom exempelvis trygghetslarm eller lokal för hemtjänstpersonal i huset. Vi saknar dock studier av effekten av förstärkt service, liksom av trygghetsskapande åtgärder som dagverksamheter eller trygghetsringningar, för att minska efterfrågan på särskilt boende.

Kvarboendeprincipen bygger på att den enskilde ska få möjlighet att bo kvar i sitt eget hem, med hemtjänst och hemsjukvård, så länge som det är möjligt. Gränsen för hur länge det bedömts vara ”möjligt” att bo kvar hemma har dock förändrats under årens lopp.

 
En lång serie av flyttningsstudier från Sundsvall visar att den genomsnittliga vårdtyngden bland boende på sjukhem 1978 var lägre än genomsnittet bland boende på servicehus 2005. Mycket få av flyttningarna 2005 hade kunnat förhindras eller skjutas upp, äldreomsorgen hade försökt ge hjälp i hemmet så länge som möjligt.

 
Frågan är om inte kvarboendeprincipen i vissa fall drivits för långt och att det nu uppstått en ny boendeform – kvarbo – det vill säga ett påtvingat kvarboende för äldre personer (och deras anhöriga) som vill men inte får flytta till ett särskilt boende.

 
Vilket boende man ska kunna klara själv genom planering och egna (och anhörigas) insatser och vad som ska inrymmas inom äldreomsorgen kommer att vara ett aktuellt tema för diskussion de närmaste åren.

Referens:

Kvarboende eller flyttning på äldre dagar – en kunskapsöversikt »
(Hjälpmedelsintitutet)