Tio olika språk på Apelrosen

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Äldreboende, Hemtjänst och social verksamhet


Rosengårds äldreboende representeras av ett dussintal nationaliteter. Språkkunskaper hos Apelrosens personal är särskilt efterfrågat.

 

De serbiska nyheterna står på högt när vi kommer in till Ivan och han är inte helt nöjd med att bli störd. Den stora teven dominerar hans lilla enrummare på Apelrosens äldreboende mitt i Rosengård utanför Malmö.
 
Att teven är den viktigaste möbeln för Ivan det framstår med all tydlighet och han är nog inte ensam om att ha det så. Redan vid infarten till stadsdelen slås man av alla parabolantenner, en vanlig syn i alla stadsdelar där de flesta invånarna härstammar från andra länder än Sverige. (Och vem skulle inte vilja – långt hemifrån – hålla sig uppdaterad i sitt hemlands nyheter och på det egna språket?!)

 
Ivan kom till Sverige i början av 1970-talet tillsammans med sin fru. Han berättar om de olika arbeten han har haft. Det dröjer ett tag innan jag förstår vad han säger för han pratar serbiska med mig.

  Personalen säger att han har tappat mycket av svenskan den senaste tiden. Det beror nog på att han lyssnar mycket på teven men kanske mest på att han har fått en ny granne, en kvinna som bara pratar och förstår serbiska.

 

Personalen berättar att Ivan många gånger får fungera som tolk mellan dem och den gamla kvinnan. Det gör han med glädje, men den nya bekantskapen gör också att serbiskan har tagit över i hans liv.

 
Ivan fortsätter berätta, nu på svenska uppblandat med serbiska ord. Han är mycket stolt över sina två söner som besöker honom ofta och han har foton på barnbarnen i fönstret.

 
Nästan hela frontväggen är ett enda stort fönster. Det går lågt ner, vilket innebär att Ivan kan se ut – och rätt så långt – även när han ligger i sängen. Rummet är sparsmakat inrett och en madonnabild är egentligen den enda prydnaden på väggen.

 

Apelrosen är ett före detta servicehus och ligger en bit upp i huset med en hiss som man delar med barnavårdscentralen. Det finns egentligen ingen uteplats vilket är en brist säger enhetschef Katarina Persson och Britt-Marie Jensen som är undersköterska och samordnare. Helst skulle de vilja bygga nytt på markplanet.

 
De två stora köken är välkomnande och ljusa liksom de 32 lägenheterna som finns inom äldreboendet. Köken är dock inte godkända för matlagning, vilket är något Katarina Persson beklagar.

  – Lukten av matlagning behövs!

  Lunchen börjar närma sig och maten är på väg.

  – Den är varm när den kommer hit. Och den är god. Här har vi inte problem med viktminskning, snarare tvärtom, säger Katarina Persson.

 
Lägenheterna är antingen tvårummare eller enrummare med kök. Hur de är möblerade varierar förstås beroende på vem som bor där. Inredningen kan se ut som ett ganska kalt sjukrum medan andra är fullt möblerade hem.

 

Hälften av dem som bor här är svenskfödda och hälften är från andra länder. Katarina Persson säger att det har skett en förändring de senaste fem åren. Tidigare var det nästan bara svenskfödda som flyttade till äldreboende, men nu blir det fler och fler utlandsfödda.

 
Några av dem som bor här är demenssjuka men de flesta har andra funktionsnedsättningar och krämpor. All personal är undersköterskor med utbildning i palliativ vård och några har även kunskaper om demenssjukdomar.

 
Personalen representerar drygt tio olika språk, men ändå uppstår många gånger situationer av språkförbistring mellan den äldre och personalen. Katarina Persson:

  – Språkkompetens har inte kommit in i behovsbedömningen.

  – Här kan göras mycket mer och vi försöker redan nu att leta upp kompetens inom de olika verksamheterna i Rosengård. Det går till vissa delar att samordna så att vi kan lösa språkförbistringen för stunden. Men visst är det ibland frustrerande när vi inte förstår varandra, både för den äldre och för personalen.

 
I varje lägenhet finns en lista där anhöriga eller den som bor där har skrivit ner de viktigaste orden på det egna språket: god morgon, vill du stiga upp, är du hungrig eller har du ont?

  – Men visst måste det ibland bli som en gissningslek att försöka förstå vad personen behöver när vi inte förstår varandras språk, säger Britt-Marie Jensen.

 
Hon berättar också att några i personalgruppen är suveräna på att snabbt lära sig några av de vanligaste orden på det främmande språket, och även att tyda vad den äldre personen önskar och behöver.

 

I Rosengård bor omkring 2000 människor som är 65 år eller äldre. På bottenvåningen, i samma hus som Apelrosen ligger, har just Seniorrum öppnat. Det är en mötesplats för de äldre personer som bor i stadsdelen.

  – Många äldre berättar att de känner sig isolerade och ensamma och saknar socialt nätverk, säger projektledare Aleksandra Cavic som är sjukgymnast och har under längre tid sett behoven av en mötesplats.

 
Huvudinriktningen för Seniorrum ska vara aktiviteter som till exempel olika spel och sittgymnastik. Även kultur är viktigt säger Aleksandra Cavic och nämner att filmklubben redan har gjort succé.

  Här ska också besökarna kunna få information om det svenska samhället, framför allt det som rör vård och omsorg. Även viss svenskundervisning erbjuds liksom  hjälp med att till exempel kontakta äldreomsorgen.

  – Men besökarna är också välkomna att bara titta förbi, få en kopp kaffe och en pratstund, säger Aleksandra Cavic.

 

I första hand vänder sig Seniorrum till äldre som bor i ordinärt boende, men även anhöriga och de som bor till exempel på Apelrosen är välkomna, säger hon.

 
Precis när jag ska gå kommer en man in och säger att han är på väg till IKEA för att hämta några hyllor som ska upp här i lokalen. Det är Fixar-Jan som hjälper pensionärer och funktionshindrade som bor i Rosengård. 
Hans funktion är alldeles ny (se artikel ») men några lampor och gardiner har han redan hjälpt till med att hänga upp. I första hand är han till för dem som bor i den egna bostaden men i mån av tid rycker han även in på äldreboenden.

 
Syftet med Fixar-Jans verksamhet är att förebygga och undanröja risker för fallskador i det egna hemmet. Han gör i princip allting utom det som ingår i äldreomsorgens hemtjänst. Han kollar brandvarnaren, halkiga mattor, smörjer lås och dörrar, byter glödlampor med mera.

  Eftersom 84 procent av alla i Rosengård kommer från andra länder än Sverige undrar jag om Jan pratar olika språk.

  – Jag pratar skånska och det fungerar överallt, säger han och skrattar gott när han försvinner ut.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:40 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår