Äldrepsykiatrin borde bli en egen specialitet

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Demens, Läkemedel, Minne och kognition, Sjukvård, Åldrandet/Socialgerontologi


Karin Sparring Björkstén vill se en samlad vårdorganisation för äldre psykiskt sjuka människor. Den ska ta hand om såväl demenssjukdomar som depressioner och psykoser.

 

Tillsammans med andra äldrepsykiatrer har Karin Sparring Björkstén länge kämpat för att äldrepsykiatrin ska bli en egen specialitet, vilket den inte blivit.

  – Då får jag väl föra ut kunskapen på annat sätt – gräva där jag står! Genom att sprida hur viktigt det är med kompetens inom äldrepsykiatrin till alla verksamheter där den äldre patienten är.

  

Karin Sparring Björkstén är överläkare vid psykiatriska kliniken i sydöst inom Stockholms läns landsting. Nyligen avslutade hon en tredagarskurs för 17 AT-läkare i äldrepsykiatri. Det var en första pilotkurs där både demenssjukdomar och allmän äldrepsykiatri ingick.

  – Numera träffar jag sällan patienter, tyvärr. Men jag arbetar istället med att utbilda i äldrepsykiatri och påpeka vikten av en sådan kunskap.

 

Äldrepsykiatri som verksamhet har minskat sedan 2000. Det visar en färsk nationell kartläggning (se artikel »). Behoven har dock inte minskat utan snarare ökat, påpekar Karin Sparring Björkstén som också är ordförande i Svensk Förening för Äldrepsykiatri.

  – Som äldrepsykiater måste man kunna både demenssjukdomar och psykiatri där depressioner, psykoser, ångesttillstånd, psykosociala förhållanden som ensamhet och sorg, ingår.

  En äldrepsykiater måste kunna avgöra om ett symtom är uttryck för patientens somatiska sjukdom, hans medicinering eller hans psykiska sjukdom. Ofta är det ju lite av varje och då måste du kunna bedöma vad som är vad, för att kunna sätta in rätt behandling.


 
– Närhelst du har med äldre människor att göra är det en god idé att också kunna somatiska sjukdomar. Man behöver inte vara specialist, men kunna så pass mycket att man kan bedöma just vad som är vad. Sedan måste man naturligtvis ta hjälp av specialister vid behov.

 
I Mölndal har äldrepsykiatrin en speciell ställning där demenssjukdomar ingår (se artikel »). I Stockholm och på många andra ställen är äldrepsykiatrin organiserad inom psykiatrin och demenssjukdomar inom geriatriken

  – Det är direkt kontraproduktivt, säger Karin Sparring Björkstén som är dubbelspecialist i psykiatri och geriatrik.

  Hon menar att sjukdomarna går in i varandra och det krävs kunskap både om demenssjukdomar och om psykisk ohälsa i åldrandet.

  – När du blir gammal och börjar få dåligt minne kan det vara en begynnande demens, eller en depression, eller sociala problem. Eller alltihop på en gång.


 
– Det handlar om kompetens, säger Karin Sparring Björkstén. Inom stora delar av stockholmspsykiatrin står man ganska handfallen när en patient börjar bli dement. Man kan och förstår inte problematiken. Och här kan man heller inte somatiken.

  – Allt hänger ihop. Äldre människor har ofta flera somatiska sjukdomar samtidigt. Man måste kunna bedöma helheten för att kunna avgöra vad som är vad.

 

Karin Sparring Björkstén påpekar att uppdelningen i Stockholm med demenssjukdomar inom geriatriken har delvis varit positiv. Med professor Bengt Winblad i spetsen har geriatriken vuxit sig stark, säger hon.

  – Han har sett till att samla olika professioner som har forskat på bred front om olika aspekter av demenssjukdomar. Man har också gjort oerhört mycket för att sprida kunskapen om dessa. På det viset har det varit bra att man här inom Stockholmsgeriatriken har kunnat fokusera just på demenssjukdomar. För det är mycket tack vare dem som kunskapen är allmänt spridd i samhället idag.

 
Numera är det respektabelt att ha Alzheimers sjukdom menar Karin Sparring Björkstén. Det var det inte när hon började arbeta med demenssjukdomar. Då fick hon allvarligt menade frågor om varför hon skulle hålla på med sådant.

  – Det har vi nog alla fått som är i den här branschen. Men det har förändrats!

  – Nu gäller det att äldrepsykiatrin i stort ska få samma respekt och genomslag. Och det jobbar vi hårt för! Psykiatrin har haft problemet att inte ha konkreta fakta, det har funnits alldeles för stort utrymme för flum och allmänna tyckanden. Det har varit ett område där folk har haft åsikter. Ta till exempel depression; ”alla har vi väl varit lite nere och deppiga men det gick ju över”.

 

Ju mer hårdfakta som kommer fram, desto bättre är det för psykiatrins status. Det hjälper till att skjuta undan skam och skuld.

  – Ångestsjukdomar till exempel. I dag vet vi mycket om dem såväl från patienter som från djurförsök. Vi har behandlingar som fungerar med nya antidepressiva och ångestdämpande mediciner, liksom kognitiva behandlingar.

  – I dag finns också helt nya undersökningsmetoder där man faktiskt kan avbilda var i hjärnan ett visst symtom sitter. Vad är det som händer när man blir psykotisk, har man för mycket dopamin i vissa nervändslut i hjärnan?

 
Biologiska och tekniska metoder har betytt mycket för att höja psykiatrins status säger Karin Sparring Björkstén. Det finns ordentliga definitioner som uppfyller vissa kriterier och utifrån dessa kan rätt behandling sättas in. 
Många behandlingar av psykiska sjukdomar är framgångsrika i dag och gör att människor kan fungera i samhället.

  – 1991 var ett högtidsår för varje äldrepsykiater, då kom tre nya antidepressiva SSRI-preparat, bland annat citalopram, säger Karin Sparring Björkstén.

 
De tidigare antidepressiva läkemedlen, tricykliska, finns fortfarande kvar. De är effektiva mot depressioner men har många biverkningar. Äldre människor har svårt att tolerera dessa eftersom de är känsligare för läkemedel än vad yngre är. 
Förr kunde man därför inte behandla äldre eftersom de helt enkelt inte tålde medicineringen.

  – Däremot tolereras ofta de nya läkemedlen mycket väl och ger goda resultat. När de kom kunde vi behandla många äldre patienter som inte fått behandling tidigare. Det var så roligt! Vilken fröjd för en äldrepsykiater att kunna hjälpa!


 
– Depressioner och ångest är otroligt vanligt och SSRI-preparaten hjälper mot detta. När man blir äldre kan inte hjärnan producera lika mycket av de ämnen som gör att vi är pigga, glada och orkar. Då måste man hjälpa hjärnan.

  – Ungefär så brukar jag säga till den äldre personen som blivit deprimerad. Du är inte alls tokig, säger jag, utan det är en bristsjukdom. Så är det och det inser de när de får förklaringen.

 

Hur skulle äldrepsykiatrin se ut i den bästa av världar?

  – Det allra bästa för den äldre personen är om geriatriken med demenssjukdomar gick ihop med äldrepsykiatrin. Det behövs en samlad vårdorganisation för äldre psykiskt sjuka människor. Där man kan behandla demensjukdomar, minnesstörningar, depressioner, psykoser under en hatt, säger Karin Sparring Björkstén.

  I organisationen ska finnas olika specialistteam och avdelningar. Personalen ska kunna både somatik och psykiatri inklusive demenssjukdomar. Och det ska inte bara vara läkemedelsbehandling, utan allt som är bra för den äldre personen.


 
– Sedan ska man förstås blanda in kommunens olika kompetenser, till exempel biståndsbedömarna. Alla ska gärna sitta i samma hus så att det går lättare att samarbeta. Vi lever i så olika världar i våra olika organisationer, samtidigt som vi möter samma människor.

  – All kompetens behövs och vi behöver också lära av varandra.

 


Referens:

Äldrepsykiatri i SLL utom demenssjukdomar.

Fokusrapport, Sthlms läns landsting 2005. E-post: informationsmaterial.lsf@sll.se


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:42 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår