Fjorton år med LSS

Ethel Lanesjö, journalist
Nyckelord: Organisation och lagstiftning, Hjälpmedel och tillgänglighet, Hemtjänst och social verksamhet


Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har förbättrat många människors livsvillkor. Men bedömningen av psykiska funktionshinder har varit svår för kommunerna.

 

Ulla Clevnert är utredare på enheten för handikappfrågor på Socialstyrelsens socialtjänstavdelning. Hon förklarar att Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en pluslag. Den gäller när andra lagar inte räcker till.

  Den som får stöd enligt LSS ska ha ”goda levnadsvillkor”. Kraven är alltså högre än i socialtjänstlagen som talar om ”skälig levnadsnivå”.

 
Tre personkretsar anger vilka som omfattas av LSS. Två av dessa utgår från diagnoser, till exempel autism eller hjärnskador. Den tredje kretsen förutsätter en bedömning och omfattar personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som inte beror på normalt åldrande (se faktaruta »).

  – Kommunerna har haft svårt med bedömningen av psykiska funktionshinder, säger Ulla Clevnert.

  För att ha rätt till en insats enligt LSS krävs inte bara att man ingår i personkretsen. Man ska också ha behov av de insatser som lagen reglerar och inte få behovet tillgodosett på något annat sätt.

 

Ledsagare, personlig assistans och kontaktperson är tre av tio insatser som specificeras. Några andra insatser än de som finns uppräknade kan inte ges enligt LSS.

  – Många kan behöva ett boendestöd för till exempel matlagning och tvätt och får då söka hemtjänst. Det fungerar inte alltid så bra.

  – Socialstyrelsen har därför framfört till regeringen att det behövs ytterligare en insats i form av ett personligt anpassat boendestöd för dem som ingår i personkretsen och bor i ordinärt boende. Boendestödet skulle ges av personal med särskild kompetens, anser Ulla Clevnert.

 
När LSS trädde i kraft 1994 fick man inte behålla sin personliga assistans efter 65 års ålder. Efter en lagändring 2001 är detta numera möjligt. Däremot kan inte personlig assistans beviljas efter 65, såvida ansökan inte är inlämnad tidigare. Samma regler gäller för personer med statlig assistansersättning (se faktaruta »).

 
Enligt Socialstyrelsens senaste statistik (oktober 2006) hade 55 772 personer insatser enligt LSS. Av dem var cirka 4000 personer (drygt 7 procent) 65 år och äldre. 
Bara 423 personer var 80 år eller mer. Vanligaste insatserna bland äldre är bostad med särskild service, kontaktperson och ledsagarservice.

 

Landets länsstyrelser presenterar i skriften Riktlinjer – till hjälp eller stjälp en genomgång från 2006 av politiskt antagna kommunala riktlinjer för LSS. 128 kommuner svarade att de har riktlinjer och 63 kommuner planerade att ta fram sådana.

 
Granskningen, som var ett regeringsuppdrag, är främst inriktad på eventuella begränsningar i
riktlinjerna av enskilda personers rättigheter. Innehållet i riktlinjerna ser olika ut från kommun till kommun.

 
I nästan alla kommuner finns bestämmelser eller rekommendationer som är begränsande – i tid, geografiskt område eller ålder – för de personer som har rätt till insatserna. Bara 13 kommuner har inga sådana begränsningar.
 
Länsstyrelserna anser att detta är mycket allvarligt och att riktlinjer om att beslut alltid ska tidsbegränsas står i strid med lagens intentioner. De framhåller att kommunala riktlinjer bara kan vara en vägledning och inte ersätta lagstiftningen. En individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall.

 
Begränsningar på grund av ålder förekommer både för barn och äldre. Den som fyllt 65 år kan uteslutas från möjligheten till daglig verksamhet. Det förekommer också att kommuner blandar samman bestämmelserna för personlig assistans med andra insatser enligt LSS.

 
Alla andra insatser kan sökas även efter 65-årsdagen och ska utredas och bedömas för var och en. Det finns inget lagligt stöd för att den som fått en LSS-insats före pensionsdagen ska bli av med den och få insatsen enligt socialtjänstlagen (SoL) istället.

 

Stockholms stad har till exempel riktlinjer för handläggning av ärenden enligt både SoL och LSS för personer över 65 år. I oktober 2006 var det 162 personer 65 år och äldre som hade stöd enligt LSS.

  Organisatoriskt har vissa stadsdelar valt att flytta dessa till äldreomsorgens verksamhetsområde. Riktlinjerna framhåller att det är angeläget att kontinuiteten upprätthålls och att verksamhetsområdena samverkar så att den enskildes behov kan tillgodoses på bästa sätt.

 
Ulla Clevnert anser att riktlinjer kan vara ett stöd i handläggningen av ett ärende. De måste givetvis vara i överensstämmelse med lagen och en individuell bedömning måste alltid göras. Hon påpekar också att lagen ger den enskilde rätt att begära en individuell plan (LSS paragraf 10) för beslutade och planerade insatser.

  Socialstyrelse har tagit fram rapporten Individuell plan på den enskildes villkor för att underlätta arbetet med detta. Även Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS är avsedd som ett stöd för rättstillämpning och handläggning.

 
Socialstyrelsen och länsstyrelserna har tillsynen över verksamheten enligt LSS. Socialstyrelsen ger ut föreskrifter och allmänna råd, bland annat om bostad med särskild service för vuxna. Länsstyrelserna har den direkta tillsynen och även rätt att inspektera verksamheterna.

 
Socialstyrelsen lämnar också yttranden till domstolarna. Ett exempel är en kommun som bestämde sig för att stänga det gemensamma utrymmet på ett gruppboende. Det överklagades av en av de boende. Enligt Socialstyrelsens yttrande till domstolen ingår ett gemensamt utrymme per definition i en gruppbostad och kan inte tas bort.

 
Från en tidigare arbetsplats har Ulla Clevnert ett exempel från ett LSS-boende för personer med utvecklingsstörning. En man drabbades av demens och personalen ville därför flytta honom till ett demensboende. Resultatet blev istället att de fick utbildning i demensfrågor så att mannen kunde bo kvar.

 

Socialstyrelsen arbetar nu med att ta fram nya föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet vid missförhållanden – Lex Sarah – som ska gälla både enligt socialtjänstlagen och LSS. Motsvarande finns ju redan i SoL. Ulla Clevnert:

  – Chefer på alla nivåer kan påverka väldigt mycket. Det är viktigt med en humanistisk människosyn, att värna om den funktionshindrades integritet och inflytande över utformningen av stödet.


Referenser:

LSS – Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

LASS – Lag (1993:389) om assistansersättning.

Funktionshindrade personer – insatser enligt LSS år 2006.
Statistik, Socialstyrelsen.

Riktlinjer – till hjälp eller stjälp.

Länsstyrelsernas granskning av kommunala riktlinjer 2006.

Riktlinjer för handledning av ärenden enligt SoL och LSS för personer över 65 år.
Stadsledningskontoret, Stockholms stad, 2006. 

Individuell plan på den enskildes villkor.
Slutrapport, Socialstyrelsen, 2002.

 

Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS.
Socialstyrelsen, 2007.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:42 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2007 • Att åldras med funktionsnedsättning »




Två delbetänkanden om LSS
 
 

Den pågående parlamentariska LSS-kommittén har lämnat två delbetänkanden. 

SOU 2005:100 På den assistansberättigades uppdrag. God kvalitet i personlig assistansändamålsenlig användning av assistansersättning

SOU 2007:73 Kostnader för assistans. Skärpta regler för utbetalning, användning och återbetalning av assistansersättning

Ingen av dessa utredningar föreslår några förändringar när det gäller äldre. Enligt kommittésekreterare Tomas Agdalen finns det inga hinder i direktiven för det, men några sådana diskussioner har inte förts hittills. Slutbetänkandet kommer senast i juni 2008.

Loading   Sökning pågår