Psykiska sjukdomar hos äldre kommer alltid i andra hand

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Hälsa – ohälsa, Sjukvård, Läkemedel, Minne och kognition, Demens


Kunskaperna om psykisk ohälsa bland äldre ökar snabbt – utvecklingen av vården går fram med
myrsteg. Det finns en hel del att förändra här, konstaterar Ingvar Karlsson, professor i äldrepsykiatri.

 

På något vis kommer alltid de psykiska sjukdomarna i andra hand när det gäller äldre människor. Man pratar om dödlighet när det gäller fysiska sjukdomar, men man pratar aldrig om dödlighet i samband med psykisk sjukdom. Det är märkligt!

  Det säger Ingvar Karlsson, professor inom äldrepsykiatri vid neuropsykiatriska kliniken vid Mölndals sjukhus som ingår i Sahlgrenska universitetssjukhuset. Han nämner en fördubblad mortalitet vid depression hos äldre personer, vilket är allvarligt eftersom många distriktsläkare inte känner igen symtomen.

  – Symtomen ser lite annorlunda ut hos äldre personer. Det handlar om störning vad gäller planering, organisering av vardagen. Att kunna handla, besöka vänner och kunna klara av den stress som det moderna livet innebär.

 
Detta påverkas dels av det normala åldrandet, dels av diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, demenssjukdomar och så vidare. Men också av långvariga depressiva tillstånd. Det här ser man ofta, berättar Ingvar Karlsson, men sällan att det är någon som ställer diagnosen depression.

  – Depression är en vanlig sjukdom, säger han. Omkring 15 procent över 65 år har någon form av depression. Den siffran betyder också att även en lindrig depression ger en förändring av mortaliteten. Det är så man ser att det är en sjukdom. Inte graden av depression utan dess inverkan på hälsan.

  – Det här vet vi. Men trots att vi gång på gång lyfter fram detta händer egentligen väldigt lite. Anledningen till det är bland annat att det tar tid att förändra kunskaper, synsätt och att förändra behandlingsstrategier.

 

Ingvar Karlsson anser att det också handlar om att man generellt tror att nedstämdhet och ångesttillstånd tillhör det vanliga livet. Man tolkar symtomen, inte som sjukdom utan som en del i att bli gammal. Den misstolkningen är vanlig. Inte bara bland äldre själva utan även hos läkare och i vården i övrigt.

  – En viktig anledning till att det sällan ställs en diagnos är att det måste göras på ett annorlunda vis än när det gäller andra sjukdomar. Den ställs inte genom laboratorieprov. Utan det görs när en läkare misstänker sjukdomen. Med erfarenhet och kunskap kan han eller hon ställa en sådan diagnos.

  – Dessa äldre patienter söker inte för depression utan för något helt annat. Studier har visat att äldre personer med psykiska sjukdomar söker gång efter gång till allmänläkare för kroppsliga symtom.

 
Och allmänläkaren hittar inte den psykiska sjukdomen utan ser bara det kroppsliga menar Ingvar Karlsson. Att bli gammal uppfattas som att personen sitter där ensam och ledsen medan man väntar på sin egen grav. Man ser inte det friska i åldrandet.

  – Det finns en hel del att förändra här! Det finns också en skamkänsla för psykofarmaka som behandling.

  – Man vill inte ta något medel bara för att känna sig glad! Det är något skamligt, man är rädd för biverkningar, rädd för att bli beroende. Märkligt nog accepterar man lugnande medel och sömnmedel som ju är beroendeframkallande. Antidepressiva medel betraktar man däremot som farliga.

 

En annan behandlingsform är psykoterapi som, enligt Ingvar Karlsson, fungerar bra på äldre människor. Problemet är dock att det är sällan som sådan hjälp erbjuds äldre personer.

  – Vem ägnar sig åt psykoterapi, och då tänker jag på kognitiv beteendeterapi, för en 80-85-åring? Trots att evidensen är god! Trots att det är korta terapier är det få ställen i Sverige som erbjuder denna form av behandling för äldre.

 
Äldrepsykiatrin i Mölndal har ett totalansvar för psykisk sjukdom för alla äldre över 70 år som är i behov av specialistkompetens. Här inkluderas demenspatienter.

  – Vi arbetar med utredning och behandling av många tillstånd, men också med att bedriva utbildningsverksamhet och försöka föra ut kunskap. Det är ett långvarigt och tålmodigt arbete.

 
Ingvar Karlsson har sett att det går att handha en sådan verksamhet utan att det behöver kosta så mycket. Men det behövs en grundläggande kunskap för att få det att fungera!

  – Att skapa en specialitet inom läkarkåren för äldrepsykiatri är en svårighet som vi inte lyckats med ännu, säger Ingvar Karlsson. Det är ett stort och eget kunskapsområde som kräver andra kunskaper än till exempel inom allmänpsykiatri. Sjukdomssymtomen ser annorlunda ut hos äldre människor. Depression fordrar andra behandlingsmetoder. Det finns ofta också en samsjuklighet med demenssjukdomar, liksom med kroppsliga sjukdomar.

  – Vi har olika läkemedel med andra behandlingsstrategier för att behandla. Biverkningar hos äldre ser annorlunda ut, där till exempel förvirringstillstånd kan komma av läkemedel.

 

Allmänpsykiatrerna är ofta dåliga äldrepsykiatrer anser Ingvar Karlson. Allmänläkarna är många gånger bättre.

  – De är tvungna att lära sig. Men en vanlig psykiater har ingen kunskap om detta, vilket innebär att de ofta missar de äldre patienterna.

  – Det sätt vi använder oss av utredning och behandling skulle också allmänpsykiatrin ha stor glädje av. Jag anser att jag är en bättre allmänpsykiater i dag efter att i många år jobbat inom äldrepsykiatrin. Jag ser saker på ett annat sätt och ser saker jag inte såg tidigare.

 
Det är framför allt i närvaron av kognitiva störningar som Ingvar Karlsson numera kan se helhetsbilden och sjukdomsmönstret på ett annat sätt.

  – Jag ser att en diagnos inte är helig utan att det kan vara en helt annan sjukdom som ger likartade symtom som en depression.

 
Det går framåt med myrsteg när det gäller äldrepsykiatrin, tycker Ingvar Karlsson. Även om kunskapsutvecklingen inom området är oerhört snabb.

  – Vi kan så mycket mer i dag mot för tio år sedan. Vi lär oss mer om olika sjukdomsformer, vi lär oss mer om att se olika handikapp och vi förstår detta på ett annat sätt. Vi har andra skattningsskalor, vi har neuropsykologer som kan hjälpa oss.

  – Det innebär att vi kan åstadkomma mer än vi kunde göra tidigare.

 

I tio år har äldrepsykiatrin funnits här i Mölndal.

  – Det fanns sedan tidigare ett intresse för äldrepsykiatrin bland oss som kom från S:t Jörgens sjukhus där jag fanns, liksom Lillhagens sjukhus som arbetade med äldre psykiskt sjuka människor. När dessa två sjukhus lades ner startade verksamheten här.

  Lillhagens kompetens om äldrepsykiatri har tillsammans med vår kunskap om demenssjukdomar blivit en slagkraftig verksamhet. Politiker och andra beslutsfattare har sett behovet av denna verksamhet.

 
Hur äldrepsykiatrin ser ut beror på hur den är organiserad och det ser olika ut runt om i landet.

  – Här är det märkliga att den stora folksjukdomen demenssjukdom, en av de vanligaste ålderssjukdomarna, inte har en egen specialitet utan hamnar inom olika organisationer beroende av lokala traditioner, säger Ingvar Karlsson.

  – Många gånger har patienten både en demenssjukdom och en depression. Det går inte att se bara till en komponent, utan vi måste inom äldrepsykiatrin se till en helhetsbild. Då måste vi både se till patientens kognitiva förutsättningar, patientens psykiska sjukdomar, den sociala miljön och kroppsliga sjukdomar.

  – Det finns få saker som är så roligt som att lyckas med att ge patienter möjlighet att kunna tillfriskna och få ett gott liv trots allt, säger han.

 

Livskvaliteten hänger väldigt lite på kroppsliga sjukdomar. Kvaliteten på livet är mer beroende av psykiska sjukdomar. Mår man väl i själen kan man ha ett gott liv även om kroppen mår dåligt. Men mår man dåligt i själen får man inte ett gott liv även om kroppen fungerar till hundra procent.

  – Det här är inte så lätt, det fordrar en hel del kunnande och kräver att man arbetar utifrån ett helhetstänkande. Man kan inte titta på en bit i taget när man har att göra med gamla människor. Det är så komplext.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:42 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår