Tillgängliga bostäder en bristvara

Ethel Lanesjö, journalist
Nyckelord: Hjälpmedel och tillgänglighet, Äldreboende, Anhörig, Hemtjänst och social verksamhet


Det finns inget enkelt samband mellan bostadens tillgänglighet och möjligheterna att bo kvar. Hjälpen av anhöriga har en stor betydelse visar en ny rapport.

 

Kristina Larsson, forskare vid Stiftelsen Äldrecentrum, har studerat boendefrågor på uppdrag av Socialstyrelsen. Hur vanligt är det att äldre personer, i det ordinära boendet, har en lägenhet med bristande tillgänglighet? Hur många av dem kan betecknas som rörelsehindrade? Denna grupp ligger ju i riskzonen för att inte klara av att bo kvar hemma.

 
Hennes analys bygger på data från SCB:s levnadsnivåundersökning ULF 2002/03. Drygt hälften av den äldre befolkningen bodde i bostäder med bristande tillgänglighet, till exempel utan hiss. I åldersgruppen 80 år och äldre bodde hälften av männen och 44 procent av kvinnorna i en sådan bostad, motsvarande cirka 180 000 personer.

 
Två tredjedelar av de män som bodde i bostäder med bristande tillgänglighet var sammanboende och majoriteten bodde i småhus. Knappt tre av tio kvinnor var sammanboende och de flesta bodde i flerfamiljshus.

 
Andelen personer med rörelsehinder ökar med stigande ålder och i varje åldersgrupp är rörelsehinder vanligare bland kvinnor än bland män. I åldersgruppen 80 år och äldre uppgav 24 procent av männen och 43 procent av kvinnorna som bodde i ordinärt boende att de var rörelsehindrade. De kunde inte springa en kortare sträcka, stiga upp på en buss eller ta en promenad.

 

Svårt rörelsehindrad anses den vara som behöver hjälpmedel för att förflytta sig, till exempel käpp, bockar, rollator, rullstol eller hjälp av någon person. Nitton procent av männen, 80 år och äldre, och en tredjedel av kvinnorna bedömdes vara svårt rörelsehindrade.

 
Cirka 82 000 över 65 år hade svåra rörelsehinder och bodde i bostäder med bristande handikapptillgänglighet. Drygt hälften var 80 år och äldre. I åldersgruppen 65-79 år bodde majoriteten bland både män och kvinnor i småhus. Bland de äldsta, 80 år och äldre, bodde hälften av männen i småhus medan huvudparten av kvinnorna bodde i flerbostadshus.

 
Omkring två tredjedelar av dem som var svårt rörelsehindrade bodde i tillgängliga bostäder. I befolkningen som helhet bodde mindre än hälften i bostäder som var tillgängliga för rörelsehindrade personer.

  Bland de svårt rörelsehindrade över 80 år som bodde i bostäder med bristande tillgänglighet var drygt hälften av männen sammanboende jämfört med en tredjedel för kvinnorna.

 
En femtedel av de äldre med svåra rörelsehinder klarade själva att sköta hushållet och sin personliga omsorg. Fyra femtedelar behövde hjälp och fick det från anhöriga, hemtjänst eller genom köp av privata tjänster. Många äldre får hjälp både av anhöriga och äldreomsorgen.

 
Bland de sammanboende gav anhöriga merparten av insatserna. Av de ensamboende fick drygt hälften hjälp av anhöriga. Var femte hade enbart stöd av anhöriga och en lika stor andel fick enbart hemtjänst.

  Överlappningen mellan anhörigomsorg och hemtjänst var alltså störst bland de ensamboende, medan makar i större utsträckning gav hjälp till sin svårt rörelsehindrade man eller hustru utan stöd från hemtjänsten.

 
Rörelsehindrade som bodde i bostäder med bra tillgänglighet fick i något större utsträckning hemtjänst. Det gällde både för ensamstående och sammanboende och för män och kvinnor.

 

Eftersom det numera krävs stora omsorgsbehov för att bli beviljad hemtjänst drar Kristina Larsson slutsatsen att det fanns en större grupp personer med stora funktionshinder i de tillgängliga bostäderna. Hon anser att det tyder på att personer med stora omsorgsbehov i större utsträckning flyttat till tillgängliga bostäder, att de själva anpassat bostaden eller fått hjälp med det.

  Hon framhåller att en tvärsnittsstudie inte ger någon information om orsakssamband mellan funktionsnedsättning, hjälp från formella och informella källor och flyttning respektive kvarboende. För det behövs en longitudinell studie som följer den enskildes förändringar i funktionsförmåga och flyttningar över tid.

 
Ett förbättrat stöd till anhöriga skulle underlätta för äldre personer att bo kvar i sin bostad. Större möjligheter att få hemtjänst bland personer med mindre omfattande funktionsnedsättningar kan därmed ses både som ett stöd till den enskilde och till hans/hennes anhöriga fortsätter hon.

 
För den som inte kan bo kvar kan en fungerande bostadsförmedling eller motsvarande underlätta flyttning till en mer tillgänglig bostad. Det ökar chanserna att bo kvar i det ordinära bostadsbeståndet.

 

I många kommuner avvecklas servicehus som inte passar för personer med stora omsorgsbehov. Dessa kan förmedlas till de grupper de en gång var tänkta för; äldre personer som behöver en tillgänglig bostad till rimlig kostnad, men som inte har behov av stora omsorgsinsatser.

 

Kommunen kan följa upp hur bostadsbeståndet ser ut i områden där det bor många äldre med tanke på bostädernas tillgänglighet, tillgång till service och kommunikationer.

 
Bostadsföretag kan ta tillfället i akt och anpassa lägenheter i samband med ombyggnationer och sedan förmedla dem till personer med rörelsehinder. De kan också upprätta förteckningar över lägenheter som redan är anpassade.

 
Kristina Larssons rapport ingår som ett underlag för Socialstyrelsens Lägesrapport 2006. Det är framför allt ensamboende äldre med svåra rörelsehinder som riskerar att inte klara att bo kvar i ordinärt boende framhåller Socialstyrelsen.

  Att inventera de äldres bostadsförhållanden och möjligheterna att förbättra situationen borde vara en självklar del i kommunernas strategier för kvarboende fortsätter Socialstyrelsen. Ett antal kommuner har bedrivit projekt med förebyggande hembesök för att undersöka behov av vård och omsorg samt förebygga fallskador och andra hälsorisker.

 
Uppsökande hembesök skulle också kunna användas för att ge kommunerna bättre underlag att bedöma behovet av anpassade bostäder bland personer med funktionsnedsättningar. Det skulle också kunna ge en bild av hur många äldre som inte kan ta sig ut ur bostaden och riskerar att bli fångar i sina egna hem.



Referenser:
Trappan mellan kvarboende och flytt.

Socialstyrelsen, 2007


Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2006.

Socialstyrelsen, 2007

Bostaden. Kvarbo eller säbo »
Tidskriften Äldre i Centrum, nr 4:2006


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:42 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår