Varför inte säga utvecklingsbar istället?

Ethel Lanesjö, journalist
Nyckelord: Hemtjänst och social verksamhet, Omvårdnad, Demens, Äldreboende


I Norrköping får unga med lindrig utvecklingsstörning kunskaper och handledning för att kunna arbeta inom äldreomsorgen. Utbildningen började som ett EU-projekt.

 

Karin Gavér är speciallärare och har varit projektledare för utbildningen Service inom äldreomsorg. Den utbildningsplan hon utarbetat står på tre ben: arbetslivskunskap, hälsosam livsstil och personlig utveckling samt service inom äldreomsorg.

  – Det är ett jätteroligt jobb, men också krävande. Spektrumet på utvecklingsstörning är stort. Det kan vara svårt för personal på arbetsplatserna att förstå att det behövs speciell kunskap om funktionsnedsättningen.

 
Karin Gavér förklarar också att de studerande själva ofta har svårt att acceptera sin funktionsnedsättning. De behöver få insikt om sitt funktionshinder och förstå konsekvenserna av det för att få rätt stöd.

  – Jag är ödmjuk inför detta. Det är ett sorgearbete för dem. Man ser normal ut, men känner att man kommer till korta. Jag försöker säga att du är en jättebra människa. Jag kan hjälpa dem att förstå att lindrig utvecklingsstörning bara är en del av personligheten.

  – En kollega till mig har slutat använda ordet utvecklingsstörd. Hon säger utvecklingsbar istället.

 
Till stöd i det arbetet har Karin Gavér ett studiematerial från FUB:s forskningsstiftelse som heter Ninjakoll. Det är ett läromedel om utvecklingsstörning och består av en DVD och en lärarhandledning.
Programmet ger kunskaper, förståelse för konsekvenserna och råd om hur vardagen kan hanteras.

 

Utbildningen varvas så att eleverna är två veckor i skolan och tre veckor på särskilt boende eller aktivitetscentra. Måndagar under praktikperioderna är de i skolan för undervisning och genomgång av vad de upplevt under praktiken.

  I skolan diskuterar man till exempel hur man ska vara på en arbetsplats. Hur ska man uppträda? Hur presenterar man sig? Vad ska man prata med arbetskamraterna om? Förutom praktiken får eleverna göra studiebesök på olika ställen och göra intervjuer.

 
I undervisningen om den hälsosamma livsstilen ingår kost och motion. Många brukar inte äta frukost på morgonen innan de går hemifrån. Karin Gavér har då infört morgonmöte med presentation av dagen, tidsramar och målet för undervisningen. Eleverna får samtidigt äta medhavd frukost.

  Hon försöker förklara hur viktigt det är med regelbundna måltider och mellanmål för att man ska orka med arbetet.

 

De har pausgymnastik som eleverna får turas om att leda. De går stavgång ett par gånger i veckan och använder stegräknare för att motivera sig för bättre kondition.

 
I avsnittet om service inom äldreomsorgen ingår fysiskt, psykiskt och socialt åldrande. De talar om äldres hushållning. Det finns maträtter som gamla tycker om, men som ungdomarna inte känner till. Raggmunk till exempel.

  Eleverna får laga måltider och träna på att mata varandra. De får duka vackert med brutna servetter. De får lära sig berätta för synsvaga hur maten är upplagd på tallriken.

 
Tekniska hjälpmedel tas också upp liksom arbetsmiljö, ergonomi och arbetsställning. 
  
Eleverna får träna både rygg- och handmassage och fotvård på varandra. Sådant de kommer att hjälpa de äldre med ska de själva ha upplevt. Hur är det att åldras? I pedagogiken tar hon ofta hjälp av konsten.

  I klassrummet sitter teckningar som visar vad eleverna tror att de äldre tänker på när de sitter och tittar ut genom fönstret. Blommor, fåglar och träd är vanliga motiv. En teckning med text föreställer tankar om bröllopsdagen då solen gick ner i havet.

  Efter sommaren fick eleverna måla hur de upplevt sin ledighet och skriva texter till.

 

Av den första gruppen fullföljde nio elever utbildningen. Sex av dem har en ettårig utvecklingsanställning inom Norrköpings kommun.

  På Birkagårdens äldreboende i Söderköpings kommun, som också deltar i denna utbildning, arbetar Evelina Magnusson. Hon ingick i den första elevgruppen. Hon är liten och söt med mörkt hår uppsatt i en hästsvans. På den fräscha ljusgrå tunikan – samma arbetsklädsel som all personal – sitter broschen med hennes förnamn. Den är ett bevis på hennes utbildning liksom det utbildningsdiplom hon har hemma. Stödjande händer är ingraverade på broschen.

  – Jag trivs bra fastän det är jobbigare här nu än när jag började. Personalen är trevlig och ställer upp när det är något, säger hon, och vill gärna fortsätta att arbeta här.

 
Hon började på avdelningen, som är avsedd för nio demenssjuka, redan innan utbildningen. Då var de boende inte så svårt sjuka och det var lättare att tala med dem. Nu har många svårt att prata och kräver också mycket vård.

  Evelina Magnusson är med och tar upp de gamla på morgonen genom att hjälpa till med liften. Ordinarie personal tvättar och klär på. Hon bäddar sängar, hjälper till med matningen, jobbar i köket och städar. Hon arbetar måndag till fredag på dagtid.

  Om utbildningen säger hon: Att träna det praktiska var bra. Jag kunde innan också, men jag fick lära mig mer nu.

 
Cathrine Mark, undersköterska, är en av hennes handledare eller naturlig stödjare, eftersom hon arbetar på samma arbetsplats. Hon har jobbat 30 år i äldreomsorgen och tycker att k.u.b.-utbildningen har varit jättebra.

  – Man får lära sig att lära ut och att bemöta personen. Det har varit många bra föreläsare som gett kunskaper som är bra för livet.

 
Under EU-projektet fick handledarna utbildning en gång i månaden. Under höstterminen 2007 planeras två dagars kompetensutveckling.

 

När Evelina Magnusson kom till Birkagården som praktikant, före utbildningen, gav personalen henne för många arbetsuppgifter anser Cathrine Mark.

  – Det går inte så bra att ge order om för många saker på en gång. Till exempel om allt som ska göras under en förmiddag. Man får ta en sak i taget.

  – Evelina har också lite svårt att gå och handla åt många samtidigt och sköta flera kassor. Instruktioner behöver upprepas. Vissa blev irriterade när hon inte begrep hur tvättmaskinen fungerade efter en enda genomgång.

 
Det är här specialläraren kommer in med sin kompetens förklarar Karin Gavér.

  – En viktig funktion är att diskutera med studerande och handledare om anpassning av arbetsuppgifterna. Den studerande ska kunna utföra dem så bra som möjligt och öka sin självständighet. Sådana samtal förs efter varje avslutad praktikperiod då även sociala färdigheter diskuteras.


 
– Vi går också igenom den studerandes reflektioner och de arbetsuppgifter hon har med sig från skolan. Teori och praktik hör samman.

  Cathrine Mark tror inte att Evelina fått förlängd anställning om inte handledarna funnits.

  – Vi tror på det här. Det är en bra modell, säger hon.



Mer information:

från utanförskap till utbildning och arbete.

Projekten k.u.b. och Service inom äldreomsorg – för unga kvinnor med utvecklingsstörning. Rapport, Puff-enheten, Norrköpings kommun, 2007

 

Ninjakoll.
Läromedel om utvecklingsstörning. DVD och lärarhandledning. FUB:s forskningsstiftelse

karin.gaver@edu.norrkoping.se


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 17 februari 2010 - 05:42 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2007 • Att åldras med funktionsnedsättning »




Startade 2005 som ett EU-projekt...

...och nu har Service inom äldreomsorg i Norrköping permanentats. Utbildningen är tvåårig, på heltid, och skräddarsydd för personer med lindrig utvecklingsstörning. För närvarande deltar fem elever som varvar undervisning och praktik. Parallellt utbildas undersköterskor och vårdbiträden till deras handledare på arbetsplatsen. Utbildningen drivs i samverkan mellan Vård- och omsorgskontoret, särvux, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och landstingets verksamhet för LSS.

Loading   Sökning pågår