Mini Mental Test används mycket ofta för att mäta patienters kognitiva förmåga. Men doktoranderna Raffaella M. Crinelli och Per Östberg anser att man alltför ofta blundar för testets begränsningar.

Mini Mental Test (MMT) är ett vitt använt screening-instrument. Det har utvecklats för att hjälpa kliniker diagnostisera kognitiv svikt på ett snabbt och tillförlitligt sätt. Det är avsett att mäta kognitiv förmåga hos psykiatriska patienter inlagda på sjukhus – inte i första hand ett instrument för att diagnostisera demens.

MMT innehåller elva frågor som mäter en persons orientering i tid och rum, uppmärksamhet, spatial förmåga, minne och språk. Testets resultat återges i form av en samlad bedömning som ger maximalt 30 poäng (se faktaruta »).

MMT är ett mycket vanligt instrument i både primärvård och specialistvård. Det används också i farmakologiska studier vid indelning av patienter i olika grupper. Klinikerna tycks ha en enorm tilllit till dess diagnostiska egenskaper, men alldeles för ofta blundar de för testets begränsningar.

Många av dessa kan man läsa om i den stora mängd publikationer om MMT som kan hittas i olika databaser. För enkelhetens skull har författarna i en studie vid Karolinska Institutet Huddinge valt att fokusera på ett begränsat antal studier utförda med olika psykometriska metoder med många deltagare.

Analyser har till exempel visat att instrumentet överskattar kognitiv svikt hos personer med låg utbildning, medan den underskattas hos högre utbildade. Ålder och IQ påverkar testets utfall vid både mild och måttlig Alzheimers sjukdom (AD). Mer specifikt kan man säga att en MMT-poäng förloras vart tionde år medan en poäng tjänas för var femte högre IQ-poäng. 

Psykometriska studier har också understrukit svagheterna med MMT. Det finns exempelvis stora skillnader inom testets olika parametrar. Registrering och språk är de enklaste, medan hågkomst, räkning och den visuospatiala uppgiften är de svåraste.

En annan studie har kastat ljus över behovet av olika brytpunkter beroende på patienternas ålder. Författarna föreslår att brytpunkter mellan normal kognition och kognitiv svikt läggs lägre för personer som är 90 år eller äldre.

Ytterligare en studie har fokuserat på MMT:s förmåga att särskilja mellan mild kognitiv svikt (MCI), mild AD, friskt åldrande och depression. Studien kunde bevisa att instrumentet är användbart enbart vid diagnostisering av mild AD, medan man inte kunde se några signifikanta skillnader mellan de andra grupperna.

När man har försökt mäta testets interna struktur har man dessutom upptäckt att det innehåller alldeles för många enkla parametrar, för många olika brytpunkter, att dess reliabilitet är alldeles för låg och att det saknas standardiserad poäng. Det finns även en studie som bevisar att MMT är långt ifrån endimensionellt. Det mäter åtminstone två olika dimensioner. 

Som framgår av dessa olika studier är MMT inte utan begränsningar. För det första är det utan tvekan ett flerdimensionellt instrument. Det kan inte användas för att mäta enbart dimensionen global kognitiv svikt. Man borde dessutom vara väldigt försiktig i analysen av de parametrar man mätt och vara väl medveten om att de inte bara mäter olika dimensioner utan att de även har olika svårighetsgrad.

Slutligen borde man alltid justera poängen i MMT beroende på åldern och IQ före insjuknandet. Sammanfattningsvis kan man hävda att även om MMT ger möjlighet till snabb diagnostisering och enkla jämförelser är dess användbarhet i både kliniska och vetenskapliga sammanhang begränsad.

Att det är det enda instrument man har och använder rättfärdigar inte påståendet man hör från flera håll att MMT är någon sorts golden standard (standardiserad norm) när det gäller att snabbt och enkelt mäta kognitiv nedsättning.
  I kliniska sammanhang finns dessutom andra mått som kan användas i samma syfte, som till exempel ordflödestest. En nyligen utförd studie har visat att uppräkning av månader baklänges har starkare specificitet än MMT vid MCI-diagnos och dessutom kan administreras snabbare. 

Alltså kan man säga att enbart MMT inte borde användas för indelning i patientgrupper utan alltid kompletteras med omfattande neuropsykologiska test. MMT borde i så fall innebära bara två utfall: ingen vidare utredning eller vidare utredning. Mer forskning behövs för att hitta snabba, giltiga, tillförlitliga och framförallt endimensionella instrument för säker och entydig demensdiagnostik. 

Starr J M, Loanie J. The influence of premorbid IQ on Mini-Mental State Examination score at time of dementia presentation.
Int J Geriatr Psychiatry 2007;22:382-384.

Lopez M N, Charter R A, Mostafavi B et al. Psychometric properties of the Folstein Mini-Mental State Examination.
Assessment 2005;12:137-144.

Östberg P, Fernaeus S-E, Bogdanovic N and Wahlund L-O. Word sequence production in cognitive decline: forward ever, backward never.
Logopedics Phoniatrics Vocology (submitted).