Begreppet livsstil har ändrat betydelse. Vad och hur mycket du äter kan numera ses som ditt eget ansvar. Professor Urban Janlert reder ut begreppet.

De vanligaste av dagens allvarliga sjukdomar tillhör den grupp som brukar kallas kroniska. Det är sjukdomar som inte smittar och som uppträder förhållandevis sent i livet: hjärtinfarkt, slaganfall, cancer och demens är oss mest bekanta. Utmärkande för de flesta av dessa är att de faktorer vi identifierat som "orsaker", förhållanden som ökar risken för att vi ska drabbas av dem, i stor utsträckning har att göra med vårt sätt att leva. Vad vi äter, om vi röker, hur mycket alkohol vi dricker, om vi motionerar eller inte. 

Dessa vanor kallar vi idag vanligen för livsstil, och den underförstådda tanken är nog att livsstilen är beteenden som vi mer eller mindre själva kan bestämma över. Vad och hur mycket du äter är ditt eget ansvar.   
  Inte särskilt långt bort ligger att också anklaga den som på grund av övervikt eller mycket solande ådragit sig en åldersdiabetes eller hudcancer. Det är i större eller mindre utsträckning hans eller hennes fel.

Livsstil idag betyder idag oftast det sätt man själv väljer att bete sig på, särskilt med hänsyn till faktorer som kan ha med hälsan att göra. Det är en betydelse som ligger ganska långt från ordets ursprungliga.

Den tyske sociologen Max Weber var den som myntade ordet livsstil (på tyska Lebensstil) i början på 1900-talet. För Weber var livsstil något som karakteriserade grupper av människor. Bönder hade en annan livsstil än advokater; de åt, klädde sig och betedde sig på ett sätt som i stora stycken skulle vara advokater främmande. Och ännu idag är det väl så att bankanställda har en striktare klädkod än till exempel tjänstemän på kommunkontoren.
 
Hur kommer det sig då att ordet fått en så radikalt annorlunda innebörd idag än det hade från början? Det finns flera förklaringar. En är rent språklig.
  Weber använde faktiskt två olika ord för att skilja de vanor som karakteriserade en grupp och som han ytterst tänkte sig berodde på olika livsvillkor och det beteende som individen uppvisade och som i huvudsak betingades av personliga egenskaper. De förra kallade han Lebensstil, de senare Lebensführung (på svenska kanske man kan säga livsstil respektive levnadsvanor).
  Då Webers verk översattes till engelska på 1940-talet så missde översättarna helt enkelt denna distinktion – oavsett om det stod Lebensstil eller Lebensführung så blev det på engelska lifestyle.

En annan förklaring är den användning av ordet som faktiskt var den vanligaste en bit in på 1900-talet. Den tyske psykiatern Alfred Adler (en lärjunge till Sigmund Freud som tog avstånd till sin läromästares betoning av driftslivet och istället poängterade den sociala motivationens betydelse) lånade i slutet av 1920-talet ordet livsstil för sina syften, som nu innehöll mer av individuella aspekter än hos Weber. För Adler betecknade livsstil beteendemönster bestämda av personliga egenskaper, motiv och värderingar.
 
Söker man efter de tidigare svenska beläggen för ordet, är det just Adlers användning man hittar. Svenska Akademiens ordbok anger att ordet första gången är identifierat i en svensk text år 1933.
 
Ordet livsstil fick sin renässans i och med den rapport om kanadensarnas hälsa som skrevs på 1970-talet och som ofta benämns efter den hälsominister Kanada hade då: Lalonderapporten. Den identifierade fyra grundläggande orsaker till varför människor blev sjuka: arvet, miljön, sjukvården och livsstilen.
 
Stor tonvikt kom att läggas vid just livsstilen, eftersom man upplevde att det här fanns möjlighet att göra stora förändringar och därigenom också minska sjuklighet och dödlighet bland människor. Genom att informera människor om livsstilens betydelse skulle den förändras i gynnsam riktning.

Det finns många exempel på hur ord ändrar innebörd. I Shakespeares skådespel Hamlet yttrar Hamlets faders vålnad orden "vädra morgonluft", och eftersom det är en vålnad som säger det innebär det att det är fara å färde och man måste dra sig tillbaka. Men idag betyder uttrycker snarast det motsatta – att man anar nya och goda möjligheter för till exempel politisk eller ekonomisk verksamhet. Använder vi uttrycket i dess ursprungliga betydelse är risken stor att vi blir missförstådda.

Vi kan ogilla att beteckningen fyrtiotalister idag betecknar människor som är födda på 1940-talet, och inte – vilket tidigare var fallet – är en genreetikett på författare som debuterade på 1940-talet. Vi får acceptera att ordet livsstil också betyder något annat idag än när det lanserades, från att uttrycka tanken att människorna formas av sin miljö, till att människor nu formar miljön.
  Och kanske borde vi något begrunda vad detta innebär i form av ändrad syn på människors villkor och möjligheter.