Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har gjort en systematisk översikt för att fastställa kunskapsläget på demensområdet. Här presenteras resultaten, något förkortade, för diagnostik och läkemedel.

(1)=starkt vetenskapligt underlag • (2)=måttligt starkt • (3)= begränsat vetenskapligt underlag

Diagnostik

•  Det finns inget enkelt och tillförlitligt test för att identifiera demenssjukdom i ett tidigt skede.
•  Det saknas en standardiserad metod (”golden standard”) som identifierar demenssjukdom och utesluter andra sjukdomvar. Bristande precision i definitioner av olika demenssjukdomar begränsar också möjligheterna att skilja dem från varandra.
•  Flera skalor och index tillämpas för att mäta olika tillstånd av demenssjukdom, till exempel kognitiv försämring och funktionell nedgång. Metoderna är ofullständigt utvärderade.
•  Närstående kan ge värdefull information. Med standardiserade skalor för anhörigintervju (2) och enklare kognitiva test, till exempel klocktest (2), kan primärvården göra ett urval av patienter för fortsatt utredning.
• Påvisandet av atrofi (förtvining) av den mellersta tinningloben kan identifiera personer med Alzheimers sjukdom (1). Det kan göras med datortomografi eller magnetkamera. Även analys av biokemiska hjärnskademarkörer i ryggmärgsvätska, CSF-analys (1) och neuropsykologiska test (1), har hög säkerhet.
•  Funktionell diagnostik (PET, SPECT) har måttligt stort värde (2) och neurofysiologiska utredningar (t.ex. EEG) har begränsat diagnosvärde (3).
• Apolipoprotein E4 som markör för ApoE4-allelen är ett dåligt instrument för att ställa diagnosen Alzheimers sjukdom eller för differentialdiagnostik.

Läkemedel

• Behandling med kolinesterashämmare (donepezil, galantamin, rivastigmin) vid lätt till måttligt svår Alzheimers sjukdom har inte visat sig påverka sjukdomsförloppet. Däremot har globala och kognitiva funktioner förbättrats (2). Kunskap om effekter på längre sikt, mer än ett år, är begränsad.
•  Läkemedelsbehandling med memantin av måttlig till svår Alzheimers sjukdom kan ge viss effekt på kognitiva funktioner (3). Kunskap om långtidseffekter är begränsad.
• Extrakt av ginkgo biloba (kinesiskt tempelträd) kan ge viss symtomlindring på kognitiva funktioner och ADL-funktioner (3). Kunskap om långtidseffekter är begränsad.
• Biverkningar av kolinesterashämmare i form av yrsel och illamående är vanliga (2).
• Flera läkemedelsgrupper, exempelvis läkemedel med antikolinerg effekt och benzodiazepiner, ger oönskade effekter på kognitiv funktion (1).
• Det är vanligt att utveckla depression vid demenssjukdom. Behandling med SSRI-preparat kan ge viss effekt men det vetenskapliga stödet är begränsat (3).
• Läkemedelsbehandling på beteendesymtom vid demens har begränsad effekt (3). En ökning av mortaliteten vid behandling med atypiska antipsykotiska läkemedel har visats (2). Motsvarande data om äldre antipsykotiska läkemedel saknas.

Referens:
Demenssjukdomar. En systematisk litteraturöversikt.
SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2006. www.sbu.se