Kunskapen är begränsad om hur äldre med nedsatt hälsa och funktionsförmåga till följd av normalt åldrande hanterar sin vardag.
I den här artikeln sammanfattar Anna Dunér sin intervjustudie kring hur äldre personer som beviljats bistånd från äldreomsorgen hanterar sin situation.

Äldre personer framställs många gånger som tämligen passiva mottagare av olika hjälpinsatser från dels den offentliga vården och omsorgen och dels det privata nätverket. De äldres beroende tas för givet. Intresset riktas istället mot de aktörer och verksamheter som bestämmer den formella hjälpens utformning och de informella vård- och omsorgsgivarnas agerande.

De äldre som intervjuats (se faktaruta) är mycket måna om att klara sig själva så länge de kan och att anlita så lite hjälp som möjligt när de väl behöver det. Att styra över sin vardag, att rå sig själv och att vara obunden upplevs som viktigt. Några uttrycker att de trivs med ensamheten och med att själva få bestämma över sina dagliga rutiner. De uttrycker att de inte vill ha andra människor som rotar i deras hem och får insyn i deras privatliv. Att behöva anpassa sina vanor och rutiner till äldreomsorgens upplevs också som en bundenhet som de helst vill slippa.

Annie, en av de intervjuade kvinnorna, är 90 år och har precis accepterat lite hjälp från äldreomsorgen men säger så här om att få daglig hjälp: De kan inte säga vilken tid de kommer och det kommer så många olika. Så vill jag inte ha det. Inte så länge det går utan.

Känslan av att vara oberoende handlar för många äldre om att ha kontroll över sin situation, att vara den som bestämmer och om att fortfarande kunna klara vissa sysslor själv. Jag är hemskt glad så länge jag kan duscha och gå på toaletten själv, det är jag. Och faktiskt detta också att jag kan ta mig lite mat själv … Det är sånt som man uppskattar, det gör jag faktiskt, menar Dagny, 83 år.

För många är det viktigt att vara med och ta aktiv del av tillvaron. De strävar med sina sjukdomar och nedsatta funktionsförmåga med målet att de ska bli bättre och kunna fortsätta som tidigare. Elsa 85 säger så här: Jo, det är ju det att jag ska bli bra, det ska bli bättre och jag vill det. Jag vill så gärna gå ut och vara med och så. Hon fortsätter: …och så är jag nyfiken. Jag vill ha reda på allt… Oh ja, jag har livs­vilja!

Några äldre uttrycker vikten av en inre ro. Att kunna acceptera sin situation upplevs som viktigt även om den inte är sådan de önskar sig. Det är huvudsaken att man har frid i sitt sinne och harmoni. Det är det viktigaste av allting, säger Marit 89 år.

För att uppnå oberoende, eller känslan av kontroll över sin situation, utvecklar de äldre olika strategier. Många av de äldre är rädda för att slå sig till ro, eller lägga sig ner. Därför har de stretat emot när hjälp från äldreomsorgen kommit på tal. De anser att de måste kämpa på och vara envetna, annars skulle de bli ännu sämre. Rolf som är 67 år säger så här: Men att lägga sig till är inte värt, för då kan man bli liggande. Han fortsätter: Men man är ju så himla enveten också …så jag tog hälften av golvet och så tog jag hälften nästa gång.

Flera äldre upplever det som positivt att vardagssysslorna ger dem något att pyssla med och fyller deras dagar. På så sätt går dagarna fort och de har inte långtråkigt. Detta gör att de äldre ogärna vill ansöka om hjälp med dessa sysslor även om de tar tid och är svåra för dem att utföra. Även om de anlitar hjälp så är de måna om att behålla vissa sysslor själva. Jag är duktig på att laga mat själv. Eller var det en gång i tiden. Jag tycker att det är roligt att ha lite att göra också. Jag tycker om att pyssla lite, säger Ronny, 76 år.

De intervjuade beskriver också att de anpassar sig till sin situation och att mycket handlar om att klara det vardagliga. De kan fylla hela dagarna med att stiga upp, klä sig, ordna mat, städa, tvätta, stryka och handla. Då funktionsförmågan är försämrad och orken är liten tar dessa sysslor mycket längre tid än förr. De städar lite i taget och handlar varje eller varannan dag för att slippa bära så mycket. Mona 83 år beskriver: Jag tar en liten bit i taget (städar), jag tar sovrummet den ena dagen och så har jag gåstolen med mig och så ställer jag grejerna där och så håller jag i mig och så jag har en sådan där vippa. Och sen nästa dag så tar jag köket…

Det händer också att de äldre inrättar sig i en liten del av bostaden där de har allt de behöver till hands och på så sätt enklare klarar av att gå på toaletten, svara i telefonen eller ta sig mat. Annie säger: Ja, jag ligger här inne i köket, ja. … Det är så långt att gå ut där inifrån (sovrummet) till toaletten, och jag får ju gå upp många gånger på natten.

De flesta äldre får hjälp både från offentliga omsorgsgivare och från närstående och andra. Genom att få hjälp från flera olika håll kan de behålla kontrollen över sin hjälpsituation. De behöver inte heller känna sig beroende eller utlämnade åt enskilda omsorgsgivare och upplevelsen av att ligga någon till last kan minskas. Att ha flera olika att vända sig till och själv aktivt kunna välja vem eller vilka de vill ha hjälpen ifrån upplevs som positivt.

Så här säger, Ronny: Jag har sex barn… så jag använder dem till det de är bäst på, var och en av dem… Gertie och Ralf, makar på 80 respektive 82 år, berättar: Förra lördagen var brorsdottern här och handlade för oss och systerdottern hon ringer också.
Några av de äldre beskriver att det blir mer naturligt att ta emot hjälp om man själv kan göra en gentjänst. Även om de själva är äldre och funktionsnedsatta kan de erbjuda vissa tjänster till anhöriga och grannar. Att bjuda barnbarnet på farmors bullar när han hjälper till med inköpen gör att relationen upplevs mer jämlik. Ibland får de äldre hjälp av någon de själva hjälpt för länge sedan. Dom säger det att ”du har gjort så mycket i detta huset, så det är bara bra att vi får hjälpa dig”, berättar Margaretha, 85 år.

När situationen blir dem övermäktig handlar de äldres strategi om att överlämna ansvaret. Inge 70 år säger: Jag orkar inte ta hand om allt! De kan och orkar inte längre fatta beslut kring sin situation och de uttrycker att andra får ta vid. Många överlämnar ansvaret till någon närstående. Som Hanna 93 uttrycker det:…det är han (sonen) som får styra och ställa.

Sammanfattningsvis framgår av intervjuerna med de äldre att de strävar efter att så länge som möjligt vara oberoende av hjälp och hur de agerar på olika sätt för att uppnå detta. När de äldre behöver hjälp från andra bemödar de sig att behålla kontrollen över sin situation och känslan av oberoende. En viktig uppgift för äldreom­sorgen är därför att, tillsammans med närstående och andra, stötta de äldre i deras strävan efter autonomi och kontroll.

Fotnot
Anna Dunér är socionom och universitetslektor vid Göteborgs universitet; både vid Vårdalinstitutet och institutionen för socialt arbete. Bland annat medverkar hon i forskningsprogrammet Stöd till sårbara äldre personer – från prevention till palliation.