Omsorgsgivarna ser sig arbeta för mottagarnas eget bästa även om mottagarna själva inte alltid förstår varför de exempelvis ska damma själva, eller bädda sin egen säng. Forskaren Magdalena Damberg har i sina studier fokuserat på äldreomsorgens omsorgsgivare och deras beskrivningar av de äldres behov, omsorgsrelationen och omsorgsarbetet.

Äldreomsorgens sociala innehåll anses vara viktigt för upplevelsen av livskvalitet och social delaktighet. Det sociala innehållet är sedan januari 2002 lagstadgat med ett tillägg i Socialtjänstlagen. Ett socialt innehåll kan emellertid betyda olika saker för olika människor. Det gäller både gruppen omsorgsgivare (personalen) och gruppen omsorgsmottagare. Inom äldreomsorgen cirkulerar ett antal värden som ska fungera som ledande principer för omsorgen, ett exempel på det är värdet delaktighet.

Delaktighet inom äldreomsorgen har traditionellt getts demokratiska förtecken (jfr Socialstyrelsen 2002) där mottagarna ska ha möjlighet att påverka sin omsorg med fokus på: hur, när, var (och möjligen av vem) – frågor. Delaktighet lyfts fram som ett nyckelord i skapandet av ett socialt innehåll och färgar det som ibland betecknas vara ett socialt synsätt. Så är fallet i den kommun jag studerat.

Här fokuserar jag på äldreomsorgens omsorgsgivare och deras beskrivningar av omsorgsmottagarnas behov, omsorgsrelationen och omsorgsarbetet. En viktig utgångspunkt i studien är att när omsorgsgivare beskriver sitt arbete – vad man ska göra – och vad de tycker är viktiga arbetsuppgifter så formuleras också parallellt omsorgsmottagarnas behov. Enligt studiens omsorgsgivare är de sociala behoven viktigast att tillgodose inom omsorgen idag och de har en föreställning om att ”sociala behov till och med kan läka fysiska behov”.'

När omsorgsgivarna gör olika prioriteringar i sitt arbete grundas dessa på olika föreställningar om mottagarnas behov som i sin tur grundas i föreställningar om själva mottagarna. Omsorgsmottagarnas sätt att vara motiverar enligt omsorgsgivarna också hur de ska bemötas, det vill säga hur personalen ska förhålla sig.

Ett tema som i hög grad präglar förhållningssättet är att personalen hävdar att de äldre har tappat insikten om betydelsen av att fortsätta göra så mycket som möjligt själva. Nedan svarar personalen på frågan hur det kommer sig att de har tappat denna insikt och som i huvudsak handlar om bekvämlighet, rädsla eller att de äldre gått tillbaka i sin kognitiva utveckling och blivit som barn igen.

Nina: Ja, det är hjälp till självhjälp. Det är ju det vi arbetar efter hela tiden. Man pushar ju på dem när det är något… man ska ju inte ta ifrån dem något som de egentligen kan.

Laura: Vissa kan bli bekväma av sig med. Att de liksom lägger av med allting för att vi ska göra det.

Nina: Ja, de går tillbaka lite till barnstadiet känns det som.

Therese: Eller kanske att de inte vågar saker och ting. De är rädda för att… ja en som jag har hand om, hon är så yr i huvudet. Och då har hon kanske fått yrselanfall när hon har böjt sig ned och så, kanske när hon har tagit på sig trosor eller något. Och då kan hon inte göra det mer, för att hon är rädd att den ska komma (yrseln, egen anm.). (Omsorgsgivare 2006.)

Oavsett vilken av dessa anledningar som personalen hänvisar till så motiverar det vad som kan benämnas ett socialpedagogiskt arbetssätt där personalen arbetar med ”händerna på ryggen” och stöttar de äldre. Det motiverar i förlängningen en omvandling av delaktighetsbegreppet där omsorgsmottagarna blir deltagande i sin omsorg. Mottagarna blir inte längre betrodda att avgöra delaktighetsfrågor som ”Hur vill jag ha mina behov till­godosedda?”, ”När vill jag ha dem tillgodosedda?” och ”Var, i det egna hemmet eller på ett boende?”. Istället ska de äldre aktiveras för att hindra en fysisk och psykisk tillbakagång.

Omsorgsgivarna ser sig arbeta för mottagarnas eget bästa även om mottagarna själva inte alltid förstår varför de exempelvis ska damma själva, eller bädda sin egen säng.

Monika: Men det är väl det att man har jobbat och stretat hela sitt liv och så när man kanske väl börjar få hjälp så tycker man att det här var ju skönt att få hjälp med, kanske kan jag få hjälp med annat (om hur omsorgsmottagarna tänker, egen anm).Att man har den känslan att nu har jag gjort mitt, att nu är jag gammal och nu kan jag få sätta mig till ro, ha det bra och få hjälp. Nu har jag ändå hemtjänst, så varför inte dra nytta av det. Och så tänker man inte på konsekvenserna utan man tänker bara att det är skönt.

Maria: Sedan tror jag inte att de gamla är uppfostrade som vi är att man ska röra på sig och så. Jag tror inte att de vet riskerna med att sitta still.
Intervjufråga: Vad säger de när ni propsar på att de ska hålla igång?

Monika: Det beror ju lite på hur man säger det. Man kan ju säga att gör du det där så gör jag något annat. Men om man bara slänger ur sig att det där kan du göra själv, så kan en del bli lite sura.

Anna: För vissa är det som att köra in huvudet i väggen.

Monika: Ja, de som blir tvärilska. Men man får lirka och kanske mötas på halva vägen.

Maria: Det är rätt mycket att jobba inom hemtjänsten, man blir lite utav psykologer med. (Omsorgsgivare 2006.)

Hållningen ”för mottagarnas bästa” formulerar vad som anses vara den största faran för de äldre nämligen deras egen passivitet både socialt, när det gäller att vara en del av ett socialt sammanhang, och fysiskt när det gäller att hålla sig i trim. I min licentiatavhandling sammanfattas detta arbetssätt som en aktivering av mottagaren, där äldreomsorgen blir ytterligare ett exempel på ett välfärdsområde där insatser kännetecknas av både stöd och kontroll. Aktiveringen av mottagaren blir ett slutligt led i omvandlingen av delaktighet till deltagande i den egna omsorgen: Man ska bädda även om man är beviljad bäddning.

I omsorgsgivarnas beskrivningar framkommer en överraskande solid bild av dagens äldre. Omsorgsmottagarna som grupp förhåller sig enligt personalen till den offentliga omsorgen på ett särskilt sätt och den förklaring som ges är att de äldre som grupp är formade av det samhälle de växte upp i. De äldres respekt för auktoriteter ses exempelvis som en konsekvens av dåtidens samhälle.

Ytterliggare förklaringar från omsorgsgivarna, som tydliggör vad som menas med att ”formas av samhället”, är att de äldre inte haft samma möjligheter till utbildning som dagens medelålders. De har heller inte haft samma möjligheter att bygga upp en god ekonomi och de har haft en fysiskt tuffare uppväxt med sjukdomar och dålig arbetsmiljö. Samhällets påverkan blir mer påtaglig när dagens äldre jämförs med framtidens.
Enligt personalen kommer framtidens mottagare att kräva en bättre omsorg än den som finns idag och de kommer att tala om hur de vill ha sin omsorg på ett tydligare sätt än dagens äldre.

I omsorgsgivarnas beskrivningar finns en positiv ton i diskussionen om framtiden men även en rädsla för hur äldreomsorgen kan förändras och hur den ska kunna möta upp mot de nya behovsformuleringarna. Den här föreställningen om dagens och morgondagens äldre känns igen i den politiska retoriken. Föreställningen är en central del i statliga kompetenssatsningar då man menar att de framtida behoven även kommer att kräva en högre kompetens hos omsorgsgivarn.

Fotnot
Magdalena Damberg, fil. lic, doktorand i socialt arbete och adjunkt vid socionomutbildningen, Linnéuniversitetet, Kalmar/Växjö.

Litteratur:
Damberg, M. (2010) Kompetensfrågans lokala konkretisering: en studie av kompetensperspektivets betydelse för äldreomsorgens innehåll. Licentiatavhandling: Linnéuniversitetet, 2010. Växjö.
Petersson, J. (2009). Den aktiva arbetsmarknadspolitiken växer fram. I Johansson, H. & Möller, H, I. (Red.) Aktivering – arbetsmarknadspolitik och socialt arbete i förändring. Malmö: Liber.
Socialstyrelsen (2002). De äldre och besvärsrätten – Överklagade beslut om hemtjänst och särskilt boende. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2005) Är det skäligt att bry sig om själen? Kartläggning av det ”sociala innehållet” i hemtjänsten i 23 kommuner 2002. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 2007:88 Att lära nära: stöd till kommuner för verksamhetsnära komplitteratur:
Damberg, M. (2010) Kompetensfrågans lokala konkretisering: en studie av kompetensperspektivets betydelse för äldreomsorgens innehåll. Licentiatavhandling: Linnéuniversitetet, 2010. Växjö.
Petersson, J. (2009). Den aktiva arbetsmarknadspolitiken växer fram. I Johansson, H. & Möller, H, I. (Red.) Aktivering – arbetsmarknadspolitik och socialt arbete i förändring. Malmö: Liber.
Socialstyrelsen (2002). De äldre och besvärsrätten – Överklagade beslut om hemtjänst och särskilt boende. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2005) Är det skäligt att bry sig om själen? Kartläggning av det ”sociala innehållet” i hemtjänsten i 23 kommuner 2002. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 2007:88 Att lära nära: stöd till kommuner för verksamhetsnära kompetensutveckling inom omsorg och vård av äldre: betänkande av Kompetensstegen. Stockholm: Fritzes.
SOU 2008:126 I den äldres tjänst. Äldreassistent ett framtidsyrke. Betänkande av Utredningen Yrkeskrav i äldreomsorg. Stockholm: Fritzes.
etensutveckling inom omsorg och vård av äldre: betänkande av Kompetensstegen. Stockholm: Fritzes.
SOU 2008:126 I den äldres tjänst. Äldreassistent ett framtidsyrke. Betänkande av Utredningen Yrkeskrav i äldreomsorg. Stockholm: Fritzes.