Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) ska vara kommunens expert och sakkunniga på området som rör patientsäkerheten. Rollen behöver dock förstärkas anser Helena Gustafsson ordförande i Riksföreningen för MAS.

Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) är hälso- och sjukvårdslagens förlängda arm in i kommunen. Det innebär till exempel att granska den vård som ges inom kommunernas äldreboenden. Alla MASar arbetar på ett eller annat sätt med granskning och tillsyn. Det kan ske genom enkäter till enhetschefen inom till exempel äldreboendet, eller observationer, stickkontroller, verksamhetsbesök.

Varje år överlämnar nästan alla MASar en kvalitetsredovisning till den politiska nämnden. Dessa rapporter är offentliga handlingar och allmänheten kan ta del av dem.
  – De brukar uppmärksammas av lokala massmedia, säger Helena Gustafsson ordförande i Riksföreningen för medicinskt ansvariga sjuksköterskor. Men det är förvånansvärt sällan som äldre personer eller anhöriga hör av sig direkt till MASen. Däremot brukar pensionärsråden höra av sig.

Utifrån kommunens organisation och storlek sker granskningen på många olika sätt, säger hon.
  – Jag skulle önska att vi hade möjlighet att granska mer lika över landet. Vi mäter, granskar och lägger fokus på lite olika saker. Förhoppningsvis blir det mer likvärdigt genom till exempel palliativa registret, senior alert och andra jämförelseprojekt som finns både inom Socialstyrelsen och SKL. 

  – Personligen ser jag mest när jag är ute i andra ärenden och ingen vet att jag observerar. Då kan jag se hur personalen faktiskt gör. De allra flesta som arbetar inom vård och omsorg vet hur de ska göra men ibland blir det inte riktigt så i praktiken.

  – Vi samlar även in annan information om olika ohälsoproblem, skydds- och begränsningsåtgärder. Jag brukar också fråga om till exempel utevistelse, tillgång till socialt umgänge, möjlighet till avskildhet om den äldre så önskar. Det anser jag är nödvändigt för att få en helhetsbild.

Ytterligare en fråga hon brukar ta med till personalen, är hur många av de äldre som bedöms kunna ta sig ut själva i händelse av brand.
  – Min erfarenhet säger mig att det är få som skulle kunna ta sig ut själva, som vårdtyngden ser ut idag. Även om några rent fysiskt skulle kunna, har de troligen inte den mentala förmågan att förstå hur de ska ta sig ut.

  – Meningen är att MASen ska vara experten och den sakkunniga på området som rör patientsäkerheten, säger hon. Vi får ofta höra att vi är besvärliga som kommer med kritik och krav. Det bästa vore därför att vi fick vara med redan från början, vid planeringsstadiet för att till exempel påpeka att en riskanalys kanske borde göras.

Hur blir det för MASen i framtiden? Det är en fråga föreningen ställt i olika sammanhang. Senast har de skrivit om det i samband med både patientsäkerhetsutredningen och när det gäller förslaget om äldreassistent. När det gäller det sistnämnda förslaget kan man komma att kalla nästan all verksamhet i ett äldreboende för omsorg, som då kommer att ligga utanför MASens kontroll. 
  – Det står inte i klartext men det blir en konsekvens, säger Helena Gustafsson. Som det ser ut nu utför vårdbiträden och undersköterskor en hel del som vi bedömer som hälso- och sjukvård och kan kontrollera att det utförs i enlighet med lagen. Men kallar man rehabilitering, läkemedel, vård i livets slut för omsorg, ligger det helt utanför vår kontroll.

  – Frågan är inte om MASens vara eller icke vara, utan snarare om MASen ska finnas måste det bli en tydligare och förstärkt roll, säger hon. MASens ansvar och uppdrag är tydliga utifrån lagstiftningen. Men vi har inte verktygen för att våra observationer ska leda till förbättringar. Vi har inte sanktionsrätt.
  Hon jämför med miljöinspektörerna som kan gå in i köket på ett äldreboende och utifrån sin observation stänga köket eller förelägga med vite.
  – Vi kan bara påpeka bristerna och att det krävs åtgärder.