Reglerna är olika för anställda i kommunernas äldreomsorg och i privata vårdföretag. Det gäller yttrandefrihet och meddelarskydd, men också anmälningar om missförhållanden enligt lex Sarah. Det handlar om grundläggande rättigheter som har stor betydelse för att säkra kvaliteten anser riksrevisor Claes Norgren.

Riksrevisionen har granskat statens styrning av kvaliteten i privat äldreomsorg. Bland annat tas delar av offentlighetsprincipen upp: yttrandefrihet, meddelarskydd och handlingsoffentlighet.
  Regeringsformen ger varje medborgare yttrandefrihet gentemot det allmänna – i tal, skrift, bild eller på annat sätt. För offentligt anställda är avtal som innehåller krav på tystnadsplikt utöver vad som står i vissa lagar inte giltiga. Anställda i rent privata företag har inte yttrandefrihet mot sin arbetsgivare.

För anställda i privat verksamhet som är offentligt finansierad går meningarna isär. Förarbetena till regeringsformen kan tolkas så att de har yttrandefrihet gentemot arbetsgivaren.
  Utredningen om fritt val i äldreomsorgen – LOV att välja, SOU 2008:15 – anser däremot att en extern leverantörs personal inte har någon grundlagsskyddad frihet att yttra sig om förhållandena på arbetsplatsen. (Riksrevisionens rapport innehåller fler exempel, se referens).

Meddelarskyddet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är också begränsat för anställda hos privata utförare av offentligt finansierad äldreomsorg. De anställda kan inte lämna uppgifter till media utan att riskera repressalier från arbetsgivaren.
  Även om kommunen skriver in i avtalet att de anställda ska ha skydd mot efterforskning och repressalier är det inte helt klart vilken effekt detta har rent rättsligt. Om den privata arbetsgivaren bryter mot efterforskningsskyddet blir det ett avtalsbrott mot kommunen, men inget lagbrott mot den enskilda medarbetaren. Då måste skyddet också vara inskrivet i entreprenörens avtal med den anställda.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att utreda vilken rätt de privat anställda har att yttra sig om förhållanden på sin arbetsplats. Skyldigheten för de anställda att anmäla missförhållanden på arbetsplatsen skiljer sig också delvis åt. De anställda i privata vårdföretag kommer i kläm mellan två lagar: Lagen om skydd för företagshemligheter och lex Sarah-bestämmelsen i socialtjänstlagen.

I privata företag ska lex Sarah-anmälan om allvarliga missförhållanden göras till den verksamhetsansvariga. I kommunens äldreomsorg ska anmälan göras till socialnämnden. Claes Norgren: 
  – Å ena sidan är de privat anställda skyldiga att rapportera missförhållanden enligt lex Sarah. Å andra sidan är det då osäkert om de avslöjar affärshemligheter. Då blir det kortslutning i systemet. Vem vill tjalla på sin chef? Den här funktionen måste vara glasklar om det ska fungera effektivt och det är den inte idag, säger han.

Riksrevisionens styrelse har överlämnat en framställan till riksdagen (2008/09:RRS13) utifrån rapporten. Styrelsen anser att regeringen bör utarbeta förslag som innebär att allvarliga missförhållanden i privat bedriven verksamhet anmäls direkt till socialnämnden eller annan offentlig myndighet.
 
Enligt tryckfrihetsförordningen ska varje medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Men handlingar som upprättas i privata företag är inte allmänna. I kommunallagen finns en regel om att kommunen ska garantera allmänhetens insyn genom att skriva in det i entreprenadavtalen med privata utförare.

En undersökning som Riksrevisionen gjort av kommunernas förfrågningsunderlag vid entreprenader visar att hälften av kommunerna inte följt kommunallagens krav om allmänhetens insyn. Det gäller både särskilt boende och hemtjänst. Förfrågningsunderlaget ska innehålla kommunens krav och utgör grunden för avtalet.

För övrigt saknar kommunernas förfrågningsunderlag många gånger tydliga krav även om kompetenskrav på ledningen, stöd till personalen samt kriterier för kvalitet och kvalitetssäkring. 
  – Förfrågningsunderlaget är centralt vid en entreprenadupphandling. Frågan om tillsyn och kontroll ska finnas med redan där, poängterar Claes Norgren.

Även när det gäller överenskommelser enligt LOV-lagen bör samma punkter skrivas in i avtalen anser han. I övrigt vill han inte uttala sig om LOV. Först när den lagen varit i kraft ett par år kan det vara dags för en granskning.

Han betonar att Riksrevisionens roll är att granska att riksdagens mål genomförs på ett effektivt och lagenligt sätt.
  – Kvalitet i äldreomsorgen är ett av riksdagens mål. Vi har granskat hur man säkerställer kvalitetskraven i den privata sektorn. Genomgången pekar på att det behövs förbättringar och lagändringar. Inget talar för att det ska vara skillnader mellan privat och offentligt driven äldreomsorg, säger han.
  Han betonar samtidigt att det inte är någon jämförande studie. Det kan finnas brister kring öppenhet och insyn även i den kommunala verksamheten.

Riksrevisionen riktar också kritik mot regeringen för att den inte skaffat sig tillräcklig kunskap om hur äldreomsorgsmarknaden fungerar. Socialstyrelsen har inte tagit sitt ansvar för att följa upp privat bedriven äldreomsorg.
  Det framgår inte heller tydligt vilka av Socialstyrelsens föreskrifter som gäller både för offentlig och privat verksamhet och vilka som kommunen måste skriva in i avtal.

Länsstyrelserna får kritik för att bevilja tillstånd för särskilda boenden på bristande underlag, trots att tillstånden löper på obestämd tid. Regeringen bör även se till att Socialstyrelsens och länsstyrelsernas uppföljning av kvaliteten i den privata äldreomsorgen förbättras. Även systemet för tillstånd inom äldreomsorgen bör ses över anser Riksrevisionen.

Referens:
Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg.
Riksrevisionen. RiR 2008:21