När vi granskar hur äldreomsorgen fungerar för pensionären, bör vi fråga hur han eller hon har det! Inte bara hur nöjd den äldre personen är med hur det har varit.
  De brukarundersökningar som görs idag är nöjdhetsundersökningar, säger professor Mats Thorslund. Men först undrar han om rätt person får rätt hjälp och vem granskar det?

Vem granskar att rätt person får rätt hjälp och stöd? Ingen! Det borde vara ett första steg när man diskuterar tillsyn inom äldreomsorgen. Det säger Mats Thorslund, professor i socialgerontologi vid ARC – Aging Research Center i Stockholm.
  – Frågan är om man uppfyller socialtjänstlagen (SoL) som säger att personer med behov ska få hjälp och stöd. Det är visserligen en ramlag och man kan alltid diskutera vad behov är, men jag önskar att man gjorde en ordentlig genomlysning av just detta. Den tillsyn som hittills har funnits är uppbyggd för att se hur det fungerar för dem som redan är inne i systemen.

  – I praktiken handlar det om prioriteringar. Vilka behov ska tillgodoses inom de begränsade resurser som finns? Ansvaret har i stort sett delegerats till biståndshandläggarna. De talar om vad som finns och det är vad pensionären i praktiken kan ansöka om.

Som forskare ser Mats Thorslund att de tagna besluten ändras över tid.
  – Prioriteringarna ändras i takt med att behoven i befolkningen blir större samtidigt som resurserna i stort sett är kvar på samma nivåer. Dessa prioriteringar borde föregås av politiska diskussioner och vara öppna beslut. Det här är det ingen som granskar.

Det som granskas är om den äldreomsorg som är tillgänglig fungerar på ett bra sätt, vilket bland annat sker med hjälp av så kallade brukarundersökningar. Mats Thorslund kallar dem för nöjdhetsundersökningar.
  – De är ofta upplagda precis som vilken konsumentundersökning som helst, det vill säga om kunden är en nöjd kund.

På uppdrag av regeringen genomför Socialstyrelsen årliga nationella brukarundersökningar inom vården och omsorgen om äldre.
  – En brukarundersökning borde utgå från den äldres perspektiv. Men man frågar inte hur det har varit utan hur nöjd man är med det som har varit, säger han.
  – Alla undersökningar med socialpolitisk relevans borde som första steg beskriva hur det är, säger Mats Thorslund. Först därefter, som nästa steg, görs en värdering av hur det ser ut.

I en politisk diskussion skulle han vilja att man utgick från en och samma verklighetsbeskrivning, oavsett vilka prioriteringar och värderingar som görs senare.
  – Sedan kan vissa tycka att det är ok att det ser ut som det gör.
  – Fråga vad den äldre personen upplever! Luktar det kiss, är det rent, hur lång tid tar det innan någon kommer när jag larmar, kan jag tugga maten jag får, hur ofta händer det att hemtjänstpersonalen inte kommer när de ska? Det är den sortens frågor man borde ställa.

  – Idag hoppar man över beskrivningen av hur det ser ut och går direkt på hur personerna värderar verkligheten. Frågar om du är nöjd med personalen och hur bemötandet är. Fråga i stället om fakta, om vad de äldre får vara med om, det är också ett brukarperspektiv.

Ett annat problem med de nuvarande brukarundersökningarna är hur man ska tolka svaren, säger Mats Thorslund. Vi vet att det är en liten andel äldre personer som bor på äldreboende som själva svarar. Enligt Socialstyrelsens senaste lägesrapport ”Vård och omsorg om äldre” var svarsfrekvensen 61 procent för hela riket bland dem som bodde i äldreboende. Ungefär två av tio tillfrågade i äldreboendet svarade själva.
  För övrigt hade enkäterna besvarats av anhöriga, närstående eller god man.
  – Vi vet sedan länge att anhöriga generellt är mindre nöjda och mer kritiska än de äldre personerna själva. Det kan bero på många faktorer; de är inte i samma beroendeställning som den äldre, är en annan generation som inte accepterar mindre än att de är nöjda, slåss med dåligt samvete.
  Men när jag ser att enkätsvaren från ett äldreboende består av mycket kritik, frågar jag mig alltid hur stor andel som är anhörigsvar. Det säger inte att de anhöriga har fel, men det säger heller inte nödvändigtvis vad den äldre själv tycker.