Nyckelord: Anhörig, Hemtjänst och social verksamhet, Socialt arbete, Organisation och lagstiftning

Kvinnorna dominerar äldreomsorgen – som personal, informella omsorgsgivare och hjälpmottagare. Äldreomsorgens tillgänglighet blir en fråga som särskilt berör kvinnors vardag.

Om vi ser tillbaka har det skett stora förändringar inom den svenska äldreomsorgen. Andelen som får del av de offentliga äldreomsorgsresurserna har minskat sedan flera decennier. Samtidigt har anhörigas omsorgsinsatser ökat, både som ersättning till hemtjänsten för äldre med mindre hjälpbehov och som komplement till äldreomsorgens insatser för äldre med stora behov. Det har således skett en informalisering av omsorgen: en förskjutning av gränsen mellan den offentliga äldreomsorgen och anhörigas omsorgsinsatser.
  Vilken slags hjälp får då kvinnor och män som bor hemma och som behöver någon form av praktisk hjälp i sin vardag?

Av tabellen nedan framgår att det är ovanligt att personer som behöver hjälp står helt utan. Däremot säger inte siffrorna något om man får tillräckligt med hjälp eller hjälp på ett sådant sätt som man vill ha.

FAKTA | Hjälpgivare
Andel (%) som får…	Kvinnor	Män
hemtjänst	42	32
privat köpt hjälp	11	6
hjälp av närstående utanför hushållet	56	35
hjälp av make/maka eller annan hushållsmedlem	32	57
någon hjälp över huvud taget	99	98

Hjälpgivare bland hemmaboende kvinnor och män (65 år+)med behov av praktisk hjälp. 2002-2005.

Vi kan i alla fall konstatera att bland både kvinnor och män är det vanligare att få hjälp av familj, släkt och vänner än från den offentliga äldreomsorgen, men det finns också könsskillnader: alla former av hjälp, utom hjälp från en partner, är vanligare bland kvinnor än bland män. Äldre kvinnor är mer än män beroende av den offentliga äldreomsorgen och berörs därför mer av dess förändringar. Men samtidigt är äldre kvinnor också mer än män beroende av hjälp från barnen och andra närstående utanför hushållet.

Det är bara ungefär 15 procent av såväl kvinnor som män som får all sin hjälp från hemtjänsten. En fjärdedel av kvinnorna och en sjättedel av männen får en kombination av hemtjänst och informell hjälp, medan drygt hälften av kvinnorna och knappt två tredjedelar av männen får enbart informell hjälp – kvinnor oftast från barn, släkt och vänner; män oftast från sin partner.

En del av skillnaderna mellan kvinnor och mäns omsorgsmönster beror på att fler kvinnor än män lever ensamma, och om vi jämför ensamboende kvinnor och män finns idag inga könsskillnader när det gäller sannolikheten att få hemtjänst. Däremot får ensamboende kvinnor betydligt oftare än män hjälp från barnen eller annan anhörig, vän eller granne.
  Bland sammanboende äldre är det något vanligare att ha hjälp från hemtjänsten om det är kvinnan som behöver hjälp jämfört med en man i samma situation. Den gifta kvinnan har också mer än dubbelt så stor sannolikhet än mannen i samma situation att få hjälp av en dotter eller annan närstående utanför hushållet. Det är således vanligare att en äldre kvinna står ensam om vården av sin make än att mannen vårdar sin maka ensam.

Äldre kvinnor och män är naturligtvis inte enhetliga grupper, och det finns tydliga skillnader i omsorgsmönster bland olika kategorier kvinnor och män. Så är det exempelvis betydligt vanligare att äldre födda i Sverige eller övriga Norden får hemtjänst jämfört med äldre med utomnordisk bakgrund. Och omvänt: äldre födda utanför Norden får betydligt oftare enbart informell hjälp jämfört med äldre födda inom Norden.

Det finns också vissa skillnader i omsorgsmönster bland äldre med olika utbildningsbakgrund, dock inte när det gäller insatser från hemtjänsten. Däremot är hjälp av närstående utanför det egna hushållet betydligt vanligare bland lågutbildade äldre, och anhörigas omsorgsinsatser till lågutbildade äldre har ökat påtagligt över tid. Äldre med högre utbildning köper i stället i ökad utsträckning privat hjälp.

Generellt sett föredrar äldre människor i Sverige offentlig hjälp framför hjälp av släktingar eller privat köpt hjälp. Det är bara ungefär var tionde äldre person – oavsett kön eller utbildningsbakgrund – som föredrar att få informell hjälp av en närstående utanför det egna hushållet (hur det är med äldre födda i olika länder vet vi inte). 
  Samtidigt får en tredjedel av männen och mer än hälften av kvinnorna som behöver hjälp i vardagen hjälp från en dotter eller annan närstående som de inte bor tillsammans med. Bland äldre kvinnor med låg utbildning är det nära två tredjedelar som får hjälp av en anhörig eller vän utanför det egna hushållet. Det är alltså betydligt fler äldre, särskilt lågutbildade kvinnor, som får än som föredrar hjälp av närstående.

Ett könsperspektiv på äldre människors omsorgsmönster bör innefatta både de personer som behöver hjälp i sin vardag och deras anhöriga. Det är kvinnor som står för den största delen av den informella omsorgen och under senare år är det framför allt döttrarnas insatser som har ökat.

En välfungerande offentligt finansierad äldreomsorg är en resurs inte bara för de kvinnor och män som får del av tjänsterna utan också för deras familjemedlemmar. I praktiken är äldreomsorgens tillgänglighet och kvalitet en fråga som särskilt berör kvinnors vardag och välfärd. Även om många – både kvinnor och män – gärna vill hjälpa sina nära vill de flesta inte stå ensamma med ett stort omsorgsansvar.

En förutsättning för att anhörigomsorgen inte ska vara en påtvingad situation för hjälpbehövande personer och för deras närstående är att det finns god tillgång till en individuellt anpassad äldreomsorg. Om äldreomsorgens insatser tilldelas alltför restriktivt eller inte är tillräckligt flexibla, minskar handlingsutrymmet för både den som behöver hjälp och de närstående. Att anhöriga till hjälpbehövande äldre har ökat sina omsorgsinsatser, trots att de äldre själva vill ha offentlig hjälp, tyder på att anhörigomsorg har blivit ett allt mindre fritt val för bägge parter.

Socialstyrelsen har sedan 2002 ett regeringsuppdrag att bevaka om kvinnor och män får likvärdig behandling inom sjukvården och socialtjänsten. I den senaste rapporten från 2008 betonas att det inte räcker att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på de offentliga insatser som äldre kvinnor och män får del av. Hur bra eller dåligt äldreomsorgen fungerar har betydelse för jämställdheten i samhället i stort:
  "Minskad tillgänglighet och tvivel om kvaliteten skapar oro bland anhöriga och lägger ytterligare ansvar på deras axlar. En grupp som är och under lång tid varit utsatt är de äldres döttrar. De som redan står för majoriteten oavlönat hemarbete riskerar att belastas ytterligare." (Socialstyrelsen, 2008, Mot en mer jämställd sjukvård och socialtjänst, sid 11).

För att bevaka hur förändringar inom den offentliga omsorgen påverkar människors välfärd är det viktigt att se till skillnader mellan kvinnor och män liksom mellan grupper med olika klassbakgrund eller födda i olika länder. För att upptäcka – och kunna åtgärda – orättvisor måste blicken riktas mot hur kön, klass och etnicitet samspelar i vardagen både för äldre personer och för deras närstående.

Överst på sidan »