Det finns många påståenden om äldre mäns och kvinnors läkemedelshantering. Kristina Johnell, apotekare och forskare, har tittat närmare på vilka könsskillnader som finns och vad dessa kan bero på.

Ofta hör man att det finns stora skillnader mellan könen vad gäller läkemedels effekter och biverkningar. Läkemedelsverket menar dock att könsskillnader avseende läkemedels omsättning i kroppen, effekt och säkerhet oftast är små, om de överhuvudtaget förekommer. Alltså är det något av en myt att läkemedelsbiverkningar är väldigt olika mellan män och kvinnor.

Däremot är det ett välkänt faktum att kvinnor generellt sett använder fler läkemedel och oftare söker vård än män. Man talar om den så kallade könsparadoxen, det vill säga att kvinnor i genomsnitt uppger mer sjukdomssymtom och oftare söker vård under sin livstid, men samtidigt har kvinnor en högre medellivslängd än män. Kvinnor rapporterar också oftare biverkningar än män, vilket kan bero på kvinnors högre läkemedelsanvändning och tätare kontakter med vården.

Vid närmare analys av läkemedelsanvändningen ser man att kvinnor använder mer psykofarmaka och smärtstillande läkemedel, medan män använder mer kardiovaskulära läkemedel, vilket avspeglar könsskillnader i sjukdomsförekomst. Det är känt att kvinnor och män har olika sjukdomsmönster och att sjukdomar, till exempel hjärtinfarkt, kan yttra sig olika mellan könen. Dessutom kan kvinnor och män beskriva sjukdomssymtom på olika sätt.

Det är också en vanlig uppfattning att kliniska prövningar av nya läkemedelssubstanser huvudsakligen omfattar män. Detta kan bero på att den tidigaste prövningsfasen, som endast omfattar friska personer, ibland görs på bara män, det kan bero på att man ännu inte fastställt om substansen har en fosterskadande effekt.

När det gäller tester på patienter inkluderas dock sedan länge båda könen i de flesta studier. Könsfördelningen i kliniska prövningar bestäms till största delen av den könsspecifika andelen av sjukdomen som läkemedlet är avsett för. De få kliniska prövningar som endast omfattar det ena könet handlar om läkemedel som är tänkta att användas av endast kvinnor eller endast män.

Läkemedelsverket gör en värdering av könsrepresentativiteten, liksom eventuella skillnader mellan könen, i dokumentationen inför godkännande av försäljning av nya läkemedel. Ett läkemedel måste ha en positiv balans mellan nytta och risk hos både kvinnor och män för att godkännas för användning av båda könen.

En mycket värdefull källa för analyser av könsskillnader i läkemedelsanvändning är Socialstyrelsens läkemedelsregister. Detta register introducerades i juli 2005 och innehåller individbaserad information om alla receptbelagda läkemedel (recept och apodos) som expedieras på apotek i Sverige.
  Informationen registreras av Apoteket AB och överförs sedan till Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen. Registret är avsett att användas för epidemiologiska undersökningar, forskning och framställning av statistik inom hälso- och sjukvårdsområdet. Läkemedelsregistret kan samköras med andra svenska register för att koppla läkemedelsanvändningen till olika faktorer, till exempel utbildningsnivå och olika diagnoser.

Våra analyser av äldres (75+) läkemedelsanvändning har visat att kvinnor har en större sannolikhet att få olämpliga läkemedel än män, även efter att hänsyn tagits till kvinnors högre läkemedelsanvändning. Kvinnor har framför allt större sannolikhet att drabbas av olämplig psykofarmakabehandling än män.
  Vidare har vi sett att kvinnor generellt sett har ökad benägenhet för behandling med sömnmedel och lugnande medel av bensodiazepin eller därmed besläktad typ, men verkar få en omodernare behandling med dessa läkemedel än män.

Våra registeranalyser har även visat att kvinnor har en något lägre sannolikhet för att få nylanserade läkemedel än män, efter att hänsyn tagits till kvinnors högre läkemedelsanvändning. Detta fenomen är svårt att tolka och kräver mer djupgående analys för att finna bakomliggande förklaringar.

Med hjälp av läkemedelsregisterdata har vi även observerat att kvinnor har en lika stor sannolikhet som män att få behandling med läkemedlet memantin, vilket används vid måttlig till svår Alzheimers sjukdom, vilket är något förvånande då det finns flera studier som har visat att kvinnor i större utsträckning än män drabbas av demens. Vi har även indikationer på att socioekonomisk status påverkar läkemedelsanvändningen olika för kvinnor och män, vilket är ett fenomen som behöver studeras noggrannare.

Socialstyrelsen visade i Hälso- och sjukvårdsrapporten från 2008 resultat baserade på analyser av en samkörning av läkemedelsregistret, patientregistret, utbildningsregistret samt registret över totalbefolkningen. Denna analys visade att efter hjärtinfarkt får män i större utsträckning rekommenderade läkemedel än kvinnor.
  Dessa resultat överensstämmer med tidigare studier från Storbritannien och Irland som har påtalat att det kan finnas brister i kvinnors läkemedelsbehandling efter hjärtinfarkt.
  Socialstyrelsens analys av läkemedelsbehandlingen vid hjärtsvikt visade också att kvinnor i mindre utsträckning än män får den idag rekommenderade läkemedelsbehandlingen och att vid stroke får män i något större utsträckning dyrare typer av blodproppförebyggande medel än kvinnor. Socialstyrelsen sammanfattar i rapporten att det finns skillnader i läkemedelsbehandling vid hjärt-kärlsjukdom med avseende på kön och att mer forskning behövs för att belysa de bakomliggande orsakerna.

Det är dock viktigt att poängtera att kvinnor inte alltid får mindre fördelaktig läkemedelsbehandling. Vi har i våra studier sett att bland äldre personer som tar icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel (så kallade NSAID-preparat) har kvinnor en högre chans att få samtidig magskyddande läkemedelsbehandling jämfört med män. Ett sådant läkemedel behövs ofta när äldre behandlas med NSAID för att undvika magsår.
  Äldre kvinnor har även en lägre risk för allvarliga läkemedelsinteraktioner än äldre män, förmodligen på grund av deras lägre användning av blodförtunnande läkemedel som ofta interagerar med andra läkemedel.

Vidare har forskning om benskörhet (osteoporos) tidigare nästan enbart fokuserat på kvinnor. Detta har resulterat i att män troligen både underdiagnosticerats och underbehandlats för benskörhet. Kvinnor har visserligen högre risk att drabbas av osteoporos och osteoporosfrakturer, men dödligheten efter en osteoporosfraktur är högre för män än för kvinnor.

Möjliga bakomliggande orsaker tillkönsskillnader i läkemedelsbehandling, som inte kan förklaras med könsskillnader i sjukdomsförekomst, är inte väl studerat utan bygger mest på spekulationer. Dock kan man anta att dessa könsskillnader kan härledas till både patient och läkare. Kvinnor och män uttrycker sig och bemöts troligen på olika sätt i vården.
  Även socioekonomisk status kan spela en roll då kvinnor, åtminstone bland de äldre, ofta har lägre inkomst och utbildning än män. Socioekonomisk status kan vara kopplat till förväntningar, kommunikationsfärdighet, hur väl påläst man är om olika behandlingar, vilka krav man ställer på vården samt hur man bemöts i vården. 
  Framtiden får utvisa om könsskillnader i läkemedelsbehandling kommer att jämnas ut när kvinnor alltmer närmar sig männen vad gäller status och livsstil.

Forskning om könsskillnader i läkemedelsbehandling borde i större utsträckning ta hänsyn till möjliga bakomliggande förklaringar, såsom könsskillnader i socioekonomi och livsstil. Dessutom vore det intressant att utvärdera vad könsskillnader i läkemedelsanvändning ger för faktiska konsekvenser i form av sjuklighet och livskvalitet.