Kvinnligt, manligt och mänskligt på äldre dar

Lennarth Johansson, docent vid Hälsohögskolan i Jönköping, programchef vid Socialstyrelsens äldreenhet
Nyckelord: Hälsa – ohälsa, Läkemedel, Åldrandet/Socialgerontologi


Äldre män och kvinnor har olika behov, något som sjukvården och äldreomsorgen måste vara redo att möta. I stället går utvecklingen mot att äldre får anpassa sig till det rådande utbudet.

Är det någon skillnad att åldras som man eller kvinna? Behandlas män och kvinnor olika om man behöver vård och omsorg? Allmänt vet vi att det finns stora skillnader mellan hur män och kvinnor drabbas av sjukdom och vilka konsekvenser det får. Det finns också stora skillnader mellan hur män och kvinnor bemöts och behandlas i vård och omsorg. Frågan är om dessa skillnader kvarstår också när man blir äldre och behöver vård och omsorg?

Ofta menar man att åldrandet bara är en spegelbild av det tidigare livet. Samtidigt har det också funnits populära föreställningar att åldrandet innebär att män och kvinnor skulle bli allt mer lika varandra. Man skulle ju också kunna tänka sig motsatsen det vill säga att skillnaderna skulle kunna bli än mer markanta mellan könen, som en slags summerad effekt av livet?

Det vi har att utgå ifrån är det ultimata måttet livslängd och vi vet att kvinnor lever längre än män. Även om männen har "knappat in" på avståndet torde skillnaden bestå i överblickbar tid. Men som alltid finns det dramatiska skillnader i livslängd för män och kvinnor.
  Mellan olika landsändar skiljer det drygt fem år för kvinnor i medellivslängd, respektive närmare sex år för män. Det talar starkt för att det är inte bara genetiska och biologiska faktorer, utan även livsmiljöbetingelse som påverkar kvinnor och mäns livsvillkor och därmed livslängd.

Utvecklingen av hälsa och funktionsförmåga har förändrats över tid och ser olika ut för kvinnor och män. Medan den självskattade hälsan under 1980-talet förbättrades i samma takt för både kvinnor och män, rapporterar kvinnor oftare sämre hälsa än män i 1990-talets undersökningar.
 
Andelen äldre med långvariga sjukdomar har ökat på senare år, särskilt bland kvinnor. En annan förändring handlar om andelen äldre med hjärtsjukdomar. Under 1980-talet minskade andelen hjärtsjuka äldre medan det in på 2000-talet skett en kraftig ökning av andelen hjärtsjuka i åldern 65-84 år. Trendbrottet kan förklaras med att stora genombrott i vården av hjärtsjuka på 1990-talet resulterat i att vi får allt fler "sjuka överlevare".

Något som inte lika ofta diskuteras är skillnader mellan män och kvinnor när det gäller objektiv hälsa (till exempel förekomst av sjukdomar eller användandet av läkemedel) och upplevd hälsa.
 
De flesta äldre skattar sin hälsa som god samtidigt som de rapporterar hög förekomst av sjukdomar och läkemedel. Detsamma gäller för sociala kontakter, där de flesta äldre är nöjda med sina sociala kontakter även om frekvensen minskat.

Forskning visar att äldre män och kvinnor är lika nöjda med livet, men de faktorer som hade betydelse för livstillfredsställelsen skiljer sig åt mellan könen. Att förlora sin livspartner innebär sämre livskvalitet för både män och kvinnor, men effekten är starkare hos män.
 
En tolkning skulle vara att för män är partnern kanske den enda nära relationen medan kvinnor också har andra kontakter som fyller den funktionen.

Läkemedel är den vanligaste behandlingsinsatsen bland äldre. Det finns stora skillnader i förskrivning av läkemedel bland män och kvinnor som har olika former av äldreomsorg, särskilt när det gäller förskrivningen av psykofarmaka.
 
Kvinnor ordineras mer psykofarmaka än män och förskrivningen av psykofarmaka förekommer oftast bland äldre i särskilt boende. När det gäller andelen äldre som till exempel är ordinerade antidepressiva och lugnande läkemedel, är den högre bland kvinnor än män, både i ordinärt och särskilt boende.

Vård och omsorg fortgår i någon form av relation, offentlig, privat, eller både och. Äldreomsorg har ju ibland benämnts kvinno-omsorg, eftersom det är kvinnor som vårdar kvinnor, vare sig det handlar om offentlig omsorg eller den hjälp som anhöriga ger. 
 
Vad betyder det att äldreomsorgen är en enkönad värld, sett ur både givarens och mottagarens perspektiv? Nästan samtliga biståndshandläggare inom äldreomsorgen är kvinnor. Tenderar de att vara mer restriktiva mot sina "medsystrar" som söker hjälp eller mer förstående? Ska samhället hjälpa änklingarna som "inte lärt sig att ens koka ett ägg"? Är det frågan om en positiv särbehandling för att man ömkar män mer än kvinnor som behöver hjälp?

Ett annat exempel på hur olika omständigheter samverkar är dels när det gäller sjukdom, dels behov av vård och omsorg samt tillgång till anhöriga. Det illustrerar hur demografiska förhållanden präglar konsekvenserna av att drabbas av stroke för män och kvinnor.
 
Män och kvinnor drabbas visserligen lika ofta av stroke. Men män insjuknar vid 74 års ålder i genomsnitt, medan kvinnor insjuknar i högre ålder, vanligtvis vid 78 års ålder. När männen insjuknar har närmare 70 procent en partner vid sin sida, emot endast knappt 40 procent av kvinnorna.
 
Detta innebär att kvinnor som drabbas av stroke, i högre grad är beroende av hjälp från andra. Om man inte får hjälp från det offentliga – sjukvården och kommunen – blir kvinnor beroende av sina barn, oftast döttrar.

En grundtes inom vården och omsorgen är att lika behov ska behandlas lika. Alla ska ha samma möjligheter att få stöd, hjälp och omsorg utifrån sina behov. De offentliga insatserna fördelar sig olika mellan män och kvinnor. Att olika grupper får olika typer av insatser eller olika mycket insatser är inte i sig ett problem. Däremot måste man ifrågasätta om skillnaderna står i relation till skillnader i behov bland män och kvinnor.

Omvänt, eftersom äldre män och kvinnor har olika behov, innebär det att sjukvården och äldreomsorgen måste vara redo att möta detta. Tyvärr har utvecklingen de senaste åren snarare gått i motsatt riktning, det vill säga insatserna styrs av vilket utbud man har att erbjuda i äldreomsorgen.
 
I stället för att rusta äldreomsorgen för att möta mäns och kvinnors olika behov, tenderar utvecklingen istället att gå mot att äldre får anpassa sig till det utbud som finns.

Ett exempel på samma problematik från hälso- och sjukvården är strokepatienters omhändertagande inom sjukvården. Andelen strokepatienter som vårdas på strokeenhet minskar drastiskt med ökad ålder. Detta gäller både män och kvinnor, men i synnerhet kvinnor.
 
Kan det faktum att kvinnor är äldre än män när de insjuknar, medföra att de också har sämre prognos för återhämtning och förbättring och därför inte kommer ifråga för vård på en specialiserad enhet? Eller handlar det helt enkelt om en åldersdiskriminering rakt av, oberoende av kön? 
 
Vad som är motiverade eller omotiverade skillnader i bemötande och behandling måste studeras mer ingående, liksom skillnader i insatser från den kommunala äldreomsorgen.

Jämställdhet och jämlikhet har varit två "paradgrenar" i svensk socialpolitik i åtskilliga decennier. Frågan är hur det står till med detta i den äldre befolkningen och framförallt de som behöver vård och omsorg.
 
Det är skillnad på jämlikhet och jämställdhet. Jämställdhet handlar om könsskillnaderna. Jämlikhet innebär alla människors lika värde. En grundläggande tanke bakom den offentliga vården och omsorgen är att den ska vara tillgänglig och vara av god kvalitet för alla som har behov av den, oberoende av vem man är. Det innebär att alla människor ska ha samma rättigheter oavsett etnicitet, tro, utseende, sexuell läggning, status, åsikt, handikapp eller kön.

I många stycken kanske man tvingas konstatera att dagens kunskap om sjukdomar och dess konsekvenser för äldre personer fortfarande är mycket begränsad. Likaså när det gäller effekterna av olika behandlingsinsatser, inte minst läkemedel.
 
Det finns begränsade möjligheter att avgöra om skillnaderna i behandling eller tillgång till vård och omsorg mellan män och kvinnor är rimliga. För detta krävs bättre kunskap.

Det är lika viktigt att kritiskt ifrågasätta hur äldre kvinnor och män bemöts i äldreomsorgen idag, det vill säga i vilken utsträckning man lever upp till socialtjänstlagens intentioner att tillgodose den enskildes unika behov av vård och omsorg.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 16 september 2009 - 23:55 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår