Män med svåra funktionsnedsättningar och en eller ett par sjukdomar överlever inte. Det gör kvinnorna. Laura Fratiglioni, professor, förklarar varför kvinnor lever längre med sina hälsoproblem.

Skillnader i kvinnors och mäns hälsa visar sig först när de har nått en ålder av 85 år. Det är då man kan se att kvinnor har mer funktionsnedsättningar och fler sjukdomar. Tidigare i livet mellan ungefär 75 och 85 år är könsskillnaderna små.

Laura Fratiglioni är professor i medicinsk epidemiologi med inriktning mot demenssjukdomar vid Karolinska Institutet, forskningsledare vid Aging Research Center (ARC, se faktaruta ») och har länge lett studier utifrån det stora Kungsholmsprojektet. När hon diskuterar hälsa och ohälsa i den äldre befolkningen rör det personer som är 75 år eller äldre.

Män som har svåra funktionsnedsättningar och en eller två sjukdomar överlever inte, medan kvinnor gör det, säger hon. Kvinnor lever längre men med sina hälsoproblem. De verkar klara av sina sjukdomar och funktionsnedsättningar bättre. 
  – Det finns könsskillnader när det handlar om att insjukna i olika sjukdomar. I de högre åldrarna över 75 år är det fortfarande vanligare för män att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och kvinnor får fler sjukdomar som drabbar rörelseförmågan, till exempel artrit och osteoporos.

Ytterligare skillnader i sjukdom är demenssjukdomar. Sedan länge visar studier att det är en riskfaktor att vara kvinna. Dagens forskning visar dock att det är först bland de allra äldsta som den skillnaden finns, mellan 80 och 85 år börjar man se att kvinnor i högre utsträckning får en demenssjukdom.
  Samtidigt vet vi att män drabbas oftare av hjärt-kärlsjukdom, vi vet också att det som är bra för hjärtat är även bra för hjärnan. Alltså borde det tvärtom vara männen som också drabbas mest av demenssjukdom?! 
  – Svaret är att männen som är i riskzonen för kardiovaskulära sjukdomar inte når den här höga åldern. De har redan dött. Man kan se det som att döden "skyddar" dem mot demens, säger Laura Fratiglioni med en ironisk glimt. 
  – Däremot, demenssjukdom som drabbar yngre personer slår jämlikt, lika många män som kvinnor insjuknar.

  – Demenssjukdom är en speciell sjukdom även när den drabbar en person över 80 år, säger hon. Det är en sjukdom som har med livet att göra. Man förstår inte varför man ska behöva drabbas av en så dramatisk sjukdom i slutet av livet? Varför vår hjärna inte klarar åldrandet?
  – Alla organ åldras och det sätt hjärnan blir gammal på är att minnesfunktioner fallerar liksom planering och bedömning. Vi får bara behålla de basala funktionerna som rörelse och känslor.

Det pågår också en debatt huruvida Alzheimers sjukdom är en "äldresjukdom" eller om det har med själva åldrandet att göra. Laura Fratiglioni utvecklar en hypotes som rör det biologiska respektive det kronologiska åldrandet. Det är en sjukdom som är åldersrelaterad, det vill säga har med den kronologiska åldern att göra, säger hon. 
  – Vi ser att efter 75 år för män och lite äldre för kvinnor når det ökande antalet insjuknade fall en gräns. Kurvan viker inte längre uppåt utan blir till nästan en rak linje. Det sker inte längre en ökning av fallen.

Demens är ett samlingsbegrepp och är ett syndrom, inte en sjukdom, säger hon.
  – Demens är symtom som är orsakade av olika sjukdomar. Under åldrandet får vi mer och mer förändringar i hjärnan; av alzheimertyp, av vaskulär typ och av andra. Dessa olika förändringar ackumulerar med åldrandet. Det vill säga demens ökar med ålder. Demens som syndrom kan vara ett tecken på åldrandet i hjärnan. Det är min teori. 
  – Den ackumulerande effekten av förändringar i hjärnan ser man inte hos män. De dör innan dess. Medan kvinnor överlever längre med sina symtom.

Varför det är så vet forskarna inte i dag. Man kan bara spekulera säger Laura Fratiglioni och nämner att genetiken måste spela stor roll. Hon nämner ett tämligen nytt fynd inom forskningen. Länge har man vetat att proteinet APO med beteckningen E4 är en riskfaktor för Alzheimers sjukdom. Nu har Laura Fratiglioni med kolleger sett att APO med beteckningen E2 kan vara en skyddsfaktor. Men bara för kvinnor.
  – Det här gör att skillnaden minskar något i insjuknade fall hos kvinnor respektive män, men den finns fortfarande kvar. 
  – Vad det finns för faktorer vet vi inte. Finns andra genetiska orsaker? Har det att göra med livsstilsrelaterade faktorer eller är det ännu mer komplext?

Hon påpekar att könsskillnaderna i hälsa också beror på vad som har hänt tidigare i livet. Det skulle kunna innebära att skillnaderna kanske kommer att se annorlunda ut i nästa generation som är födda in i ett annat samhälle.
  Det här fortsätter Laura Fratiglioni och hennes forskarkolleger att studera bland annat med hjälp av den 13 år långa uppföljningen i Kungsholmsprojektet och genom att följa personer från 60 års ålder i SNAC-K (se faktaruta »).